Poncho

Igår köpte jag en poncho, ett regnskydd i plast som är enkelt att bära med sig och som skyddar för väta när regnskuren kommer. Det är ju sommar så men vet aldrig när det blir blött.

Testade den idag. Första gången gick det bra men något regn syntes inte till då hur än jag stod och spanade. En stund senare dök Mr. Muller (inte Müller) upp på skyn. Buller och bång men ändå inte så farligt. Åskan var ganska beskedlig.

Vad hände? Jo, när jag trädde ponchon över huvudet gick den sönder. Vid andra användningen! Den sprack och det utan att jag på minsta sätt varit våldsam. Den kommer jag att reklamera och pengarna vill jag ha tillbaka. Tur att jag har kvittot i behåll.

poncho1
Helt ok. Jag känner mig som en munk
poncho2
Här bär jag iväg med eländet till bilen så att jag inte glömmer att få pengarna tillbaka när jag nästa gång besöker provinshuvudstaden.
rain
Regnet det bara skvalar ned. Tack och lov, det behövs!

Annonser

3 thoughts on “Poncho”

  1. Jag har två ponchos – mycket praktiska plagg! Om de håller, vilka mina har gjort. Den äldsta är snarlik bloggägarens. Skickade efter den för en evighet sedan från något sådant där katalogbolag som uppgav sig sälja bl.a. militäröverskott; mitt exemplar såldes som amerikanskt armématerial (oanvänt). Mucho macho blir man i den, till skillnad från dig då, som känner dig som en munk.

    Men tittar man närmare på bilden så är nog min lite mörkare i nyansen, och din verkar vara gjort av ett tunnare material. No offence, men kanske lite som skillnaden mellan en presenning och en s.k. engångspresenning. Vart köpte du den? Ett tröstens ord bara, produkten i sig behöver inte vara dålig; kanske var det ett måndagsexemplar du råkade köpa!? Försök igen.

    Den andra är färggrannare, och bär texten ”Stora Enso”. Den fick jag av min far, som inte behövde den. Använder dem själv också ytterst sällan, men under en period gjorde de god tjänst. De fungerar på samma sätt som en förbandslåda i hemmet eller bilen; man önskar att slippa använda dem, men de är synnerligen bra att ha till hands om läget kräver.

    När jag arbetade på värmeverket i Uppsala cyklade jag under en längre period de 2 x 14 kilometerna till och från jobbet. Vinter, sommar. Det spelade ingen roll. Då låg alltid den ena av dem i hemmet, medan den andra låg i mitt klädskåp på jobbet. På så vis behövde man inte släpa fram och tillbaka i onödan. Var det uselt väder (eller hot om det) tog man på sig (eller med sig) den som befann sig i den ände man själv var – och såg sedan till att den kom i retur. Mycket praktiskt system tyckte jag.

    Men ett tips till noviser, som ev. läser detta. Var aktsam vid cykelturer. Själv brukade jag arrangera ryggsidan av ponchon bakom/utanför cykelsadeln och framsidan ovanför händerna, utanför styret. Utmärkt, sedan på med brutal musik i hörlurarna. Dock, får man tänka sig för, och fr.a. se sig för, för gör man det lite tokigt så …

    Själv höll jag en gång på att gå rejält i backen när jag varit slarvig, och trasslade in mig och ponchon i fordonets styrmekanism. Alltid lär man sig något! Det gjorde jag också ikväll. När jag gick för att titta om jag kunde finna min militärgröna – för att försöka okulärt jämföra materialen – så låg ensovarianten på hatthyllan, och jag insåg att den eftersökta nog ännu låg kvar i resväskan efter kanadaresan i vintras. Och den skrubbdörren ville jag inte öppna. Men på en hylla i sovrummet, där jag också tittade, fann jag hipp som happ ytterligare en – en knallgul från Clas Ohlson, aldrig uppackad ur sitt fodral. Kom inte ens ihåg att jag köpt en slik! Där ser man.

    Alltså äger jag uppenbarligen tre ponchos. Och du ingen, utom en trasig på väg i retur. Hade du befunnit dig lite närmare skulle jag med varmt hjärta sänka en till dig. Precis som jag ibland roat mig med tanken på att skicka dig en färsk kronärtskocka!

    Blev sent det här. I slutet av kommentaren ringde min son i Stavanger upp mig, och vi samtalade i nästan två timmar, för första gången på evigheter. Också av honom lärde jag mig saker. Som alltid. Nyttiga saker. Gossen är mångkunnig i det moderna livets teknikaliteter, där undertecknad är tämligen tafatt, snarast rudis.

    Gilla

    1. Det var länge sedan herr Forsling hörts av! 🙂
      Jag köpte den på Prisma, en av landets ledande köplador där det inte borde finnas det absolut billigaste och kanske därmed av sämre kvalité. Jag tror inte att jag kommer att testa ett nytt ex. utan jag vill nog ha pengarna tillbaka och köpa på någon sport- eller jaktaffär.

      Hmm, kanske jag skulle se om Clas har någon passlig?
      Kronärtskocka? Visst, senast jag åt Quattro Stagione, för lite över en vecka sedan, påpekade jag avsaknaden av denna läckerhet på nämnda pizza i republiken. Krögaren slingrade sig lite och jag tror nog jag får som mig omkring på månen innan jag får en kronärtskocka på min Quattro Stagione i detta land. Pizzan var i övrigt riktigt god.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s