Till en som älskar Norrland

Meningen fick mig att fundera. Älskar jag Norrland och i så fall varför? Visst är jag intresserad av Norrland men kärlek till ett land som till stor del består av skogar, sjöar, älvar, stora myrmarker och fjäll; kan man älska det och inte ens vara barnfödd och uppvuxen där?

Låt mig säga det så här: jag bodde i storstan (Malmö) i många år och trivdes bra med själva staden, människorna, stämningen, Öresund och närheten till Köpenhamn men saknade den riktiga naturen, alla parker till trots. Vi var ett gäng som ibland brukade åka ut till Saxtorpskogen en bit från Landskrona för att utöva vår hobby och jag minns hur befriande det var att stiga ur bilen och andas skogens luft, känna dofterna och se alla träden. Jag minns hur jag kände ett behov att plocka upp första bästa tallkotte och känna på den; hur dess obetydlighet blev något stort efter kanske flera månader i staden. Det var ingen storskog och vildmark men ändå en oas med lugn och ro.

Allt detta och mera därtill fick jag när jag åter flyttade till min hemby i republiken. Boende i en stor bondstuga, skogen nära inpå, skärgården några minuter bort med bil, utsikt över åker och äng, fåglarna en tidig sommarmorgon och ett gnistrande, ståtligt universum rakt ovanför mitt huvud en kall januarinatt. Jag borde ha varit nöjd och jag var nöjd, speciellt som jag ibland fick möjlighet att göra en liten resa ut i världen och åter känna på stadens puls och möjligheter.

Så gjorde jag en liten Roadtrip i Norrland sommaren 2012. Bl.a. letade jag en grav efter ett par som flyttade från vår by till Ångermanland på 1860-talet. Detta var något år efter vi avslutat arbetet med vår hembygdsbok men intresset fanns kvar att nysta i en del lösa trådar som inte blivit utredda. Till min glädje och förvåning fann jag graven i Näsåker där Jakob och Maria låg.

På samma gång upptäckte jag Norrlands natur som kan skilja sig en hel del från vårt landskap. Jag upptäckte bergen, ändlösa skogar, blänkande sjöar, brusande älvar och små vattendrag som ringlade fram. Den första, lilla kontakten med folk på landsbyden gjordes och de var precis som oss bybor, bara med en annan dialekt. Jag såg reklam om Urkult som skulle gå av stapeln en vecka senare i Näsåker men det året återvände jag inte, något som jag efteråt ångrat djupt.

Följande år besökte jag Urkult och blev helt begeistrad. Samtidigt knöt jag ytterligare kontakter till Norrland och kunde också i släktutredningar hitta spår till ett flertal förfäder längs den norrländska kusten. Kanske Norrland ändå inte var mig helt främmande, kanske fanns det i mina gener? Någonstans där väcktes ett djupare intresse för Norrland. Hur levde människorna där på 16- 17- 1800-talen, hur lever de idag i små byar och glesbygd, vad tänker och tror de, vad har vi gemensamt. Kalla det kärlek, kalla det en tillfällig vindpust, vad vet jag.

Att jag ställde mig första fråga i detta inlägg kom sig av att jag idag av en anonym avsändare fick en bok per post med titeln ”Norrlands svårmod” skriven av Therése Söderlind. På boken fanns en liten lapp klistrad med texten: ”Till en som älskar Norrland”. Jag blev något häpen men samtidigt intresserad. Vem är den anonyma givaren och vad kan denna bok ge mig mera om Norrland? Jag kommer att läsa boken och får framföra mitt Stora Tack till den vänliga person som sänt mig boken för jag antar att det är en bloggläsare. Just nu håller jag på med, tadaa!, Po Tidholms bok ”Norrland” men jag läser långsamt, ibland eftertänksamt och jag har flera böcker på gång men denna vecka blir den säkert klar.

Jag blev tvungen att googla på författarinnan Therése Söderlind och fann bl.a. att hon varit sommarpratare i P1 år 2014. Ett hörvärt program som har ett och annat tänkvärt. Speciellt när hon berättar om häxprocesserna på Bålberget i Ångermanland på 1670-talet 06:30 in i programmet. När hon sedan gör ett sammandrag av sina tankar kring detta blir det riktigt intressant 13:00 in i programmet. Offra en liten stund, lyssna och begrunda vad hon säger fram till 17:00. Något som alla borde få höra! Programmet finns här:  http://t.sr.se/VnTMw6 

Kanske den anonyma bokgivaren ändå hade rätt för när jag lyssnar på Janne Shaffers låt ”Norrland” och ser videon känns Norrland som ett Shangri-La. Ack den musiken!

Norrlands svårmod
Hmm, jag har ändå mina aningar…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s