Spegel, spegel på vägen där…

Som jag ikväll spatserade vägen fram föll mitt öga på en spegel; eller var det en spegel? Något låg där och blänkte bland de gulnande höstlöv som funnit för gott att lägga sig tillrätta för väntan på köld och snö, på återgång till jorden. Där fanns något som fångade min blick och jag böjde mig ned för att se. ”Spegel, spegel på vägen där, vem i världen vackrast är…?”

Det var ingen spegel, det var en osthyvel. Lite sned i skaftet men bladet var alldeles blankt och speglande. Varför låg den där i dikesrenen, mitt i skogen, mera än en kilometer från närmsta hus?

Jag tog inte med mig osthyveln hem, trots att den gott hade kunnat gå att använda.

Istället borrade jag ned skaftet i sanden och riktade bladets bredsida längs med vägen. Kanske någon bilist kommer körandes i mörkret och får se en reflex från osthyveln i strålkastarnas sken och tänker, vad var det? En signal från mig till dig du okända, som ingen vet när, varför och om så sker. En kort sekund av ljus, sedan blir allt mörkt och tyst igen. I fjärran försvinner bilen. Kanske.

20160912_osthyvel
Ser ni inte, zooma in! Det är ett ansikte, lite skevt men de pigga pepparkornsögonen finns där och leendet är brett!

Annonser

2 thoughts on “Spegel, spegel på vägen där…”

  1. Visst är det spännande att finna det oväntade och att fundera på hur det hamnat där och vad som kan tänkas hända sedan. Drar mig till minnes när jag var på en skrivarkurs och vi var några stycken som innan en gemensam skrivuppgift tog en promenad och i diket hittade en öppnad väska som låg slängd i dikesrenen. Vi tittade närmare och såg att den bland annat innehöll en lösgom, ett par tubsockor och en liten prispokal. Skrivuppgiften vi hade framför oss var att skriva en deckarnovell och den här väskan blev upptakten till en hejdlös sådan. Är synnerligen osäker på att vi producerade litteratur av högtstående klass men minns att vi skrattade så vi grät medan vi spånade vidare och diktade ihop en historia.

    Gilla

    1. Bakom varje ting finns en historia, ett förlopp, som ibland kan vara fascinerande, ibland simpel och alldaglig. Som den där väskan ni hittade. Den hade en historia men också en fortsättning, i och med ert skriveri, som den tidigare ägaren till väskan inte visste om. Jag förstår att med lite fantasi kunde ni gott ihop en fin deckarnovell.

      Och så har vi osthyveln, hur hade den hamnat där, vems var den och hur kom det sig att jag hittade den. Kommer någon att se reflexen i mörkret och tänka, Vad va´de?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s