Allehanda

Modelejon stilade i stolar

Idag har jag suttit i minst 25 stolar och också ätit en hamburger meal. När jag tog första tuggan fick jag äckelkänslor. Märkligt, så har jag inte känt tidigare inför en hamburgare. Varför köpte jag  hamburgare, pommes och en Fanta? Kanske gammal vana och ett sätt att inte behöva göra mera ätbart denna afton? Fast det är ganska länge sedan jag senast ätit hamburgare, så det är ingen vardagsmat för mig och det lär nog dröja till nästa gång.

Jag studerade folklivet och modet utanför ingången till stora köpladan medan jag motvilligt tuggade i mig hamburgaren. Det som först fångade min uppmärksamhet var en ung kille som travade fram och tillbaka utanför hamburgerrestaurangen. Stickad mössa hade han på huvudet men det var framför allt byxornas position i höjdled som jag började fundera över. Byxorna hängde mera än halvvägs ned på rumpan och mönstret på kalsongerna var något brokigt. Jag grubblade på ett mysterium; hur kan dessa ynglingar med byxorna nedhasade halvvägs till knäna överhuvudtaget hålla dem på sig? Pröva själva får ni se, det är minsann inget lätt konststycke. Det fick jag själv erfara idag efter att en knapp i byxorna behagade flyga sin väg som en raket medan jag böjde mig ned för att plocka till mig en burk gurksallad från lägsta hyllan.  Nåja, det var bara att spänna bältet ett hål till och se glad ut tills jag upptäckte att dragkedjan i gylfen också börjat strejka. Den gled allt längre ned och nu kände jag mig som ett riktigt modelejon med pantalongerna exponerande kalsonger i svart. Låt vara att det var fel sida av byxan som öppnade sig för allmänhetens eventuella beundran av min klädeskombination för dagen men någonstans skall man börja. Som tur var hade jag en tröja på mig som jag, likt tjejer med minikjol plägar göra i besvärliga situationer, kunde dra ned över härligheten som skymtade.

På tal om tjejer så såg jag också en ung tös som kom stolpandes med trasiga jeans. Eller, trasiga och trasiga, hålen var omsorgsfullt sydda i kanten vad jag kunde se. Men sex stora revor per ben ovanför knäna syntes. Som tur var fick jag behålla mina byxben hela under hela vistelsen i köpladan och det är jag glad för. Jag hade nämligen fullt upp med att inte visa upp det senaste modet för gentlemän i mogen ålder som jag drabbats av.

Resan till provinshuvudstaden löpte fint. När jag kom ut på stora pulsådern genom landskapet hamnade jag sist i en kö på sex bilar, i regnväder och med en större skåpbil främst.  Åhå, nu får jag sitta i 80 km/h ända fram till den steniga hagen vid stadsgränsen, tänkte jag. Döm om min förvåning när alla fem bilarna i kön körde om det första långsamma fordonet i rask takt. Det har inte hänt tidigare vad jag kan minnas. Alltid är det någon lus som fastnar bakom snigeln och därtill ligger tätt bakom vilket försvårar omkörning. Själv körde jag om på sista raksträckan innan Ölis.

Jag var därför vid gott humör när jag anlände till provinshuvudstaden. Efter provianteringen skulle det provsittas stolar. Jag var nämligen på jakt efter en ny kontorsstol till mitt skivbord. En sådan med snurr och gung, höj och sänk. Jag besökte fem möbelfirmor innan jag hittade en som passade. Tyvärr fanns den inte i lager även om deras dator visade så men nästa vecka får jag hämtade den.

Förresten, någon som vill köpa en kontorsstol med snurr, visserligen utlevad och med förskräckligt gnäll men i vilken det skrivits månget blogginlägg? En riktigt inkörd bloggstol med andra ord.

?????????

Kan det vara så att killarna med hängbyxor har en säkerhetsnål framtill som de hakar fast byxorna i  skjortan? Ja, så måste det vara!

Denna stol skall snart stifta bekantskap med min rumpa

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »