Mina första veckor som friherre

Nu har det gått fem veckor sedan jag blev friherre och jag kan säga att jag mår som en prins! Så länge har jag inte varit ledig tidigare om man bortser från en del permitteringar genom åren.

Jag kallar mig friherre, andra kallar det pensionering.

Dagen börjar normalt kvart i sex. Då stiger jag upp och gör morgontoaletten, bäddar sängen och fixar min tidiga frukost. Vasabladet läses på nätet, väderleksrapporten kollas och Radio Vega Österbotten får stå på tills Andrum kommer strax innan sju. Därefter blir det Radio Västerbotten. Klockan nio är jag redo för dagens värv vilket kan vara vad som helst. Det är ju det som är poängen! – Allt från städning och vedarbete till att sitta vid datorn med bildredigering eller beta av min todo-lista. Där finns det en hel del. T.ex. att snart räfsa bort alla löven som dalar ned eller röja sly och buskar. När jag själv vill.

På tisdagskvällarna går jag på min spanska kurs och på torsdagarna är det Torsdagsklubbens lunch som inmundigas på Fjärdens kaffestuga i Oravais. Vi är några herrar här i byn som samlas och kör till fjärdsändan där vi avnjuter en förträfflig måltid med sallad, huvudrätt, efterrätt samt kaffe för den som så vill. Allt för det facila priset av 7 europenningar som är rabatterat för pensionärer. Och gott är det; laxsoppan igår smakade utsökt. Köttbullarna såg också läckra ut. Samtidigt löser vi världens problem och kanske hör det senaste skvallret.

Det gäller att vänja sig vid att kolla in pensionärsrabatter, något som jag lätt missar nu i början. Man måste vara om sig och kring sig med ekonomin för jag får naturligtvis mindre inkomst och det blir spännande att efter ett halvår eller så se vart åt det barkar. Jag måste kanske omprioritera vissa saker?

Jag kör mindre bil vilket gör att jag inte behöver tanka lika ofta som tidigare. Jag kommer också att se över mina apparter som står och drar ström på stand-by. Där finns det en del att spara. Även matannonserna i tidningen har blivit intressantare för nu har jag tid att spana in extrapriser och bättre planera mina matinköp. Jag får kanske också göra mig av med vissa grejor som bara ligger här och skräpar. Alltid får man någon slant för sådant. T.ex. sålde jag min gamla systemkamera, Canon 650D, till sister Jane. Jag var tveksam in i det sista för det är en bra kamera till ett förmånligt pris för köparen. Jag hade kunnat använda den om reservkamera men samtidigt vet jag att den 99,9 % av fototiden inte blir använd eftersom jag nu kör med en 6D.

En sysselsättning jag får ägna mig åt är att gå genom mina grejor och egendom för att se vad jag behöver och vad som bara samlar damm. Det är en medveten strategi för att införa en mera minimalistisk livsstil, något jag funderat på länge. Inte enbart ur ekonomisk synvinkel.

Nåja, de flesta andra pensionärer klarar sig ekonomiskt så varför inte också jag? Men har ni något ni vill tipsa om som gäller ekonomin, sparobjekt eller annars bara sådant som underlättar och förgyller tiden som friherre så är jag mycket tacksam. Låt höra, det kan vara vad som helst som även en ungdom har nytta av.


Fjärdens kaffestuga  

Mormors gamla sjöbod
Annonser