Fotofestival

Dagen har tillbringats i Smedsby/Korsholm. Fotofestival som anordnats av föreningen Knäppisarna och Korsholms Vuxeninstitut. Föreläsningar och bildvisningar.

Det stora dragplåstret var Orsolya Haarberg som berättade om och visade bilder från Island och Sápmi. Även de österbottniska presentationerna var av hög klass med Johan Geisor i spetsen som med humor berättade om sina svart/vita bilder med begynnelse i sin barndom och med motiv från skogarna kring Vasa. Även Camilla Noresson från Malmö gjorde succé med sina skånska naturbilder.

Vid sådana tillfällen får man insikt i hur lite man kan i fotograferandets ädla konst men också värdefull inspiration. Jag föredrar att ta vara på det sista. Varför inte presentera bilder i svart/vitt? Eller visa detaljer som ingen annan sett eller förstått?

Jag kände inte många personer som deltog. Någon fotograf jag pratat med tidigare samt ett fotopar som var på hemväg efter en husbilstur i Norge. Vid min sida satt en dam med ursprung i Helsingborg som nu bott många år i södra Österbotten och som spelat klarinett i hela sitt liv. Inte dåligt det plus att hon gillade att fotografera. Det gjorde de flesta i salen skulle jag tro. En fin lördag vill jag påstå!

Inga toppfoton från dagens session men här ett från Björkliden i Norrbotten.

Silverfallet i Björkliden
Annonser

Innan jag dör…

… vill jag gärna uppleva mera av världen och livet. Som friherre har jag tiden men kanske inte alla penningar som behövs. Det hindrar mig dock inte från att fylla i Seven Days bucket list. En del är väl omöjliga att göra men vad gör det, man kan drömma.

Sådana listor kan kanske tyckas enkla och tillgjorda men de ger samtidigt tillfälle till viss reflektion och eftertanke. Nu kör vi!

Hit vill jag resa: Machu Picchu i Peru samt en rundtur från Ecuador till Chile via Peru och Bolivia

Det här vill jag äta: renskav med lingonsylt tillagad över öppen eld i fjällen

En artist jag vill se live: Laleh!

Det här vill jag uppleva: ett ögonpar så djupa att jag försvinner i dem

Ett språk jag vill lära mig: samiska. Åtminstone något.

En sport jag vill prova på: Jag är inte direkt den sportiga typen men varför inte golf

Här vill jag bo: Malmö. Av alla städer på jorden begabbad och hånad men ack så kontinental och ändå småstadssömnig typ ”N P Möller fastighetsskötare”. Jag har bott här tidigare så det har säkert sin betydelse. Samtidigt är jag landsbo som helst vill bo bakom takana utan vägbelysning, med naturen omkring mig och tystnadens lyx. Tudelad. Varför inte dela tiden till båda?

Den här boken vill jag läsa: På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust därför att det är ett av världslitteraturens svåra verk varför jag vill se om jag klarar av att läsa och förstå den.

En kraftansträngning jag vill klara av: fjällvandring 1-3 dagar.

En utmaning jag ska klara: trampa rundan för Botnia cyklingen. Men inte när den arrangeras officiellt utan i egen regi en solig sommardag.

Ett äventyr som jag vill vara med om: forsränning

Det här vill jag äga: en stuga i fjällen och då menar jag inte i en stugby för turister

Ett jobb jag vill prova på: varför inte som konstnär. (se sista punkt i listan)

Ett mål med min hälsa: att inte drabbas av sjukdom utan leva vid god vigör ännu x antal år.

En person jag vill träffa: Lila Downs därför att hon verkar vara en varm och äkta människa trots sin framgång och berömmelse som sångerska.

En restaurang jag vill äta på: Fäviken Magasinet i Järpen/Åre, restaurangen med 2 Michelin-stjärnor

En känsla jag vill få känna: en riktigt stor aha-upplevelse. ”Det är så här det fungerar/står till”. Kanske svaret på tidens mysterium och universums oändlighet.

Det här vill jag skapa: en installation med ljud och detaljer från mitt gamla jobb i Saltgruvan.


Fäviken Magasinet 

Uttrycket ”bakom takana” 

Lila Downs  

N P Möller fastighetsskötaren

 

Seven days blogglista

R.I.P. Brunte

Så kom den dagen när Bruntes dagar var all och han kördes till en bilskrot i Nedervetil. 22 år blev han nästan. Mycket annat var inte att göra för motorn hade uppenbara problem och hur länge den kunnat gå till vet ingen men inte så länge till, antar jag. Rost hade den också fått på sina ställen vilket inte var klädsamt. Men en trogen travare har den varit och har för det mesta snällt transporterat mig från punkt A till punkt B, vilket är min syn på bilar.

I över 13 år har vi tillsammans kuskat runt på vägarna inklusive resan till Norge som blev för mycket. Fast bilbytet hade nog ändå kommit senast inom ett halvt år så inte alltför mycket störde det planerna även om jag inte fick speciellt mycket tid på mig att skaffa en ersättare.

Jodå, Bettan står i uthuset ikväll och myser. För det blev en hon denna gång.

Volvo den gick och gick tills den fick hick(a). Det var det sista jag såg av den

Marsch i det fina höstvädret

Idag kände jag mig en kort stund som en riktig byfåne.

I det strålande fina och varma vädret måste jag bara ut och ta en spatsertur i byn. Kameran med naturligtvis för också här har höstfärgerna börjat göra sig påminda även om de inte går att jämföra med dem uppe i fjällen.

På väg till byn mötte jag på avstånd en bil som liknade väldigt mycket sister Janes bil. De skulle idag på kalas och jag trodde att det var de som nu var på hemväg. För att spexa och visa dem hur hurtfrisk och full av energi jag var ökade jag takten med hög arm- och benföring i en gångart som närmast kan liknas vid marsch av nordkoreanska soldater när de paraderar för sin älskade ledare på hans födelsedag. Tyvärr satt varken Kim Jong-Un eller sister Jane med make i bilen utan några för mig helt främmande personer. Som de tittade när de gled förbi och så dum jag kände min när jag försent upptäckte min fadäs! De måste ha tänkt att nu är nog byns byfåne ut och exercerar. Men det bjuder jag på. Huvudsaken är att jag fick frisk luft och resenärerna något att förundras över.

Nu glömmer vi detta och tittar på några höstbilder från byn. Nästa gång skall jag gå som folk!

Röda och sura, rönnbären
Här ser vi något av höstens kulör
Men i djupa skogen var det samma färger som vanligt
Denna satt och solade sig på en sten. Påfågelöga lär den kallas.

Japp, det är höst. Det syns tydligt trots att det idag varit närmare +20 C.

Teknikens under

Nu har jag kommit igång med att redigera bilderna från min roadtrip i övre Norrland och då speciellt från den första dagen när jag körde till Gällivare.

Det fina är att jag nu ganska exakt kan se var jag tog mina bilder genom att jag hade igång GPS:en på kameran hela tiden. På min förra kamera, Canon 6D, så åt GPS:sen alldeles för mycket batteri varför jag stängde av den mellan tagningarna med den påföljd att jag glömde att koppla på den igen när jag skulle ta bilder.

Nu är det bekymret förbi och jag kan ha igång GPS:en hela tiden. I Windows 10 visningsprogram för fotografier ”Foton” kan man se en liten kartbild var bilden är tagen och också förstora upp kartan till full skärmstorlek. Kul, kul!

En annan sak som jag roade mig med under min roadtrip var att ha igång en app i min mobiltelefon, nämligen träningsappen ”Sports Tracker”, som visade var jag befann mig och hur jag rörde mig. Normalt använder jag den när jag motionerar här hemma, gåendes eller på cykel för att få en uppfattning om mitt motionerande, men den kan också användas rent allmänt i t.ex. bilen eller när man går omkring i en stad. Efteråt kan man på nätet eller i mobilen se var man gått och var man tagit paus. Jag lägger in en länk så kan ni se hur jag körde från Andenes till Svolvær på Lofoten. Man ser bl.a. totala sträckan, hur länge det tog, max fart och medelhastighet. Däremot vet jag inte om man kan se när jag startade men det kan jag se på ett annat icke publikt ställe. Kollar man ”Show Graps” längst ned i vänstra hörnet kan man välja visningsläge km eller minutes och då bl.a. utläsa var jag tog paus (00.00 km/h).

Denna app använde jag mig också av när jag besökte Argentina för tre år sedan. Kul att så här i efterhand se var, när och hur jag rörde mig i staden. Man kan välja att visa valda bitar publikt genom att skapa en länk som man delar eller allt privat. Eller så kan man, som det egentligen avsikten är, ha koll på sin träning och motion.

För att lämna det rent tekniska så vill jag helt kort berätta en historia om mitt besök på Ica Kvantum i Gällivare. Jag hade för avsikt att köpa något till frukost följande morgon och nosade lite i disken för självplock bland diverse sallader och animaliska produkter: köttbullar, skinka, ägg och kyckling. Ja, ni vet hur det ser ut i en sådan disk.  En man i medelåldern gjorde samma sak och syntes fundersam. Han tittade upp och började helt apropå att prata om sitt val i plastbunken. – Ha, ha, ”bunk” (bunke) måste vara väldigt lokalt och dialektalt från Österbotten men det är helt enkelt en låda av varierande storlek.

Hur som helst så fann jag det rörande att han började prata med mig som var en total främling på orten. Som om det var en självklarhet. Han funderade på vad han skulle ta och hur det smakade. Jag kunde bara nicka och inflika ett ”det ser gott ut”. – ”Hemma kan jag göra det billigare men man har ju blivit lite bekväm” sa han. Vi skildes åt med ett leende. – Det som slog mig än en gång var hur lättpratade de var i Gällivare. Inte alls som man förställer sig en norrbottning: melankolisk, tystlåten och fåordig.

 


Sports Tracker 

Andenes – Svolvær

Norrländskt ruska
Uppe på Dundret i Gällivare en gråmulen septemberdag

Bruntes sista färd

Jodå, jag är hemma trots att jag ett tag befarade att Brunte skulle dra sin sista suck längst uppe på kalfjället vid Stekenjokk och lämna mig ståendes ensam bland renar och fjällbäckar inväntandes den första snön.

Sist jag bloggade, i söndags, befann jag mig i Å, längst söderut på Lofoten. Natthärbärget den kvällen var av enklare sort men eget rum hade jag med både toalett och dusch. Internet fungerade bra men frukost fick jag ordna själv eller låta bli. Luktade lite konstigt i rummet. Doft som nymålat men nya strykningar torde inte ha gjorts den senaste tiden.

Följande morgon, på måndagen, tog jag rederi Torghatten Nords färja från Moskenes till Bodø. Alltså vilket härligt namn på ett rederi, Torghatten Nord. – Planen var att stiga upp 04.30 och en timme senare, 05.30, köra till hamnen i Moskenes. Följaktligen ställde jag mobilen på väckning 05.30. Klantskalle! – Rusa upp, snurra runt, borsta tänder och rusa åstad.

Alltnog, jag hann gott och väl med färjan till Bodø och frukost kunde jag inta ombord. En fin överfart på 3 h 15 min.

Brunte hade ända sedan jag först kom till Norge haft spasmer i motorn. Ryckningar här och då, ibland mera, ibland nästan inget alls. Söndag morgon, i Svolvær, fick han ett första anfall av allvarligare sort. Motorn lät som den gick på två cylindrar och han hade förfärliga frossbrytningar. Dock lugnade han ned sig efter att jag fyllt på bränsle och dagen gick väl ändå ganska bra med bl.a. utfärd till Hovsundshamn.

I Bodø gjordes ny bränslepåfyllning och nu gick färden framåt som en dans. Inga som helst problem, gasa och tuta. Från Saltfjell och mot Mo i Rana fanns stor vägbyggen på gång men passerades relativt lätt. Så fint det var där uppe. Påminde om Stekenjokk.

På tisdag närmade vi oss Saxnäs och då gjorde Bruntes krämpor sig mera påminda. Visserligen kunde besök göras på Fatmomakke och färden styrdes också mot Stekenjokk men där uppe på kalfjället trodde jag att Brunte skulle lägga sig ned och dö. Inte var det heller mycket trafik att lifta tillbaks med. Dock repade han sig men därefter var det att köra på gehör och med lämpor. Varvtal kring 3000 v/min för att inte maskin skulle vibrera sönder. Femmans växel kunde jag glömma eftersom hastighetsbegränsningarna oftast var på 80 eller 90 km/h. Jag körde på onsdag från Saxnäs till Holmsund på fyrans växel och med ett varvtal på ca 3000v/sek. 350 km. Snacka om att det gick mycket bränsle.

Detta inlägg handlar mycket om Brunte och med rätta. Brunte gör sin sista tjänst dessa dagar och snart hoppas jag finna en annan bil som kan vara mig lika trogen som Brunte alla dessa år sedan 2004, året när vi träffades. Annars är årsmodellen 1996.

Diagnosen på Bruntes krämpor varierar; allt från att ettans tändstiftsgängor är kaputt till att en avgasventil är bränd. Hur som haver, Brunte sjunger på sista versen. Finns där ute en bra bil till salu, combi med dragkrok?

Förmodligen kommer mera om min road trip i Norrland och på Lofoten men just nu känner jag mest för God Natt!

Brunte uppe på Saltfjell norr om Mo i Rana
En sista bild av Brunte även denna gång på Saltfjell
På väg till Fatmomakke
Kyrkan i Fatmomakke
Ett par övernattningskåtor som samerna använde och kanske fortfarande använder vid sammankomster på Fatmomakke.
Uppe på Stekenjokk bland renar
Till sist fyren på Fjärdgrund strax utanför hamnen i Holmsund med tillbehör i förgrunden.

Å, så pittoreskt

Jo då, regnet fortsatte mer eller mindre hela söndagen, som befarat. Därför blev det inte fotograferat och kört runt lika mycket som jag tänkt. Men några bilder får jag väl ändå bjuda på.

Bodde jag som en kung senaste natt så får jag nöja mig med lite enklare boning denna natt. Internet fungerar fint men den obekväma skrivställningen gör att jag inte kommer att leverera någon längre epistel denna gång. Små, låga soffbord är urusla att använda som skrivbord. Utsikten är det dock inget fel på.

Orsaken till detta enkla boende är att jag vill ha nära till färjan som tar mig från Moskenes till Bodö.

Å, byn längst ut på Lofoten besökte jag dock. Smal, krokig väg dit ut kantad av hus av alla de slag, inklusive de som står på pålar. Verkligen ett gytter. Längst bort fanns en tunnel på någon hundra meter som mynnade ut på en, ja, en svängplan och parkering. Ingen fortsättning förutom gångstigar. Märkligt att offra pengar på en tunnel som bara betjänar en parkeringsplats. Eller kanske är det billigt att bygga tunnlar i Norge? – Tanken slog mig att kanske pengarna tog slut efter att tunneln byggts?

Regnmolnen hänger tunga

Ett konstverk i serien Skulpturlandskap Nordland
Här ett konstverk till.
Så här långt kunde jag köra bil längst sydpå på Lofoten. Sedan var det apostlahästarna som gällde längs stigar.

 

Långa sköna dyningar på väg in mot strand