Ett fiskafänge

Då jag i lördags bläddrade bland gamla bilder fann mina ögon också en bild av morfar och mormor. Så här i efterhand kom jag att tänka på ett fiskafänge som jag som liten gosse var med om i deras hamn. Jo, så kallade de det ställe där de hade båthus, tunnor och kaggar, bryggor, båtar och fiskeredskap. Inte brygga utan hamn. En riktig hamn. Det var ingen stor anläggning, bara det timrade båthuset, som förresten står kvar än i dag och ett par stenbryggor ut i den grunda viken.

På somrarna förkom att vi fick göra besök hos morfar och mormor och ibland fick vi sova över. Det var roligt, för det var så annorlunda än vad vi hade hemma hos oss. Där bodde både morbröder och en och annan moster den tiden, på väggarna hängde gevär och stora porträtt av släktingar i fina uniformer som emigrerat till Amerika. Jag vill minnas att de på väggarna var anställda vid något järnvägsbolag over there. Mormor brukade kärna smör i gammaldags kärna och det smöret smakade godare än något att smör jag smakat sedan dess. Hon brukade också salta kaffet. Det tyckte jag däremot inte om.

Det var vanligt att nät skulle läggas ut i viken utanför hamnen för att få mat på bordet. Flera gånger följde jag med mormor när hon lade ut nät och vad jag minns så fick vi alltid tillräckligt med fisk. Hon rodde inte långt med jollen så inne i viken var den riktigt passlig. Skulle det färdas längre ut på havet användes öppen motorbåt. En gång minns jag att jag tillsammans med far och en av morbröderna gjorde en färd med motorbåt, det måste ha varit på höstkanten, och då råkade några änder flyga förbi motorbåten. Utan att nämnvärt sakta farten kastade morbror upp bössan och fyrade av och visst träffade han och en and stöp i vattnet. Morbror gjorde en tvär gir med båten och fiskade upp anden ur vattnet innan vi fortsatte. Allt gick så snabbt och gjorde stort intryck på mig. – Det hände allt emellanåt att någon av morbröderna smög iväg med bössan och försvann till skogs bakom rian åtföljd av hund.

Jo, det var ju fiskafänget jag skulle berätta om. Jag kunde inte ha varit gammal, kanske jag inte ens hade börjat i första klass i folkskolan. Vid hamnen hos mormor och morfar fanns båthuset som luktade fisk, tjära, salt och hav. Där hjälpte mig en moster att lägga ut en bit nät som låg och skräpade i ett hörn. Nät kan som bekant gå sönder och jag fick en sådan bit och lade ut mellan stenpirarna. Det var spännande, få se om det skulle fastna någon fisk. Visst simmade löjor och spigg omkring i vattnet men jag förväntande mig nog någon större fisk än så. Flera gånger gick jag ned till hamnen för att se om det kommit någon fisk i nätet men det dröjde och jag höll väl nästan på att glömma bort min bragd när en av morbröderna kom och sa att jag fått fisk i min nätstump. Jag rusade genast åstad till hamnen och fick tag i mitt nät som inte alls var stort men där glänste flera fiskar, och stora var de också. Jag blev alldeles till mig av glädje, tänk, mina första fiskar. Något betänksam blev jag dock när jag upptäckte att fiskarna var färdigt uppskurna och rensade från inälvor. Så gick det inte till när mormor fiskade utan då sprattlade fiskarna för fullt och mormor slog dem i skallen med en träbit innan hon rensade dem.

Jag var förundrad och började väl ana ugglor i mossen när jag hörde fniss och skratt bakom båthuset där en av morbröderna tillsammans med ett par andra pojkar uppifrån byn tittade fram. De hade hittat på hyss och laddat mitt nät med färdigt rensad fisk, det förstod jag nog när jag såg deras glada miner. Jag minns inte min reaktion i sin helhet men glädjen över fiskafänget blev nog inte så stor. Tilläggas kan att mina två yngsta morbröder den tiden var i passlig ålder för pojkstreck och hyss.

Någon fiskare blev jag inte. Visserligen betalar jag fiskekort varje år men något nät får jag inte i sjön. Men fisk äter jag nog: stekt strömming, rökt sik, fisksoppa, gravad lax, ja, vad finns det mera som kan behagas från havets ängar? Abborre som filé är god, likaså halstrad, kokt abborrom är utsökt men den traditionella laken till jul är det något som jag bojkottar.

Kanske präglades jag av mitt första fiskafänge och förväntar mig att fisk skall medföra så lite arbete som möjligt; helst färdigt rensad och klar för stekpanna, ugn eller gryta.