Dansa julen ut, beställ redan nu!

Knappt har jag hunnit hem från senaste Umefärden så är nästa resa dit beställd. Fast denna gång blir det en enkel shoppingtur tillsammans med 6-700 andra österbottningar. Hela 15 bussar lär samla upp folk genom landskapet från norr till söder. Lördagen den 13 januari ordnar reseföretaget Ingves & Svanbäck ett rejält kalas ombord på Wasa Express och med 4 timmars vistelse i Umeå. Tid att besöka både IKEA/Avion och Umeå centrum för de shoppingsugna. Ombord väntar info om deras kommande resor, trubadur Dennis Rönngård och skärgårdsbord för den hungrige.

Det fina i kråksången är att hela resan med buss och färja kostar endast 14 euro tor och 6 minuter bort från byn stannar bussen för att plocka upp oss hugade resenärer. Kan det bli billigare och enklare?

Uppriktigt sagt bryr jag mig inte speciellt mycket om shoppandet. Det kan bli en plåga för manfolk att springa i affärer men inget hindrar att man går dit man vill och gör vad man vill. Nedan kommer några förslag.

Det som intresserar mig mest är att med så mycket folk från Österbotten ombord så borde man rimligtvis träffa åtminstone några bekanta att snacka lite med. Kanske sådana som man inte sett på år och dar. Lite mingel helt enkelt och för den dansante finns säkert chans på kvällen att svänga sina lurviga. Det är ju Tjugondag Knut och då skall väl julen dansas ut, eller hur?

Jag inser nu att detta blev rena reklaminlägget för Ingves & Svanbäck men jag kan försäkra att jag inte fått minsta lilla förmån, allt får jag betala själv. Fast å andra sidan är det bra lite, bara 14 euro för själva resan.

Kom med vettja, så får ni bjuda mig på en öl för tipset! 😉


Ingves & Svanbäck 

Wasaline 

Visit Umeå 

För den trötte finns sköna soffor vid stranden av älven.
För den friske och sunde finns denna anrika fruktaffär. För den religiöse finns Frälsningsarmén strax bredvid. De brukar sälja billig soppa för den sparsamme.
På Renmarkstorget står förhoppningsvis granen kvar. Ni får väl ha lite fantasi när ni tittar på bilden. Snö, gran och ljus.
Helmers korvkiosk finns kvar för den som får hemlängtan efter en finsk korv. Annars kan man gå på restaurang Rex i ståtliga rådhuset bredvid. Akta er bara för gubben som står där, en riktig hårding.
Naturligtvis måste ni besöka mitt smultronställe i Umeå, Saras tankegång. Gångtunneln vid Centralstationen.
Eller så besöker ni nya Navet för en vända eller två i simbassängen.
Den som är riktig hurtig och med sisu tar naturligtvis ett dopp i älven. Lite is skall väl inte vara något hinder?
Eller så går man förnämt och tittar i skyn.
Vad ni än gör, Lev! Tids nog sitter ni på hemmet!
Annonser

Euskefeurat på Idun

Som skymtat besökte jag Umeå senaste helg några dagar. Utflyktens musikaliska höjdpunkt var uppträdande av Euskefeurat på Iduns stora scen i Folkets hus. I det närmaste fullsatt salong.

Euskefeurat framförde låt efter låt i gammal god stil i närmare tre timmar med en halvtimmes paus i mitten. Det som jag gillar hos denna Pitebaserade grupp är bra melodier till texter som berättar något, inte bara det vanliga hjärta och smärta, utan om vanligt folk, utflyttarna, de som stannade kvar, det kärva livet i glesbygd och by, en bister men bedårande natur, original, det lite barska framom ren nostalgi. Men visst förstår jag också de som lyssnar till gruppen av nostalgiska skäl; flera av låtarna handlar om flytten och längtan hem. På deras hemsida finns texten till en mängd, kanske alla (?), låtar från deras skivor. Vad annat är att vänta från en bygd så full av historier och berättande.

Deras popularitet beror också på medlemmarna i gruppen. Ett glatt och fullvuxet spelgäng, med riv och takt, blandat med vackra, stämningsfyllda slingor, skickliga musikanter som ofta trakterar olika instrument. Någon scenshow har de inte utan de står rakt upp och ned och framför sina låtar blandat med underhållande snack och historier som tätt lockar till storskratt. Inte minst Ronny Eriksson är den stora berättaren i detta gäng. De behöver helt enkelt inga extra krumbukter på scen, sångerna och berättelserna gör allt.

Namnet Euskefeurat är pitemål och betyder ungefär olustig. En av deras låtar heter Aotom Taotom och handlar om Sara vid sin vävstol. ”Aotom taotom tjila mila faotom, öukes framma å minskäs bak” – förstå det, den som pitemål inte kan. Det finns många låtar med pitemål eller med inslag av dialekten på deras repertoar men någon svårighet att hänga med i texten är det ändå inte.

En fin kväll att minnas. De kommer ännu att fortsätta med sin turné runt om i kungariket och det närmaste från oss är väl Ö-vik i mitten på mars. Jag vet inte om de besökt Österbotten någon gång men visst vore det kul att få hit dem. Jag menar, de har så mycket att ge som känns hemtamt och samtidigt uppfriskande annorlunda med perspektiv från Norrbotten och trotset att så på egna ben i ur och skur.

Tyvärr spelade de inte min favoritlåt ”Altersbruk” men här kommer den istället. Lyssna på texten, den är fenomenal, speciellt för den som gjort resan inför en stundande, efterlängtad semester.


Euskefeurat

Eller förresten, vi tar väl en till som jag gillar extra bra och sedan letar ni upp dem på Spotify! Ok?

 

 

Umeå utan ord, måhända dock en simpel strof

utan ord ser du vad du ser
måhända står du frågvis
en stad, vilken som?
åbevars, bättre upp
umeå vid älvens brink
magnifik vid stillsamt flöde
egensinnigt sval men älskvärd
årsbästa varje dag du ger

någonting att skratta åt dessutom

 

 

En guldgruva

Nu kommer en person på tal som jag tror att åtminstone en av mina läsare kommer att spetsa öronen lite extra till, om länken i inlägget följs, vill säga.

Först vill jag dock referera till ett blogginlägg  (Blogg Passligtjag råkade läsa härom dagen. En dam beklagade sig över att hon inte mera kan lyssna till P1 på Sveriges radio. Hennes transistor med gaffelantenn dög inte till dylika prestationer. Jag kunde inte hålla mig utan kommenterade och föreslog Sveriges Radios app i telefonen , eventuellt med en ansluten bluetooth högtalare.

Och det tänkte jag också göra för en, kära läsare. Missa inte den guldgruva som P1 är! T.ex. följande program:

Europapodden 

Filosofiska rummet 

Kulturpoddar i P1 

Lanzkampen – Skoj med Annika Lanz

P1 dokumentär

På minuten 

Sommar- och vinterprat i P1 

Vetandets värld 

Och naturligtvis min absoluta favorit Språket

Plus en massa annat. Allt gratis och lätt att lyssna till hemma vid datorn, på väg till jobbet, på resan, i hängmattan eller på promenaden. Som nedladdat i telefonen eller direkt via appen, live eller i repris.

Det är inte så att jag lyssnar på allt utan jag väljer och vrakar, tar det jag gillar, annat får vänta eller falla i glömska. Ens tid är begränsad.

Nu till den utlovade godbiten, nämligen Snedtänkt med Kalle Lind, ett av mina favoritprogram. I september sändes programmet om Kjell Höglund, en av Sveriges märkligaste sångare, författare och låtskrivare. Bl.a. känd för låtarna ”Genesarets sjö”, ”Jag hör hur dom ligger med varandra” och ”Man vänjer sig”. Här kommer länken:

Snedtänkt med Kalle Lind – Om Kjell Höglund

 


Sveriges Radio Play – appen

Ikväll blåser lätt på havet. I morgon är en annan dag med nya vindar och vågor. Rapport följer.

Ljudlös väckning

Som friherre har jag privilegiet att ta en tupplur när som helst. Rent ut sagt så känns det som den största lyxen jag har.

Ofta blir det på eftermiddagen en timme eller så. Om jag får var i fred vill säga. Senaste tid har jag störts av telefonförsäljare så idag ställde jag telefonen på väckning efter en timme och på ljudlöst så att jag skulle få sussa ostört.

Ha, ha, efter närmare två timmar vaknade jag. Naturligtvis. Jag hade ju ställt telefonen på ljudlöst och då fungerade inte heller larmet. Klyftigt utan måtta!

Naturligtvis hade någon telefonförsäljare också ringt men som tur var hörde jag inte heller den signalen så den biten fungerade utmärkt. 🙂

Vanligtvis svarar jag inte på ett okänt telefonnummer som jag inte kan spåra till en användare. Är det okänt nummer och jag inte ser i displayen vem det är låter jag det ringa färdigt och sedan letar jag upp numret på nätet och ser vem det är. Sedan ringer jag upp om jag tror att det är en verklig person bakom och inte någon telefonförsäljning.

Har en person hemligt nummer så blir det tyvärr så att jag inte ringer upp även om det är närmsta granne. Jag kan ju inte spåra numret. Så vill någon med hemligt nummer ha kontakt med mig per telefon bör jag först få ett SMS-meddelsande som talar om vem det är och kanske helt kort var ärendet gäller. Då ringer jag upp.

I republiken finns den utmärkta gratistjänsten Kukasoitti (Vem ringde) på nätet och där finns vanligtvis upplysningar om vilken telefonförsäljning som ringde samtidigt som man får bekräftat att det verkligen var telefonförsäljning eller något annat skumt. Normalt kan man inte spåra telefonförsäljning via Fonecta.fi men på Kukasoitti finns ett forum dit folk kan skriva och berätta vad de vet om just detta nummer. Visserligen på finska men det är inte svårt att lista ut vad det handlar om. I kungariket finns en motsvarande tjänst, missatsamtal.se.

Se där, ytterligare en tjänst på nätet vi kan ha nytta av!


KukaSoitti 

Missat samtal 

Vassor fjärdsända, inga telefonförsäljare så långt ögat kan se

Måndagslistan

Jag är barnsligt förtjust i att läsa och fylla i listor som dyker upp på bloggar och SOME. (Se där, en för mig ny förkortning: SOME – Sociala medier)

Okey, inte alla listor men… Sedan har det också stor betydelse vilka listor jag läser. Är det tråkiga standardsvar kan jag knappt dölja en gäspning och går snabbt vidare men ibland är någon originell och bjussar på sig själv. Det gillar jag.

Veckans blogglista på SevenDays, Min dröm, tycker jag är lite för lik en annan för en tid sedan så den hoppar jag. Visst, så skriver man om man är modern, hoppar istället för hoppar över. Hmm…

Istället blir det en lista med utgångspunkt från en lista i ETC där Bianca Kronlöf svarar. Jag tar inte med alla frågor utan gör mitt eget val.

Måndagslistan

Strömmar just nu: K Special från SvT Play.

Läser just nu: Marken av David Väyrynen

Sajt jag besöker lite för ofta: Kanske Google Maps. Jag gillar att placera folk och företeelser geografiskt. Google Maps eller andra kartsiter. Ok,  jag gillar kartor.

Film jag ångrar att jag någonsin såg: Rosemarys baby. Jag avskyr skräckfilmer och speciellt denna.

Verk jag inte skryter om att jag älskar: De finska filmerna med Uuno Turhapuro som huvudperson. Förresten, Åsa-Nisse filmerna också.

Då fick jag gåshud senast: Sofia Jannok på Urkults stora scen i somras.

Verk jag skulle vilja ha en uppföljare på: Den danska tv-serien Matador

Ord jag får akut migrän av: Struktur och då speciellt i feministdebatten. Strukturellt förtryck är alltför akademiskt för att nå ned till mannen på gatan/golvet. Därför pratar män och kvinnor förbi varandra. Det måste finnas ett annat ord/uttryck som alla förstår.

Företagsslogan jag skulle vilja ha på min gravsten: OLW:s ”Har ni fest, eller?” – För att påminna folk om att leva livet nu.

Kulturupplevelse som förändrade mitt liv: Urkult, naturligtvis!

Vad jag skulle ha på mitt släktvapen: En gåspenna och ett objektiv

Fiktiva personer jag vill para ihop: Emil i Lönneberga och Pippi Långstrump. Tänk vilket superteam i tokerier men också i klokerier.

Bok jag ställer undan när folk kommer på besök: Bibeln. Folk kan få för sig att jag är religiös.

Kopiera och skriv om du har svaren, jag läser gärna om du lämnar en länk eller svar i kommentarerna.


Bianca Kronlöf: ”Fett skönt att ha en asrik, asstark tjej!” 

K Special

David Väyrynen ”Marken”

Uuno Turhapuro

Åsa Nisse 

Sofia Jannok 

Matador

Urkult 

Solen i novembers vissnade strån

Novembersnö

Senaste natt kom snön tillbaka. Fem centimeter. Den kommer troligen att smälta bort men kanske redan nästa gång det snöar så stannar den? Jag tror att vi kommer att få en riktig vinter detta år.

Det märkliga är att på andra sidan Kvarken har det kommit bra mycket mera snö och där har det varit stora trafiksvårigheter på sina håll. Söder om Örnsköldsvik stod trafiken tidvis helt stilla idag. Tänk om det blir så när mitt lilla planerade äventyr om ett par veckor går av stapeln. Fast det är inte helt spikat ännu, några detaljer måste ännu ordnas . Vi får se var det landar.

Vackert var det i alla fall i morse men senare på dagen blev det plusgrader och blötsnö. Svåger från den Lyckliga staden svepte förbi med traktor och skogsvagn. Han for för att köra ut virke från en gallring han gjort. Bäst att få det gjort innan mera snö kommer som gömmer alla travar han ordnat. ”Vi måste dra oxen ur brunnen” sa sister Jane, med tanke på att det var söndag. Hon och Nelly var också till städs.

Några bilder fick jag och visst är det fint att fotografera på vintern med snö i träden och med is på sjön. Lågt stående sol och gnistrande, kalla snöflingor. Norrskenet och starkt månsken i snötyngd skog; det är upplevelser det som slår varje party i storstaden. Att höra isen knaka och sjunga. Färd på sparkstötting. Knarret under skorna i 30-gradig kyla.  Nåja, nu bar det visst i diket. Så sträng kyla undanber vi oss, knarret till trots.

Snart en månad till vintersolståndet och sedan är det jul. Tiden som friherre går ännu fortare än när jag var på jobb. Inget klättrande på väggarna här. Vart springer tiden?

Ovanligt jämn terräng med tanke på de stenkummel som annars finns i våra skogar.
Jag tror svåger känner sig mycket nöjd med resultatet av gallringen. 
Isen börjar lägga sig på träsk, vikar och små sjöar som Krossen.
Se där om inte solen också skymtade en stund i den annars jämngråa dagen.