Resor

Två olika Malmö

Längst ute vid piren, just där fartygen anländer till Malmö hamn, slog jag mig ned för att vila en stund och spana över det lugna och fridfulla havet. På andra sidan inloppet låg ett Wallenius-fartyg och lossade personbilar och på inkommande var Finnlink från Tyskland. Just dessa stora fartyg som transporterar bilar, kan de mera kallas fartyg, dessa stora, fyrkantiga plåtlådor?

Just då kom hon fram till mig och frågade om jag kunde engelska och om hon fick slå sig ned. Jovars, det var väl fritt fram, signalerade jag. Hon började prata, först på en trevande svenska, sedan övergick hon helt till engelska. Hon började med att fråga om jag kände till en anlagd brand för inte så länge sedan i Malmö, hon bodde i det huset, nämligen. Nej, det gjorde jag inte.

Hon berättade att hon blivit så rädd att hon inte kunde sova ordentligt sedan dess. Sedan framkom det att hon var arbetslös sedan december, att hon efter branden blivit rädd för all kriminalitet och skjutande i staden och vågade inte gå ut på kvällen med sin mobiltelefon, rädd för att blir rånad. Hon gillade inte alla dessa gangstrar som finns på gatorna, sa hon. Hon hade bott 10 år i Malmö men var ändå rätt ensam och hade inte någon att anförtro sig till. Hon var kinesiska med universitetsutbildning inom både ekonomi och läraryrket men det var ändå svårt att få nytt arbete.  Hon ville helt enkelt prata, dela sina bekymmer med någon och det blev jag. Jag såg väl snäll och lite lantlig ut, vad vet jag.

Där satt vi en god stund och diskuterade och jag fick insyn i ett annat Malmö, med arbetslöshet, utanförskap, modlöshet, rädsla och malande tankar om vad som händer när A-kassan tar slut. Hon verkade sympatisk och jag hade gärna velat hjälpa henne men vad kunde jag göra. Jag delade med mig av ett råd som jag hade på lager: sök inte de jobb som utannonseras för det är hundratals, kanske tusentals, andra som söker samma jobb och då skall man ha stor tur för att få jobbet. Kolla istället in företag som det går bra för, lär vad de företagen sysslar med och ta reda på mycket som möjligt om dessa företag och knacka helt enkelt på och fråga efter jobb, skapa en kontakt. Hon tyckte det lät vettigt och jag hoppas verkligen att hon får nytt jobb men jag tror samtidigt att blir man långtidsarbetslös riskerar man att fastna i förtvivlans och passivitetens fåra.

Jag fortsatte min promenad genom västra hamnen med sina nybyggda bostadshus, Turning Torso och längs med stranden med sina caféer, restauranger och terrasser. Det såg helt annorlunda ut än för 20 år sedan när jag jobbade på området. Idag finns inte mycket lite kvar av de industrier på området som en gång var Malmös födkrok, framför allt Kockums men också Saabs tillverkning av bilar och flygplan.

Vid hundbadet kom jag i samspråk med en man som höll på att riva de hinder som använts vid Malmö City Horse Show förra helgen. Han berömde Malmö och tyckte att staden hade oförtjänt dåligt rykte men visst, man väljer väl var man går en mörk kväll, resonerade han.  Han verkade vara en driftig man; under de år när många industrier försvann från Malmö sysslade han med industrisanering och hade rätt många anställda i sitt företag. Nu var det mer eventbranschen som han slagit sin in på. Bl.a. hade han byggt en del hinder till hästhoppandet förra helgen och han hade nyligen varit på ett möte med Malmö kommun där det informerades om allt som skall ske nästa år vid Melodischlagerfestivalen. Då skall det krylla av aktiviteter och staden skall visa sig från sin bästa sida. Förstod jag rätt så ville han mer än gärna vara med då och dra sitt strå till stacken.

Så olika världar kom jag att stöta på under en förmiddag i Malmö. Arbetslöshet är nog det största gisslet för staden; då skapas både fattigdom och brottslighet. Har man förmåga att anpassa sig och har ett nätverk av kontakter är det mycket lättare.

Vid lunchdags besökte jag La Empenada, en restaurang vid St. Petri kyrka som hade billig mat. 59 kronor för en stor portion välsmakande mexikansk gryta och en flaska Mariestads öl var nästan hälften billigare än på fina restaurangen i stan. Stället kan rekommenderas för den hungrige som vill ha ett gott mål mat för en rimlig peng.

Okänd går med raska steg till tysta toner från en orkestser med blås. Musikanterna finns på gågatan i Malmö nära Stortorget.
Här åt jag dages lunch.
Åtminstone något finns kvar från den tiden det begav sig. Konstverk till minne av Kockums på Ribersborgsstrand.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »