En gåva kan betyda allt

Idag har jag varit på kalas. Grannens ena pojke fyllde år och naturligtvis skall det vara kalas för släkten. Alltid roligt att träffas denna tid på året, strax innan jul, även om familjen i fråga råkar ut för extra mycket firande denna tid på året.  Det klumpar ihop sig för dem.

Det är inte alltid lätt att hitta lämpliga presenter eftersom i stort sätt alla idag har allt var de behöver och lite till. Att köpa något krams som blir liggandes i någon vrå känns inte heller så lockande. Istället brukar jag ge en peng så får födelsedagsbarnet själv köpa eller spara som hen finner för gott.

Julen står för dörren och då bryter det stora julklappskriget ut. Mängder med klappar skall inhandlas och utväxlas. Affärerna mår gott. Inget fel med det; vi vill ju alla uppmärksamma våra nära och kära med en gåva av en eller annan sort vid juletid.

Samtidigt finns stor nöd ute i världen där värdet av en endaste julklapp skulle kunna rädda liv eller hjälpa upp en svår vardag för flyktingar i läger. Jag brukar ge en slant till Röda Korset istället för julklappar till min närmaste släkt. Det gör största nytta då brukar jag tänka. Kanske köpa sig lite julefrid men jag ser mera nyktert på saken ändå: ingen kan göra allt, men alla kan gör något. Efter förmåga och belägenhet.

Just nu är det svår nöd i flyktinglägren i Bangladesh dit folkgruppen rohingyer från Myanmar (Burma) tagit sin tillflykt undan etnisk rensning av den burmesiska militären. Militären sopar med kvasten och de rohingyer som inte hinner undan utsätts för förföljelse, mord och våldtäkter.

Därför, kanske en del av budgeten för julklappar ändå skulle kunna avvaras för att hjälpa de som har det sämst ställt här i världen, om det så är här hemma eller långt borta? Som ett förslag och julklappstips! En gåva till Röda korset är ett bra sätt; det finns säkert andra organisationer också.

En vecka kvar till jul och mycket stök att hinna med? Själv tar jag det lugnt. En bit rökt fårkött är beställt och kanske något annat smått och gott till julbordet inhandlas under veckan. Inga stora anstalter.


Röda Korsets Katastroffond 

Somaya, 10 år berättar  – Aftonbladet.
”Jag känner mig ensam” 

En funderare på världens elände?