Pengar på både gott och ont

Som bloggare kan en få det hett om öronen om inte bloggandets affärer sköts korrekt. Jag läser i Aftonbladet att storbloggaren Alexandra ”Kissie” Nilsson i kungariket fällts för smygreklam och därmed dömts till vite om 100 000 kronor om hon gör om grejen. Därtill har skattemyndigheterna ålagt henne 160 000 kr i skatteböter för att hon inte redovisat förmåner och intäkter.

Det må vara hur som haver med dessa göranden och låtanden, det som förundrar mig mest är att en storbloggare kan komma upp i stora inkomster genom reklam och andra sidointäkter. Det är frågan om miljoner kronor för de mest framgångsrika inom det som modernt kallas influensers. De bildar bolag och anställer t.o.m. folk.

Visst är det roligt om många läser mina inlägg men jag har inga ambitioner att tjäna pengar. Min blogg är alltför liten och jag har alltför litet nätverk att hissa upp som segel. För det handlar också om att ha många vänner, bekanta och följare, inte bara inom bloggvärlden utan också via Facebook, Instagram och YouTube, för att inte tala om ett personligt nätverk i verkliga livet. Det gäller att vara populär och känd, att ha kontakter.

Jag följer en del bloggar och även någon youtuber och jag tycker mig se en del unga tjejer, för det är ofta tjejer, som kämpar om att öka sitt följarantal och komma upp i rangordning. Just detta med att få ett s.k. samarbete, att göra reklam för en produkt eller tjänst. Det ger kanske inte alltid så mycket klöver för en liten blogg, det kan t.o.m. kosta pengar om ersättningen är i varor, men det är också lite av en statusgrej.

”Underbara Clara” skrev nyligen ett inlägg i frågan och visade insyn i detta med bloggande och reklam. Hon har lyckats väl och är värd all beundran för den affärskvinna hon också är. Att hon sedan har skinn på näsan är inte heller fy skam. Det är just därför jag läser henne.

Hon och hennes säljföretag söker upp företag och föreslår samarbete. Det är alltså en offensiv marknadsföring. Att vissa företag inte begriper den stora genomslagskaft och inflytande som en stor blogg har är en annan sak. Som hon själv skriver så visar hennes företag fina siffor men det är slit bakom varenda krona. Det fordras alltså mera än att bara skriva för att verkligen göra pengar på sin blogg. Eller rättare sagt, för att bara skriva och lyckas måste man vara sjusärdeles bra på att berätta och formulera. Inte alla förunnat.

Nejdå, jag lunkar på med mina alldagliga skriverier och har en liten men trogen skara som följer och läser. Det är jag tacksam för och speciellt vill jag tacka de som kommenterar. Utan kommentarer är bloggen bra mycket mera mager.

Ibland åker jag på utfärd och i morgon bär det av. Kanske jag t.o.m. får se en skymt av Underbara Clara. Vem vet?


Kissie har dömts för smygreklam

Resonemanget bakom annonseringen – Underbara Claras blogginlägg

 

Många

Samarbeten har jag inte med däremot ett och annat hus. Detta är mitt barndomshem. Visserligen fallfärdig men likväl en kär stuga.

 

Annonser

Kvinnor spelar

Som ni vet är jag intresserad av musik. Icke själv musicerande utan jag lyssnar och upplever. I detta inlägg tänkte jag visa upp några av mina favoriter via en spellista på YouTube. Kvinnliga sådana. Jag råkar ha en hel sådana i bakfickan.

Visst har jag också manliga favoriter och då främst från mina yngre dar men nu var det alltså kvinnliga artister och musiker på tapeten.

Det bli blandad kompott och från olika genrer, allätare som jag är. Det finns också annan musik jag gärna valt men valet denna gång beror mycket på kvalitén på YouTube – det finns massor med dåligt ljud och videofilmning på YouTube. Jag dristar mig att ta med ett par av mina eget inspelade videor.

Dessa som är med på denna lista har jag lyssnat på en hel del och de betyder mycket för mig. Av olika skäl och från olika tider.

Jag menar inte att ni skall sitta klistrade vid skärmen utan hellre spela upp i bakgrunden för att ta del av min musikaliska värld. Om ni vill. Var så god!

Någon av dessa låtar ni tycker om? Eller har ni egna förslag?

En av de bilder jag tagit på artister. Maxida Märak på Urkult 2016. Hon finns också med på listan.

Och här kommer YouTube-listan med 20 spår.

 

Valda tankar om politiken

Några större överraskningar skedde inte i presidentvalet utan sittande president Niinistö tog hem valet ganska enkelt. 62,7 % av rösterna fick han och tvåan var lååångt bakom. Om det är bra eller dåligt för demokratin kan diskuteras men folket har sagt sitt och därmed får vi oss nöja.

Det enda intressanta var att se resultatet för de övriga kandidaterna. Vem som kom på andra, tredje osv. plats och hur de olika regionerna röstat.  En sak som var anmärkningsvärt var att Niinistö tog första platsen i alla republikens kommuner! Larsmo, en svenskösterbottnisk kommun, röstade som flitigast av alla kommuner i landet. 84,6 % vilket får anses som mycket högt.

Utgången på presidentvalet i Ryssland om en dryg månad är ännu mera givet, för att inte säga uppgivet, och värt knappt ens en gäspning. Istället är kommande riksdagsval i Sverige kommande höst spännande. Där är det jämt och mycket kan ännu hända. Det som är mest intressant är hur Sverigedemokraterna lyckas och vilken roll de spelar efter valet.

Kommer Sverige få en regering med deltagande av ett högerpopulistiskt parti och hur ser situationen ut i kungariket efter en sådan regeringsperiod? Både för nationen och för SD. Som vi vet så blev populistiska Sannfinländarnas sits i den finska regeringen inte så bekväm och idag är partiet splittrat och rejält tilltufsat i opinionsmätningarna.  Som medlem i den minst populära regeringen på år och dar har de det inte lätt. Blir det samma för SD i regeringsställning?

Nåja, än är det frid och fröjd i kungariket. Ekonomin går för fullt, även om fördelningen av rikedomarna på sina håll är minst sagt skeva, och i dagarna presenterades en EU-undersökning om livsglädje där Sverige placerade sig på första plats. Det skulle man inte tro när man läser ”Sverigevännernas” svada om hur dåligt Sverige är. Kollapsen har varit nära i tjugo år och aldrig tycks den komma. Men den som väntar på något gott, väntar inte förgäves. Kanske om ett år?

Tallrika röster fick president Sauli Niinistö. Bara att gratulera!

En bra dag, jag vet vad en snöbjörn är!

Var det slirigt och surt igår blev det desto bättre idag. Dag som natt har vägen genom byn plogats, sandats samt slipats till av vägbjörnen. Nu är det ett rent nöje att köra ut till riksåttan. Vem minns den snö (och elände) som föll ifjol?

Ska vi ta det som ett tecken på att det hjälper att klaga och protestera eller är det ren rutin? Tyvärr är det så att den som är tyst och snäll åker ofta på en smäll.

På andra sidan pölen har de också sina vinterbekymmer. Förutom den förgrymmade halkan igår har isbroddarna tagit slut! Vad skall nu norrlänningarna göra när det inte ens finns broddar till skorna? Dratta omkull stup i kvarten eller krypa på alla fyra. Goda råd är dyra.

Jag minns ifjol när jag på besök i Umeå kom att passera ingången till deras nya, fina bibliotek i Väven och fick syn på skylten: ”Ta av broddarna innan ni går in i biblioteket!” Jag drog på smilbanden för jag kunde gott föreställa mig det praktfulla golvet i biblioteket efter att läshungriga umebor med broddar på skorna mosat golvet. Så förargligt det hade varit men vad gör man inte i brådrasket för att få tag i en Dostojevskij?

Följande rubrik läste jag igår på Allehanda: ”Snöbjörnar stjäls som aldrig förr – polisen: ”Har aldrig varit med om liknande”. Vet ni Pampasbor vad som menas? Inte jag i alla fall till en början. Snöbjörnar, vad kan det vara? Har jag aldrig hört talas om men är hjärtligt glad att verktyget fått ett namn. Jo, det är en ”snöskåtta”, som vi säger i Österbotten.  Något över metern bred och med handtag som gör snöröjningen betydligt lättare på gårdstunet.

Någon/några i Sollefteå har tydligen gått runt i bostadsområden och norpat första bästa snöbjörn som stått obevakad. Tidigare i veckan påträffades sen del av dem, 19 stycken, bakom en snödriva. Hur de kommit dit är ett mysterium.  Och var finns de andra? Kanske snöbjörnarna blivit högvilt på svarta marknaden för det är ont om dem i handeln. Både isbroddar och snöbjörnar är slut i affärerna på andra sidan Kvarken.

Nu vet vi vad en snöbjörn är för något. Jag har en, om än något sliten.

En annan bra sak idag var att jag hittade en pullover på CM med dragkedja för det fashionabla priset av åtta europenningar. Jag trodde knappt mina ögon. En riktigt bra och varm en. Heter det förresten dragkedja eller blixtlås? Därom lär det finnas delade miningar.

Till sist, som grädde på moset, släpper Urkult snart sina första akter inför festivalen i början på augusti. Som jag väntat! Fyra riktigt bra band först ut på banan. Enbart för dessa fyra akter är det värt att åka, kunde jag redan konstatera! Nordisk folkmusik, feministisk rock och latinamerikanskt. Ny design på hemsidan är också att vänta. – En bra dag!

Lång slutartid i vinterkvällen ger en något skakig bild men detta är mina verktyg för att röja snö på gårdsplanen. En snöbjörn i mitten.

Det är inte roligt när det är glatt!

Skrev jag igår att folk klagade på vägunderhållet och snöröjningen blev det sju stugor värre idag när stora halkan slog till. Sidovägarna till riskåttan, som den kallades i Vasabladet, var glashala och tyngre fordon hade svårt att ta sig fram.

Skolbussen som passerar vår by ställdes in och blev ståendes åtta timmar innan lokala sandare kunde hjälpa den tillbaka hem. Sandbilen gjorde tappra försök men körde själv i diket. Sakta gick det också för den. Till på köpet hade den varit sönder tidigare på dagen.

Folk och chaufförer var inte glada och hög som låg med ansvar för vägunderhållet fick öronen fulla. Åtminstone via sociala och jag antar att också telefonerna gick varma. Allt från trafikministern och NTM-centralen som har ansvaret regionalt till Destia som är huvudman för entreprenörerna fick sig ordentliga åthutningar.

Folk har idag också mera kanaler att framföra klagomål och åsikter på. Jag tänker främst på sociala medier. På Vasabladets hemsida kom också kommentarer till synes. Där måste man använda Facebook för att kommentera, vilket jag tycker är bra eftersom det håller debatten och kommentarer på en mera saklig nivå.

Bussar körde i diket här och var och det var ingen ordning på eländet. Vad jag känner till skadades dock ingen människa.

Visst kan man dra ned mungiporna eftersom alla visste att väglaget skulle bli dåligt. Förberedelserna borde ha varit bättre och sandning på sidovägarna kunde ha startat tidigare. Samtidigt gör naturen som den vill och den varmare väderleken p.g.a. den globala klimatförändringen spelar in. Vädret blir mera svajigt. Vi har kanske oss själv att skylla lite grann?

Så mycket bättre var det inte på andra sidan Kvarken. Där ställdes en hel del bussturer in, långtradare stod stilla och Holmsundsbussen råkade ut för en rejäl sladd som gjorde att den slog runt 180 grader och stannade i diket med näsan varifrån den kom. Till på köpet var det en lång dragspelsbuss.

Även i Sverige klagas på sämre vägunderhåll och en mera lynnig väderlek så detta är inte något som är speciellt för oss i Österbotten. Trafiken och pendling har ökat och folk är idag mera beroende av farbara vägar. Detta måste politiker och myndigheter inse och se till att vägnätet förbättras och att vägunderhållet främst vintertid får mera pengar! Även på mindre sidovägar. Det finns ett stort underskott i skötseln av landets vägar och där har republikens riksdagsmän och -kvinnor ett stor ansvar! Det är de som borde stå vid klagomuren.

Jag vet inte om sandbilen hade kättingar på däcken men det är absolut nödvändigt när det är så halt som det är nu. Detta är en virkesbil som ikväll lämnade byn med fullt lass. Kättingar både fram och bak. Ett tufft släkte dessa chaufförer som rattar sina enorma ekipage på smala skogsvägar med mjuka vägbanor, glashala landsvägar och i tät trafik på riksvägarna.

Fram med flera björnar!

Vintern har slagit till på riktigt. Natten till tisdag visade termometern 18 minusgrader och idag har det kommit ytterligare påfyllning av snö parat med blåst. Mätning av snödjupet idag gav 52 cm. Härligt eller inte.

På sätt och vis är det fint med rejäl vinter istället för slask och blask, grått och trist. Nackdelen är den myckna snöröjningen.  På sommaren gräsklippning och på vintern snöarbete, ingen rast och ingen ro.

Snöfallet upphörde idag klockan 14 och då begav jag mig ut för att göra gårdstunet lite mera framkomligt. Just då kom plogbilen, detta både omtyckta och kritiserade fordon. Snöröjningen av landskapets vägar har fått utstå mycket klander. Folk har ringt, tidningarna skrivit och på sociala medier har känslorna svallat. De mindre vägarna plogas för sent, för sällan, för dåligt, för sakta. Det sista läste jag idag på Facebook.

Jag kan hålla med om kritiken. De mindre sidovägarna, som den jag bor invid, har inte alltid den framkomlighet och säkerhet som man tycker sig ha rätt att kräva. Dock anser jag det är en förbättring från ifjol för då var vår väg rent ut sagt livsfarlig med svår spårbildning. Jag tycker mig denna vinter ha märkt en ökad aktivitet med plogbilen och vägbjörnen lär också ha setts till vid något tillfälle. – Inte lätt att sköta våra vägar, alltid är det någon som klagar.

Man kan ha åsikter om sättet att köra plogbilen och annat tekniskt men grundorsaken till problemet är pengar! Det skall sparas och gnetas och naturligtvis är det lands- och glesbygd som drabbas först. De flesta människorna bor idag i städer och större orter och där sätts åtgärderna in först och på de större vägarna. Det kan tyckas orättvist, vi i sidobyarna är också skattebetalare, men om man ser till den folkmängd som på detta sätt snabbast får hjälp så måste prioriteringen bli sådan. Tyvärr.

Det finns ett klassificeringssystem som graderar våra vägar och vår skärgårdsväg kan få vänta efter snöfallets upphörande innan plogning sätts in. Det ger utrymme för spårbildning och tillfrysning av vägbanan vilket naturligtvis inte är bra. Det som skulle behövas är en eller flera körningar med vägbjörnar efter att plogbilen gjort sitt men vägbjörnar är ett sällsynt släkte och kostar pengar. De borde vara betydligt mera i arbete på mindre vägar och inte bara vid sällsynta tillfällen! Fram med mera björnar! Det är mitt recept.

Det kan tyckas att vi glesbygdsbor gnäller och klagar stup i kvarten men det måste vi göra för inget annat tycks hjälpa. De som har makten och pengarna sitter i städer och innanför ring tre och de vet lite eller inget om våra behov och liv. Eller så bryr de sig inte, vi är för få. Är man lagd åt det konspiratoriska hållet kunde man rent ut sagt får för sig att makten försöker svälta ut oss glesbygdsbor. För lite folk på för stor yta, för mycket pengar till ingen nytta. Koncentrera mera och lämna glesbygden åt sig öde tycks vara metoden. Naturligtvis sägs inget sådant högt.

Allt är dock inte nattsvart. Kommunen bekostar snöröjning av små sidovägar och vägar till gårdar. Bor man inte alltför nära landsvägen så får man denna service som sköts ypperligt av en lokal entreprenör! Själv har jag ingen nytta av detta men jag ser hur flinkt snöröjningen sker hos mina grannar. Plötsligt dyker traktorn upp likt New York i full nattbelysning. Fort går det, bra blir det och lika snabbt försvinner ljusmaskinen i mörkret. Skulle statens små landsvägar skötas på samma sätt vore ingen nöd!

Själv började jag med skyffel och ”skåtta” röja min gårdsplan men fann för gott att ringa svåger i granngården för hjälp. Det lovas mildväder och då blir snön dötung. Inget för min rygg. Istället trampade jag upp Lisas stig till mina grannar på andra sidan skogsbacken. Så nu har hon fin väg att gå till jobbet och jag slipper objudna gäster. En stund senare dök svåger upp med Forden och nu är allt fint och snyggt. Det är nu bara att vänta på nästa prövning: plusgrader och snöblandat regn. Väglaget förutspås inte bli att leka med i morgon.

Förresten, jag har väl nämnt att en av mina önskningar och på min bucket list är att se en livslevande björn i naturligt tillstånd? På behörigt avstånd. Tänkte väl det!

Här är den, världens väg till oss.

Två gånger gjorde den besök idag i byn. Det tackar vi för!

Fem veckor kvar

Om drygt fem veckor går Umefolk 2018 av stapeln i Folkets Hus Umeå. En säker satsning mitt i vintern om man gillar musik. Biljett och hotell är redan bokade. Hotellrum finns ännu centralt i Umeå men jag förutspår att de försvinner allt närmare 23 februari vi kommer. Som en vink till de som eventuellt känner sig manade. För det är övernattning en eller två nätter som gäller.

Det borde bli fjärde gången på raken som jag upplever Umefolk. Istället för att resa till södern på en vecka så blir det Umefolk för mig. Billigare också. Fast vem vet om det inte blir en resa lite senare mot vårkanten?

Artister och grupper börjar nu formera sig i startfältet och några namn är kända. Bl.a. MäSä-Duo som jag gissade tidigare. Men även Katarina Barruk får äntra Iduns stora scen på bästa tid 20.30 på lördagskvällen. Ett givet kort. Andra som intresserar är tjejbandet Sallyswag, Valkyrien från Norge och ”Spelkvinnor och munspelmän” med fiol, dragspel och munspel. Bara som ett smakprov på de första artistsläppen. Det kommer mycket mera! Allspel som inleder festivalen får inte heller missas!

Musiken är blandad så det är inte bara dragspel och fiol. Mången trevliga musikaliska bekantskaper kan göras och det brukar vara bra livat på ännu sent på natten.

Men först blir det…


Umefolk artister – fler kommer vart efter
Sallyswag 

MäSä-Duo 

 

Katarina Barruk på Umefolk 2016. Dags igen.


Salllyswag, en musikalisk käftsmäll

En hel del finska namn brukar finnas bland musikanterna. MäSä-duo är helfinsk och från Syd-Österbotten. Vi får se vilket språk de pratar på Umefolk. Musikens språk är universellt, det vet jag.