Vårvinterdag i solsken

En riktigt fin och solig dag. När jag på eftermiddagen tittade på utetermometern visade den +19 C. Ok, solen strålade på den så det var kanske inte riktigt så varmt men rätt många grader ändå. Jag tog en promenad på en timme men fick vända om i förtid därför att jag var för varmt klädd. Det blev minsann hett i pälsen!

Jag riktigt njöt av denna marsdag, i början på vårvintern.   Även småfåglarna var på alerten, kvittrade och tjoade längs vägen. Fortsätter detta varma väder för årstiden kommer det snart inte att finnas mycket snö kvar. Redan nu är det barmark på de flesta ställen men uppe hos mig finns det snö ännu så det räcker.

Jag snubblade över en blogg med namnet Marstorp. Marstorp är en gård i Tvärålund ca. 5 mil från Umeå inåt landet. Ett par som valde att flytta från stan ut på landsbyggden för att idka självförsörjning, egen odling och annars prova på livet på landet, stadsbor som de var. Albin och Ulrika. Intressant för de lär sig vart efter, gör misstag, gör om. Påminner något min granne fåraherden och han familj eller varför inte om den där danska bonderöven som går som serie på TV. Jag minns inte seriens namn just nu. Lite gröna vågen över Marstorp. Förstår jag rätt är de grannar med Underbara Clara, storbloggaren.

Genom denna blogg kom jag också i kontakt med tidningen Åter som finns på Alternativ.nu. En intressant tidning som tyvärr inte går att beställa till republiken. Men den går kanske att köpa i någon välsorterad tidningsaffär i kungariket de gånger jag gör besök där. Jag är inte så lite intresserad av alternativa livsstilar och denna tidning har mycket som kan läsas i den vägen.

I samma veva hittade jag också Lantmännens Uppslagsbok från år 1927. Man kan bläddra, söka ord eller ladda ned helsidor som bild om man så önskar. Kul, kul om man bara hade tid. Just nu ser det ut som om min tid som friherre snart är över men innan dess skall jag…

blå himmel
Fastän jag bara hade min mobilkamera och detta annars fula kalhygge tog jag bilden för himlen var så blå, vinden så skön och solen så strålande.
skärivägen
Snökarmarna längs landsvägen borde definitivt plogas ned så att inte smältvatten rinner ut på körbanan och bildar is på natten. Vad väntar de på?

 

Annonser

6 thoughts on “Vårvinterdag i solsken”

  1. Det var härligt varmt igår här också. Det kändes konstigt att komma ut när det var 15 grader varmt mitt i allt. Visserligen blåste det rätt kraftigt men det var varma vindar.
    Lantmännens uppslagsbok verkar intressant, den kan man fördjupa sig i både länge och väl.

    Gilla

  2. Det ser vintrigt ut där längs skärivägen. Vöråvägen har inga ”snökarmar” mera och visst borde de snarast plogas bort där du bor också.

    Gilla

  3. Oj vad nästa tvårading växte!

    Nu ”låter” du inte längre gotländsk, utan norsk. Söker jobb, annars skulle du fått ännu en text på halsen. Men eftersom Kära K. och jag har en gammal ”relation” till Alternativ.nu (innan internet var deras forum) käbblade jag med henne på telefon tidigare idag, om att besöka din sida och skriva ett inlägg. Vill ju vidga din sfär av besökare, dessutom är hon en god människa, ingen näthatare. Det senare har hon dock inte gjort (ännu). Däremot ringde hon från Fyrisbiografen (där jag länge var biografmaskinist) senare på kvällen. Hon hade där råkat stöta ihop med några ungdomar som bor i ett kollektiv på Torslunda gård/alt. säteri utanför Örsundsbro – en mindre herrgård där också vi bodde några år på åttiotalet, i halva huvudbyggnaden; det var under den epoken som våra två första barn såg världens ljus.

    Nu hade hon råkat höra främlingarna samtala om biografen (snarare biografladan) i Örsundsbro [http://gamlabion.se/ liksom http://sv.wikipedia.org/wiki/Biografen_i_%C3%96rsundsbro, och många andra träffar] – genuin mikrobygdskultur. Där har jag också varit biografmaskinist, ända fram till digitaliseringen, för två år sedan. Varför åka 2 x 8.5 mil för att göra vad vem som helst kan göra. Köra en datorprojektor.

    Det var faktiskt i ”Örsa” som jag en gång fick mitt kompetensbevis som biografmaskinist. Ett krav från filmdistributörerna. Att genom okunskap haverera en gammaldags spelfilm på rulle kostade en förmögenhet. Dessa kopior var inte billiga att framställa. Därav kravet. Det gamla hantverket är dött. Inget att bli bitter över. Näädå, jaag är iinte bitter. Men jag bifogar karantänskapande hänvisningar, med sportigare ursprung. Men det handlar om att inte vara bitter.

    Kanske är det här svårt att förstå ovanstående utan bakgrundshistoria: ”Näädå, jaag är iinte bitter”. Tony Rickardsson kommer från samma Avesta som jag, och vi har samma dialekt. Här spetsar komikern Robert Gustavsson till vårt tungomål lite extra. Men fullt trovärdig är han. Rickardsson är flerfaldig världsmästare i speedway, och har gjort såväl ett antal brutala vurpor, som de flesta inom den sporten, liksom tävlat t.o.m. med brutna kroppsdelar, varit nominerad till bragdpriser, etc. men inte vunnit det många anser att han förtjänar. Dräkten som Gustavsson bär är masarnas. Den gulhårige mannen med hatt och tvärklippt frisyr är en mas. Vi är rumpmasar, men samma sak. Dalarna är just samma sak för många, trots att det är ett vidsträckt landskap med stora variationer. Och ett gigantiskt meteoritnedslag bildade i urtiden sjön Siljan. Vi har mycket att skryta upp oss med, Tony Rickardsson och Siljan i skön förening. Typ.

    Här är en liten bakgrund: http://www.expressen.se/sport/rickardsson-stolt-att-nagon-imiterat-mig/

    Den bästa prestationen är nog denna rejält magsura uppgörelse – som givetvis går ut på att varken vara avundsjuk eller bitter. Visst går mycket i samma stil. Men man kan välja:

    Nu blev det en drapa i alla fall, men det beror på att jag tyckte att det jag skrivit som arbetssökerier hellre kan skickas tidigt i morgon, än mitt i natten.

    Gilla

  4. Ja, dansk skulle det föreställa. Man får öva för att hålla språket igång. 😉

    Biograf fanns inte i min förställningsvärld förrän jag själv fick körkort och kunde röra mig mera fritt i provinsen. Ofta var det actionfilm av något slag som stod för underhållning, där biljakt ofta ingick som ett naturligt inslag. Gissa om det gick mycket fortare hem än på väg till bion. Jag och mina medpassagerare överlevde. – Ja, också var det Trinity-filmerna, spagetti western.

    När jag gick i folkskolan kunde ibland en kringresande ”bio” dyka upp för att visa film. Det var någon farbror som ställde upp sin projektor, fällde ut sin filmduk och så drogs rullgardinerna ned och det blev nästan mörkt. Det var spännande plus att det gav lite omväxling. Vad filmerna handlade om minns jag inte men säkert något lärorikt som fåglar i naturen eller när Moses, tillsammans med Israels folk, gick över Nilen. Att operatören hade något kompetensbevis för hanterande av film tvivlar jag på men han förmedlade ändå något av stora världen utanför byns hank och stör.

    Eftersom jag inte är någon TV-nörd så har jag inte följt alla dessa tävlingsprogram. Där för är namnet Tony Richardsson mig något obekant. Jag är inte heller någon sportfåne så den vägen har jag inte heller snappat upp namnet. Det betyder inte att han inte skulle vara en stor stjärna inom sitt gebit. Därtill dalmas, inte dåligt. Dalarna är annars ett landskap jag inte bekantat mig närmare med även om en av mina absolut största favoritförfattare är född där, nämligen Dan Andersson. Jag älskar han skildringar från de djupa skogarna och alla säregna människor som möter upp i hans verk.

    Nej, man skall inte vara bitter, då har man gett upp.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s