Förlamningen
De senaste dagarna har vi haft besök från over there. Dit räknas också Canada och de som nu besökt oss har sina hemtrakter vid de stora sjöarna i Ontario. Grand old lady i sällskapet var Elna som besökt republiken ett flertal gånger tidigare. Denna gång hade hon med sig hela 5 personer av vilka de flesta inte besökt Finland eller Skandinavien tidigare. Själv besökte jag dem år 2010 i Toronto.
Detta gjorde att jag fick praktisera den engelska jag kan. Inte vill jag påstå att jag är någon överdängare på engelska men jag klara mig. I alla fall har jag kommit så långt att förlamningen har släppt. Vad menar jag med det? Jo, när man lär ett språk kan det mycket väl hända att man kan en hel del, både grammatiskt och även har ett hyfsat ordförråd, men ändå så får man inget sagt i en skarp situation. Det är som om huvudet är helt tomt. En stund senare när situationen är förbi, då vet man mycket väl vad man skulle ha sagt. Det är detta som jag kallar förlamningen.
Jag pratar långt ifrån en felfri engelska men förlamningen har släppt vilket innebär att jag kan föra en konversation relativt ledigt. Visserligen hittar jag inte alltid orden och jag har kanske fel uttal på vissa ord men jag kommer vidare genom att föra in samtalet på språkliga alternativ eller genom att fråga. Jag blir inte fast i en situation eller blir stum.
Att läsa och skriva ett annat språk handlar om ren kunskap medan pratet har en slags psykologisk spärr som också måste öppnas och munnen och sinnet vänjas vid ett annat tungomål.
Det som jag undrar är när och varför förlamningen släpper när man lär ett annat språk. Har alla denna förlamning? Beror det på hur öppen man är, hur rädd man är för att göra bort sig eller handlar det om låg självkänsla? Är jag helt ute och cyklar eller känner någon annan igen sig? Det är som om vissa aldrig öppnar munnen trots att de kan en hel del. Inte sällan stöter jag på detta i Finland.
Jag tror att det mycket handlar om nyttan och nödvändigheten av att föra ett samtal och naturligtvis också om attityden. Om jag är i knipa och behöver hjälp och upplysningar, visst måste jag då använda det lilla jag kan av ett annat språk även om det låter helt galet i både egna och andras öron. Eller om jag har något gemensamt med en annan person som fordrar att jag vill och måste öppna munnen. Inte sällan har kärleken och arbetskamrater varit fina språköppnare. Men det kan också gå så att bara den ena parten lär sig ett nytt språk medan den andra traskar på i sina gamla invända spår.
Hur och när förlamningen inför engelskan släppte för mig vet jag inte men naturligtvis har resandet betytt en hel del samt min radiohobby. Det kan ha varit andra saker också, inte minst TV och läsvärda saker på Internet. Samma är det med finska har jag märkt. Även där spelar min radiohobby in samt mitt intresse för folkmusik. Visserligen talar jag finska betydligt sämre än engelska men jag skummar nyfiket genom de inlägg på Facebook som finska dxare skriver i jakten på något matnyttigt. Vi har ett gemensamt intresse där språket inte får vara ett hinder
När det gäller tyskan känner jag nästan alltid att jag måste öppna munnen när jag hör tysktalande i våra trakter eller annars i Norden. Jag vet inte varför. Haha, lägga mig i. Kanske har jag stor nyfikenhet på tyskar? Nej då, jag pratar inte tyska flytande men tillräckligt för att starta en konversation och hålla igång den.
Spanska har jag studerat många år på kvällskurs men ännu vill inte riktigt förlamningen släppa. Det är som om det fordras nya grepp för att komma vidare, hitta något som intresserar där spanska är dominerande. Varför inte en eldig spanjorska, haha? Jag tror att några månader i Spanien skulle hjälpa mycket. På ort och ställe i genuin spansk miljö och inte i något turistgetto. Kanske kombinerat med språkkurs på samma gång. Jo, det är mycket jag vill lära och förstå; hur skall tiden och slantarna räcka till?
När kan man ett annat språk? Inte perfekt men tillräckligt bra för att kalla det flytande. Jag minnes en tjej en gång i tiden som påstod att hon kunde finska flytande och jag frågade henne vad flytande heter på finska. Det kunde hon inte svara på. Pratade hon då finska flytande?
Jag brukar säga att förstår man enklare skämt på ett annat språk och skrattar, då har man kommit långt. Då har förlamningen släppt. Jag själv lyckas till och med producera ett och annat eget skämt på engelska.
Vad anser du om språklig förlamning i allmänhet och har du själv upplevt den? Har du några trix för att gå vidare i ett språk från de första inledande stadierna? Kan du berätta en rolig historia på ett annat språk? Eller har du en rolig episod i samband med att lära sig ett annat språk?
Detta är gården gästerna från Canada besökte i Oxkangar, Skeppars-gården. Där har de en del av sina rötter. Idag pietetsfullt renoverad och i gott skick hållet av människor från annan ort med intresse för husets historia. Används idag som fritidshus. Detta hus mötte ett bra öde, andra gamla hus lämnas tyvärr ofta till förfall.
Ett annat hus, Selmas torp i Maxmo, har även det renoverats till ett fräscht och modernt boende. Här bodde våra vänner från Canada och de var mycket nöjda. Efter att ha gått husesyn kan jag verkligen rekommendera detta boende för den som besöker nejden. Inte heller dyrt och helt nära restaurang Nabben som har öppet hela veckan under högsäsong sommartid.
Här är de, resenärerna från Canada, vänner och släkt även om vi inte är släkt helt nära. De var också nöjda med Tesses Café vid Vassor fjärdsändan. God mat, vin kunde beställas och personalen pratade engelska. Även Tesses Café kan med gott samvete rekommenderas till både långväga gäster och infödingar. Vem som är Elna kan ni kanske gissa?
Selmas Torp – går också att boka på Booking.com
Tesses Café – deras hemsida
6 kommentarer
Sitter Jane d.y.
Ja, jag känner också av förlamningen när det gäller spanska. I början vågade jag prata lite men nu är det nästan finito. Sen då vi kommer tillräckligt långt söderut så kan jag ibland öppna munnen och haspla ur mej nån kort mening, lite beroende på vad det gäller. Står sen och halvt gapar när jag förstår nada av det svaret.
Vad gäller finskan har förlamningen släppt, jag pratar på och gör mej förstådd men pratar inte felfritt. Vissa dagar flyter det på relativt bra, andra dagar känner man sej rostig och missar rejält med grammatiken. Engelska kommer ganska spontant, fast mitt ordförråd har minskat och döttrarna skrattar åt mitt uttal. Tidigare skrev jag nåt enstaka brev på engelska men det hör till historien idag, tyvärr.
Språk är färskvara, för att hålla kunskapen vid liv så borde man ha möjlighet att använda det. Så kära bror, en spanjorska kanske inte är helt fel. Jag har ju redan min ”finlandssvenska spanjor” men kanske din spanjorska och jag kan bli vänner, så får jag också öva min nästan obefintliga spanska – win win, eller hur?
Per
Språk är färskvara men har förlamningen en gång släppt brukar det ändå gå ganska lätt att åter komma på spåret när så behövs. Men visst är det bra att hela tiden försöka använda de kunskaper man har. Själv är jag ganska flitig på att kolla upp de länkar jag får via FB till spanska TV-kanaler. Många intressanta inlägg och allmänbildande. Fast inlägget handlar mest om att själv åstadkomma läten som en främling förstår. Samma med danska TV:n. Hmm, jag glömde visst danska i min inlägg men det är ett nordiskt språk och relativt lätt att förstå.
Vi får se hur det blir med en spanjorska. Ha inte för stora förhoppningar…. haha
Jesus gick på vattnet men jag riskerar nog att sjunka som en sten i den spanska amorösa vokabulären.
annepauline
Intressant inlägg. Jag talade rätt obehindrat så kallad ”slarv finska” en gång i tiden men eftersom jag inte använt finska på lång tid så blir jag väldigt förlamad när jag försöker tala finska nu för tiden. Precis som du skriver kommer jag på i efterhand hur jag borde ha sagt. Så dags då! Engelska går ju rätt obehindrat men inte ger jag mig in på några djupare diskussioner för då är det risk för förlamning. Tyska var jag också rätt bra på en gång i tiden, kul språk på något märkligt sätt. Der, die, das…men tyskan har också trillat i glömska. Konstigt nog finner jag mig snabbare på tyska än på finska. – Skeppars gården ser mycket fin ut.
Per
Jo du kommer säkert långt på din slarvfinska. Jag kan tänka att det känns trögt, lite förlamande första gången/tiden du försöker prata finska efter så lång tid men har du en gång passerat förlamningen så kommer du nog att prata finska igen. Fast det kan vara lite knaggligt i början.
Jo, jag gillar också tyska för det känns lite gammalmodigt i t.ex. ordföljden ibland. Jag gillar ju även att skriva lite gammalmodigt i bloggen också.
Ibland, i en stressig situation, eller där flera språk pratas på samma gång, så kan jag börja blanda på språken. Inte minst spanska kan dyka upp när jag söker ett ord på finska. haha…
Wesber
Hoppas att någon köper vårt barndomshem i byn så att det inte bara står o blir ett ödehus. då blickar nog mor o far ner från sin himmel och gråter blod. Hade det varit 30 år tidigare skulle jag ha köpt det men det är försent och sönerna är inte intresserade, det är för mycket jobb. Men Annas o Ednas hus har blivit fint .
Per
Vi hoppas verkligen att någon nappar på kroken och köper ert gamla barndomshem. Det är ju ännu i rätt gott skick om jag förstått saken rätt. Och där finns också användbara uthus.
Jo, det är sant, ju mera man skaffar sig desto mera jobb och kostnader är det, så man bör verkligen ha nytta av en fastighet eller hus för att engagera sig.
Skeppars hus är nu i mycket gott skick men har säkert också kostat en hel. Stort tack och heder till Laimi och Viljo som idag äger huset och renoverat det!