Livstycken

Jernbanan utspelar sig på 1800-talet och 100 år tillbaka i tiden, en tid som jag inte har någon egen uppfattning om förutom det som jag läser och ser på bild och film. Jernbanan är därför till stor hjälp att förstå livet den tiden. Drar vi oss närmar i tiden, låt säga 1950-talet och framåt en bit så finns det också böcker som är behjälpliga och då tänker jag speciellt på en bilderbok som jag inköpte senaste gång jag besökte Umeå, nämligen Sune Jonssons ”Livstycken”, en bok med bilder och miljöer från 1950-talet och framåt till 70-talet, med bilder från främst Västerbotten men även några bilder från Österbotten.

Det är bilder på vanligt folk, svart/vita bilder, i en ren och okonstlad miljö, som det säkert såg ut en gång i små byar och stugor runt om i Västerbotten. Man kan inte säga att rikedom strålar ut från bilderna, fastmer arbete, strävsamhet, religiöst liv, allvar, bygdemiljö som håller på att försvinna men som då ännu var levande, låt vara tynande. Mycket påminner också om den tid som jag växte upp i och många av bilderna skulle kunna vara härifrån, speciellt interiörerna från många hem. Lite nostalgisk blir jag allt när jag ser bilder från lantbruket och från frikyrkomöten. Vår by har en stark tradition och historia från det frikyrkliga med två församlingar, baptister och pingstvänner. Speciellt en bild från ett av pingströrelsens väckelsemöten i Husbondliden i Lycksele (1957-63) karakteriserar min urbild av pingströrelsen. Det är en ung flicka med tidstypisk klädsel, hon står, de andra sitter, hatt på huvudet, en hatt av samma sort som tanterna i bakgrunden även bär. På något sätt är det glasögonen som hon bär som är det mest urmärkande för denna rörelse enligt min mening. De skapar en slags stränghet i hennes ansikte. Jag undrar vad det blev av den flickan.

Men det finns många andra bilder som också är värda en granskning och stilla begrundan. Många av bilderna finns också på utställning på Västerbottens Museum i Umeå och naturligtvis besågs denna utställning sist jag var där. Det var då jag köpte boken. Först var jag tveksam för den var så stor och tung men sedan kom jag att tänka om jag inte köper den nu kommer jag att ångra mig så fort jag kommit hem. Bättre att släpa lite än ångra resten av livet.

Länkar:

Kulturnytt från SR. Ljudinslag.
Sune Jonsson på Wikipedia
Bilder från Västerbottens Museum. Bilderna går att förstora.
Forum Forts, ytterligare några bilder av Sune Jonsson.

sune jonsson
Här bilden av den unga flickan jag skrev om. Jag tog mig friheten att ta ett bild för att ni skall få någon slags uppfattning om vad jag menade.

Annonser

2 thoughts on “Livstycken”

  1. Det var den förhärskande glasögonmodellen på den tiden, men visst kan jag hålla med om ditt resonemang i alla fall. Bilden förmedlar den stränga stämning som rådde under mötena. Själv bevistade jag som barn ett par sådana möten i mormors sällskap, men jag blev skrämd av de hotfulla predikningarna så jag gick inte dit flera gånger.

    Gilla

    1. Mötena kunde bli känsloladdade och kanske skrämmande för barn. Själv gick jag i söndagsskola som både baptister och pingstvänner ordnade men där var det något helt annat. Jag minns den tiden men glädje för vi hade ju inte så mycket annat nöje. Bilden ovan fick mig dock att minnas det stränga och dramatiska.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s