Min erfarenhet av tyngdtäcke

Förra veckan skulle jag köpa mig ett tyngdtäcke men fick samtidigt låna ett sådant täcke av en bekant som inte hade så goda erfarenheter av täcket. Han packade ihop täcket i medföljande väska och ställde nymodigheten på vinden. I stället blev det jag som fick möjlighet att sova under detta tunga täcke några nätter.

Fyra nätter provade jag och i morse tog jag beslutet att detta inte var något för mig. I stället packade också jag ihop täcket i väskan och förde det tillbaka.

Jo, jag sov ”normalt” men vaknade nu två nätter i rad vid 4-tiden på morgonen, något jag hoppats skulle förbättras med tyngdtäcket. Helst sover jag mina 6–7 timmar i ett sträck något som jag inte alltid lyckas med. I stället blir det ofta tidig väckning, kanske bokläsning en stund eller vridande och vändande i sängen tills klockan närmar sig 05:45 när jag normalt stiger upp.

Jag tyckte inte någon avgörande förbättring skett vad gäller sömnkvalitén och täcket var tungt. Som om det var vattendränkt. Det kändes främmande och konstgjort. Visserligen den lättaste klassen 4,5 kg men ändå. När jag placerade det i påslakanet blev jag helt svitt, som de säger i Skåne. Och därmed är detta experiment avslutat, inget tyngdtäcke för mig även om jag kan tänka mig att andra tycker att det är bra. Vi är så olika.

Sömnen är en viktig sak. Vi behöver domna bort och försvinna x antal timmar per dygn. Uppleva djupsömn och det som kallas REM. Som att dö en smula och sedan väckas tillbaka efter vistelse i drömmarnas värld. Om man minns drömmarna, något jag inte gör. Eller i alla fall ganska sällan.

Min sömnstil är inte riktigt så. Jag sover när jag blir trött om det så är nio på morgonen, klockan 14 på eftermiddagen eller sent på kvällen. Jag kan då sova flera timmar. Tupplurar kan vara uppskattade men också störande för vanlig sömn. Jag somnar lätt men vaknar också lätt. Som pensionist kan jag unna mig den stilen. Som att äta när jag blir hungrig.

Samma är det om jag är ute och kör bil. Blir jag trött tar jag mig en tupplur på närmaste parkeringsplats. Bara 10–20 minuter och så är jag åter pigg och nyter. En mycket viktig trafiksäkerhetsfaktor, att inte köra bil som trött!

Men en sak är säker, 05:45 vill jag stig upp på morgonen. Jag vill inte sova bort in ungdom!

Som kuriosa kan jag berätta att jag som längst varit vaken 42 timmar i ett sträck och då var jag verkligen trött i slutskedet. Som i en dvala. Jag har säkert någon gång på bloggen skrivit om detta och hur jag den gången på Arlanda blev ertappad med en vasser kniv i handbagaget. Fast det var på slutet av 90-talet.

Ikväll kommer jag att krypa in under mitt vanliga täcke och det skall bli skönt. – Förresten, finns det något skönare än att lägga sig mellan nya/nytvättade, svala lakan och en fluffig kudde under huvudet?

Är du nöjd med ditt sömnmönster? Morgon- eller kvällsmänniska? Tyngdtäcke eller tunna filten?

Så här fint sov jag på Norrbyskär år 2012. En intressant ögrupp söder om Umeå, värd att besöka. Den tiden fanns värdshuset som hyrde ut rum till tillfälliga besökare, idag torde huset vara sålt till privat ägo. Det var den gången det flög en mås inne på den inglasade terrassen bland alla gästerna. Måsen kom slapp ut med livet i behåll.

Strandhotellet i Limhamn/Malmö år 2003. En av de få gånger jag varit sjuk på mina resor. Minns jag inte helt fel så låg jag två dygn i frossa på hotellrummet. Så jag frös och täcket var inte alls värmande.

Elite Hotel  Mimer i Umeå 2016. I detta rum fick man välja mellan lilla sängen och stora sängen. Jag valde den stora. Barnsängen stod i en sidoalkov, nära till men ändå avskilt. Mimer i Umeå är annars ett bra hotell, inrymt i en före detta skola.