Funderingar,  Språk/Språket

Vändagen som ej var

Idag har det firats vändagen eller som den också kallas, alla hjärtansdag. Många har så gjort men inte jag. Hälsningarna på Facebook är många, säkert skickas ett och annat kort eller man kanske träffas. Lite grann är vändagen också kommersialiserad. Ofta skall det handlas ett och annat.

Det är ganska få dagar som jag firar aktivt. Julafton, nyårsafton, om möjligt med påskbrasa på påsklördagen, midsommaraftonen känns lite speciell och när någon släkting eller bekant fyller jämnt men inte så mycket mera. Min egen födelsedag struntar jag i.

Vad betyder ordet vän? Egentligen har jag få vänner, om ens någon. Däremot har jag kompisar och ännu fler bekanta. Förmodligen lägger jag så stort värde i ordet vän att det är svårt att uppfylla. En vän ställer upp i vått och torrt men kan också säga ett sanningens ord utan att vänskapen fallerar. Eller är kompis och vän samma sak? Jag tror att många har ett ganska flytande begrepp om dessa ord: vän, kompis, kamrat, kollega, polare och så vidare. Det som andra kallar vän skulle jag kanske kalla bekant eller möjligen kompis.

Jag skulle gradera orden enligt fallande värde som: vän, kamrat, kompis, polare, kollega, bekant, flyktigt bekant.

Förtrogen är också ett ord i sammanhanget. Det är någon man litar på utan att för den skull behöva ha en närmare relation till. En förtrogen håller käft och springer inte med skvaller.

Själsfrände tycker jag är ett intressant ord. Vad är en själsfrände? Synonymer.se säger likasinnad, sympatisör, vän, meningsfrände och det kan jag hålla med om förutom då ordet vän. Jag menar att själsfrände och vän är olika saker. Man kan vara vänner och ändå inte vara likasinnade eller själsfränder. Däremot är sympati något av vänskapens grundbult.

Sedan har vi ordet ”vännen” som är mera än en vän. Det är ens hjärtevän, partner och älskade men det är på ett annat plan. Dit hör också pojkvän och flickvän. Riktigt bra blir ett förhållande där vännen också är ens själsfrände.

Som ni ser blev det lite småfilosofiskt denna vändags afton. Eller är det mest språkligt? Jag är ju intresserad av språket, dess betydelser och hur ord används. Därför började jag fundera över ordet vän. Ord kan uppfattas olika. Som till exempel ordet rekommendation som i högsta grad är aktuellt i dessa pandemitider. Jag menar att en rekommendation alltid ger ett val till den som får rekommendationen medan andra uppfattar det som en order och en norm man inte diskuterar. Var det så ännu för drygt ett år sedan?

Har du firat vändagen eller alla hjärtans dag och i så fall hur? Eller är det ännu en onödig hittepå-dag från Amerikat?

Katt på Marielund i Maxmo

En katt kan också vara en vän, speciellt om den blir bjuden på godsaker. För en del människor är kanske ett husdjur den enda vännen de har.
Denna är huskatt på Marielunds äldreboende i Maxmo kyrkby och jag kan tro att den är uppskattad av de som bor där. Moster Linnea bodde där ganska många år men för en vecka sedan gick hon bort vid en ålder av 93 år. Jag vet att hon tyckte mycket om katterna som också bodde där.


Alla hjärtans dag – Wikipedia

9 kommentarer

  • annepauline

    Det verkar som om alla dessa ”dagar” har kommit till enbart för att gynna handeln på ett eller annat sätt och det är kanske bra i och för sig. Annars känns det lite krystat att komma med blommor och grejer just på Alla hjärtans dag och inte annars, vilken dag som helst.
    Vän. Ja, vad är en vän? Jag hade många ”vänner” en gång i tiden. Trodde jag. Jag blev besviken gång efter annan. De var nog inga riktiga vänner utan bara skvallerkärringar. Så kompisar eller bekanta får räcka, det är helt enkelt bra nog. Hehe, nu kom jag på en vers som min biologilärarinna skrivit i min Minnesbok. ( Tänk dej, Minnesbok, den har jag kvar! ) Hon skrev: ”Tro människor om gott till dess att erfarenheten övertygar dig om motsatsen” Det lär vara Luther som sagt det från början. Jag förstod inte alls vad hon menade och blev riktigt besviken. Hon hade inte klistrat in någon glansbld heller! Nu tycker jag att det är den absolut bästa versen i hela Minnesboken.

    Vilken fin katt! Katter är bra, de kan vara riktiga vänner. En katt kan man anförtro precis vad som helst utan risk att det ska skvallras vidare.

    • Per

      ”Dagar” finns det för nästan alla årets dagar. Om det sedan är bra eller dåligt kan vi ha olika åsikt om men alla hjärtans dag står jag över. Hjärtlös som jag är, haha… Till exempel idag är det Internationella barncancerdagen och Geléhallonens dag. Geléhallon vet jag inte men barncancerdagen kan vara värd att uppmärksamma. 19 februari är det Knäckebrödets dag och följande dag bland annat Slarvighetens dag. Allt hittar de på.

      Versen är fin och så försöker jag också leva: tro gott om folk jag möter tills jag ser något annat. Ofta får jag en ganska god uppfattning om folk efter några minuter, ibland efter bara några sekunder. Är det en vänlig själ eller en falsk och farlig människa? Dock får jag säga att de allra flesta människor jag mött är helt ok och normala.

      Som tur är finns det inga skvallerkatter, det kan jag hålla med om!

  • Wesber

    Jaså moster Linnea har gått bort. Henne minns jag precis hur hon såg ut, tror att det var hon som brukade vara med på mötena i Betel ibland. En riktigt god vän som jag har är en gammal jobbarkompis Qamile, hon kom hit som flykting från Kosovo på 90-talet. Vi var som systrar när vi jobbade ihop, aldrig att hon skulle ha farit med skvaller henne kunde man lita på i vått och torrt. Vi ringer ibland till varann men har inte setts sen coronan kom , annars är vänner inte så mycket att hänga i julgranen , pratar skit bakom ryggen och skvallrar är allt dom gör. Nä, jag klarar mig gott och väl med de närmaste och katterna, det är gott nog. Nu ska jag gå ut bara gubben kommer in och håller ett öga på Wilma ( med tratten) hon är nyihopsydd.

    • Per

      Jo, hon lämnade jordelivet nyligen. Hon brukade säga långt tillbaka i tiden att hon skulle bli 90 och det blev hon med råge. Visst, hon var en kristen människa och besökte gärna möten. Märkligt är hur vi väljer – eller väljer vi? – vänner och kompisar. Det är det där med kemin som kanske skall stämma? Att man är på samma våglängd.

      Jag har också träffat en del intressanta utomnordiska människor, om man kan säga så. Inte utomjordiska, haha… Bland annat från forna Jugoslavien. Till exempel ett par som hette Josef och Maria. Undrar vad det blev av dem? De är nog kvar i Malmö skulle jag tro.

  • E

    Vi tycks ha en ganska likadan syn på ordet vän. Själv har jag ett par vänner, eller egentligen bara en sådan vän som jag kunde ringa mitt i natten ifall det skulle behövas. Resten är bekanta, kollegor, grannar, släktingar. Visst, det har funnits andra, nära vänner tidigare i livet, men de har slarvats bort genom äktenskap, flyttar, ändrad livssituation. Det är väl livets gång.
    Om vi går vidare från det rent språkliga – är få vänner ett problem? Nej, egentligen inte. Jag trivs bra som det är och söker definitivt inte längre efter Vännen. Jag har säkert blivit alltför bekväm – eller kanske desillusionerad? Trots det skulle det nog finnas plats för lite fler vänner (utan V) i mitt liv. Ibland blir det lite trist att för det mesta röra sig ensam överallt. Finländarna är ett ensamt folk, ensamhushållen står för ca 43% av alla hushåll.
    Jag firade inte heller någon vändag, liksom jag inte heller firar halloween eller kanelbullens eller gelehallonens dag. 🙂

    Jo, jag tror att ordet rekommendation har fått en annan nyans under pandemin. Nu uppfattas en rekommendation från myndigheterna snarast som ett påbud och gud nåde den som inte lyder. Därmed inte sagt att det är enbart negativt, jag tror att vi är tvungna att stå ut och ”lyda” tills de flesta blivit vaccinerade. Men vi bör vara uppmärksamma på att rekommendationer ska återgå till att vara just rekommendationer när pandemin väl är över.

    • Per

      Kanske vi i denna blogg kommit i den åldern att man inte nödvändigtvis behöver ha alltför många vänner? Vi klarar oss nog ändå, som den gode Edvard sjöng. Men en viss bekantskapskrets är ändå rätt kul att ha utan att lägga alltför stor betydelse i umgänget. Lite mera avslappnat, ungefär samma intressen, göra saker tillsammans utan att ställa omöjliga krav. Lite som du är inne på i din önskan.

      Jo, helt säkert uppfattas idag ordet rekommendation annorlunda än tidigare. Ett mycket intressant fenomen som jag hoppas någon forskare reder ut på djupet. Jag tror till viss del att ängslan och kanske till och med rädsla ligger bakom behovet av order från myndigheterna och när dessa inte kan ge absolut order på grund av att lagrum saknas så föredrar många att tolka rekommendation som påbud och lag med sig själva som polis, åklagare och domare. Själv har jag inget emot att följa en god rekommendation men jag blir lite obstinat när folk kräver att jag skall avstå från min valmöjlighet när det gäller en rekommendation. Det är främst det sociala trycket jag opponerar mig mot, inte rekommendationer i sig.

  • E

    Kravlöst är ett vackert ord. Något år efter min pensionering gick det upp för mig att jag inte längre behöver vara alla till lags. Ingen kan ställa några krav på mig längre, jag kan lugnt undvika folk som drar ner mig och välja sådana jag trivs med. Det blev färre människor kvar än jag trodde. 🙂 Men jag mår bättre!

    Jo, det har förekommit en del övertramp när folk tar på sig rollen som polis i fråga om rekommendationer. Men samtidigt irriterar det mig när vissa lever som före pandemin med motiveringen: Ingen ska bestämma hur jag lever, jag väljer själv…och det är ju ”bara” rekommendationer. Så stränga rekommendationer har vi ju inte att det skulle vara något problem att följa dem, det är bara egoistiskt att tro att min frihet är viktigare än andras hälsa.
    Lagom är antagligen bäst också här och det behöver ju inte bli hysteri, speciellt om man bor i ett område med relativt liten smitta. Måste dock erkänna att jag blev lite mer känslig för folks beteende efter att jag själv hamnade i karantän i höstas pga andras oförsiktighet. Vi kämpar på, this too shall pass….

    • Per

      Helt klart att man har större frihet efter pensioneringen. Men behöver som sagt inte vara alla till lags. Samtidigt finns det många som saknar sina arbetskamrater och kanske också har svårt att få tiden att gå. Själva har jag inga sådana problem utan tiden rusar iväg så jag knappt hinner med.

      Rekommendationerna och restriktionerna här i Finland är bland de mildaste i världen. Trots det är smittläget bland de bästa. Samtidigt har de flesta andra länder i Europa betydligt strängare regler och restriktioner med t.ex. utegångsförbud och böter. Trots det är läget mycket sämre där så man kan undra hur effektiva och nödvändiga alla rekommendationer och restriktioner egentligen är. Många klavertramp har nog gjorts från myndighetshåll och politiker men de gör väl så gott de tror och kan. Det skall bli intressant att se i framtiden vad forskningen kommer fram till när pandemin bedöms ur olika aspekter. Jag menar att man skall lyssna på myndigheter och vetenskapen men det är sunda förnuftet och ens egen personliga riskbedömning som sist och slutligen avgör ens beteende och situation. Som t.ex. detta med att resa. Det handlar inte om att resa eller inte resa utan om hur man reser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »