Funderingar

Hälsa och hälsan

Jag läser artikeln ”Finlandssvenska som svenska – med färre ord” i Svenska Dagbladet. Där menas det att finlandssvenskan är mera knapp med orden är rikssvenskan. Kan så vara i allmänhet men visst finns det också pratkvarnar i Svenskfinland. Rikssvensken är mera duktig på kallprat men frågan är om det behövs förutom några inledande fraser. Och så vädret förstås, detta universella kallprat.

Artikeln fick mig att fundera på hur jag hälsar och ganska snabbt kom jag till slutsatsen att mitt vanligaste hälsningsord är ”Hallå”, om det är en bekant och någon jag träffar relativt ofta. Är det däremot en främling eller någon jag träffar sällan blir det ett kort ”Hej”. Mera sällan ”God dag” men det händer när jag – här fick jag fundera en stund – känner mig lite upplivad och förväntansfull, konstigt nog. Däremot aldrig ”Moj” och sällan ”Tjenare”.

Vid avsked eller avfärd säger jag ”Hej då” eller dialektala ”Hejtå”. ”Adjö” använder jag rätt ofta men då i min egen version ”Adjo”, utan ö-prickar. Min egen lilla ploj som uttalas Adjå.

Hur jag absolut inte hälsar är armbågshälsningen, detta fåneriernas fåneri, som kom med pandemin. Vill man inte ta i hand, varför räcker det inte med att höja handen på vanligt sätt? Jag har lagt märke till i tv att EU-höjdarna ofta sportar med armbågen. Helst bör man i pandemitider inte kramas, något jag inte direkt saknar.

På tal om pandemin så glider jag lätt in på hälsan och kommande, nya välfärdsval den 23 januari. Då skall vi välja de representanter som skall styra över sjukvård, socialvård, räddningstjänst, åldringsvård och kanske ytterligare service när kommunerna får en kick i baken och ut i farstun åker de. I stället blir det ett välfärdsområde (liknande till landstinget i Sverige) för hela svenskösterbottniska kustområdet.

Som jag ser det är det ytterligare ett steg i centraliseringen av samhället. Det finns säkert fördelar med detta arrangemang men samtidigt försvinner de styrande ett steg bort. I och med ett större område, hur kommer de åldringar som behöver bostad samt utökad vård och service att placeras? Kan det bli så illa att gamla Otto i Kronoby placeras i Närpes, långt från hemsoporna, därför att där finns det plats men inte i Kronoby? Och de tjänstemän som kommer att fatta beslut på individnivå, känner de till byarna och lokala förhållanden? Vi får se hur detta fungerar i framtiden.

Bäst är att hålla sig frisk och nyter tills man dör knall och fall. Själv har jag sluppit förkylningen som jag hade före jul och nu är jag åter i skogen och jobbar och står i. Lite varje dag när vädret är passligt och humöret på topp. Sämre gick det för en bekant som också fick samma förkylning men som drog ut på tiden. När hen ringde hälsovården för att be om lite hjälp ville de absolut inte ha hen dit men däremot skickades hen på coronatest två gånger (som var negativa). Någon hjälp fanns inte att få men test skulle ske. Dåligt när coronatest prioriteras framför vanlig sjukvård. Dags att ge upp allmänna smittspårningen som i nuläget uppenbarligen inte fungerar, något som också THL-chefen Mika Salminen förespråkar.

Hur hälsar du, har du tänkt på det?

Datorn är åter i skick och efter ett drygt arbete är det mesta på plats.
Jag passade också på att byta bakgrundsbild på skrivbordet och det blev denna från Konstvägen Sju Älvar i Västerbotten.
Bilden föreställer ”Poem” i Fredrika.    https://konstvagen.se/konstverk-7-poem/   Jag tror att jag besökt de flesta av dessa konstverk.

Bilden passar riktigt bra som bakgrundsbild i datorn. Snygg, tycker jag själv, och lämpliga färger så att inte ikonerna försvinner och knappt syns.
Bilden är i större format ifall någon vill ladda hem den och själv prova den som bakgrundsbild i datorn.


Finlandssvenska som svenska – med färre ord – Svenska Dagbladet

Konstvägen Sju Älvar – hemsida

11 kommentarer

  • Wesber

    Är det någon riktigt bekant brukar jaj säga halloj, möter jag någon bysbo på min promenag blir det oftast hej hej. Alltid två hej varför vet jag inte, det känns lite torftigt med bara ett hej. Vi synes och höres blir det allt som oftast till bekanta när vi skiljs åt annars ett vanligt hejdå. Nä kramar har jag aldrigt tyckt ,om det känns mest påtvingat, hade jobbarkompisar som jämt skulle kramas när man sågs. Här i Dalarna är det vissa män som ringer in till Dalaradion för att önska låtar och vissa av dom avslutar alltid med ett långsamt haj haj sådär som Robert Gustavsson säger när han härmar Tony Rickardsson. Det låter så urbota fånigt, detdär körde SSAB arbetarna med också när jag jobbade där och jag är allergisk mot det, inte själva ordet utan sättet dom säger det på. Nog om det, här har vi plusgrader och snön krymper ihop sakt men säkert ihop. Hejs svejs…

    • Per

      Jo, jag förstår alldeles utmärkt. Halloj och hej, hej är inte helt ovanliga hälsningsord. Hej, hej är lite hurtigare än bara hej. Egentligen finns det många, om man tänker efter. Tjena moss, är ett, som jag kom att tänka på just nu. Kanske lite gammalmodigt. Vi synes och höres brukar jag också säga fast utan vi. Ha det bra eller bara ”Ha de” är också vanligt som avskedshälsning.

      Själv brukar jag ibland på skoj ibland avsluta ett samtal med hälsningen Krya på dig! De som inte känner mig brukar titta lite konstigt.

      Detta med att kramas var inte heller min stil men med åren har jag blivit lite mera van vid detta. Få se om pandemin kommer att påverka folks vanor att kramas i tid och otid.

  • annepauline

    Jag hälsar med Hallå eller Nämen hej. Varför jag säger Nämen kan man ju undra. Kanske om det är någon som jag inte har sett på ett tag. Det där kramandet gillar jag absolut inte. Hoppas det försvinner för alltid samma väg som pandemin. Så himla fånigt att krama folk som man knappt känner eller kanske bara har sett en enda gång. Armbågshälsningen är också väldigt fånig, den har jag aldrig ”roat” mig med. Som avsked säger jag bara Hejdå eller kanske Hejdå vi ses. Om vi nu ses.

    Jag träffade en gammal jobbarkompis idag och sen träffade vi en bekanting till jobbarkompisen. Den bekantingen var en dam på snart 47 år, ensamstående. Hon har blivit inseminerad i Danmark och skulle in på BB i morgon för att förlösas med kejsarsnitt. Blir man förvånad eller blir man förvånad?

    • Per

      Nämen hej, låter mera positivt än bara Hej. Kanske till någon man inte sett på länge och är uppriktigt glad åt att få träffa. Och så höjer man lite på ögonbrynen, haha…. Kramandet går kanske an om det inte blir till en daglig vana. Ganska oskyldigt om man jämför med de kramkalas och pussande som de gamla Sovjetledarna som till exempel Brezjnev förärade sina gäster. Det finns ju en berömd bild där Leonid, så hette han i förnamn, gav Erich Honecker, Östtysklands ledare, en riktig smällkyss mitt på munnen. Det såg inte aptitligt ut… haha… Få se när Putin tar upp den seden, han var/är ju lite lessen över att Sovjetdiktaturen föll.

      Ser man på, tekniken går framåt, snart behövs inga karar alls. Hmm 47 år. När barnet är 20 är modern 67, precis så gammal som jag är nu. Inte helt omöjligt, som jag ser det. Det som var 50 förr är 70 nu. Men ovanligt är det, det får jag hålla med om.

  • Carita Liljendahl

    Hälsar inte längre med att skaka hand, så gott som aldrig kramar, dessvärre.
    Kontakter i jobb och privat via Messenger, sms, telefon 🙂 Vilket rekommenderas av bl.a lungläkare nu.
    Det var intressant med hälsnings- och adjö-orden du skrev här.

    Det finns så många ord i rikssvenskan, – nya ord, onödiga ord. Tomma ord.
    Språket där har blivit hafsigt, har själv bott i Sverige.
    Men, språk innebär all slags rikedom också 🙂

    • Per

      Detta med hur man hälsar och vilka fraser man använder har väckt ett visst intresse. Även på min Facebook kom förslag och ord. Jag tror inte alla är medvetna om hur man hälsar men stannar man till en liten stund och tänker varseblir man sitt beteende. Hälsandet är ofta det första intrycket man får av en människa och därmed formas en första bild av en ny bekantskap. Är man en kramare eller hälsar man mera formellt säger en del om människan.

      Förstår jag rätt har ditt hälsande under pandemin blivit mera på avstånd och via olika medier. Kanske inte så konstigt, de flesta har nog den erfarenheten.

      Språket är levande något som både kan irritera och intressera. Jag är mest intresserad av varifrån allt nytt kommer och vem som har nyordsmakten. Vem sade det först ordet och vem upphöjde det till norm? Oberoende om det är i Finland eller Sverige.

  • Wesber

    Jag kom att tänka på en fd. jobbarkompis, hon och jag hade ett alldeles speciellt sätt att hälsa på. När vi hade klivit ur våra bilar på parkeringen ropade jag alltid till henne ” Hej på dej du gamle indian” och då ropade hon tillbaka ” Jo hej på dej din gamla get”. Sirkka-Liisa hette hon och vi hade alltid så roligt ihop.

    • Per

      Där kom du in på specialhälsningar, att man hälsar på ett visst sätt eller med speciella fraser till en del människor. Jag har själv använt ”Hej du gamle indian” till någon men kommer inte ihåg vem det var. Ofta utvecklas sådana jargonger på arbetsplatser.

      Jag hade en arbetskamrat som inte hälsade alls på jobbet. Han sa nämligen Hej första dagen när han började anställningen och när han gick i pension flera årtionden senare sade han Hej då! Det var allt.

  • Erik Forsling

    Fränt det där med ”Hej” och ”hej då”. Den anekdoten gillade jag. Ser en trivsamt kärv man framför mig.

    • Per

      Kärv kan vara rätt benämning, kanske något osentimental och korthuggen. Inte slösa ord i onödan.
      En gammal bekant redan från skolåldern.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.