Upplevelser

Urkult 2017, en sammanfattning

Urkult har gjort en sammanfattning på sin hemsida över årets festival och kunde konstatera att vädret blev perfekt ändå. Vidare var det en jämställd festival med ungefär lika många män som kvinnor som artister och i grupper. Ordningen var mycket god och ett fåtal gripande gjordes av berusade och inga anmälningar om ofredanden och sexuella brott gjordes, något som andra festivaler får dras med. Något färre besökare i år 5556 mot 5852 ifjol. Vädret spelade säkert en roll i detta är min åsikt. Prognoserana var ju inte direkt lysande veckan innan.

1780 barn var också med på festivalen och det om något sätter sin  prägel på denna folkfest. De, barnen, syntes nästan överallt.

På hemsidan finns också en enkät som man kan svara på och jag tänkte nu svara på frågorna i denna blogg.

Vilken artist fångade ditt hjärta? – Gruppen Rim är mitt svar. Härlig svängig folkmusik som får en att skaka sina lurviga. Andra artister som jag verkligen gillade och som stundtals framkallade gåshud var Ulrika Bodén med gruppen Ahlberg, Ek och Roswall, Enkel, Sofia Jannok och Trad.Attack. Men det fanns så många fler som jag tyvärr helt eller delvis missade. Kumbia Queers från Buenos Aires var asbra, Ane Brun var betydligt bättre än vad jag väntat och Kapten Röd gav järnet sent på fredagkväll. För att nämna några.

Roligaste minnet? – … var de bekanta som jag träffade. Så småningom har jag lärt känna några och fler tycks det bli. För att ytterligare nämna någon så dök Thomas från Hudiksvall (tror jag) upp redan på torsdag. En Karlström som kände igen mig och ville diskutera sin släkt och dess rötter i vår by Oxkangar var en annan. På 1860-talet flyttade en familj från byn till trakten kring Storsjön i Junsele och av dessa två, Jakob och Maria, har det uppstått en stor släkt av vilka en del är intresserade av vår by och varifrån Jakob och Maria kom.  Jonna är också ättling till dessa två. Kul att få prata om detta och att bli igenkänd av en för mig helt främmande person.

Annars är ett av Urkults kännetecken vänligheten mellan folk och frånvaron av stök och bråk.

Deltog du i någon kurs/workshop? – Nej, det gjorde jag inte. Visserligen såg jag på torsdag  Anna Fält med ”Finnskogarnas magi” i biografen men det var kanske inte riktigt min grej. Lite för avancerat för mig. Fin sångröst hade hon i alla fall.

Nämn tre ”måsten” att uppleva/göra på Urkult: Eldnatten naturligtvis. Så bra den var i år med Burnt Out Punks som bjöd en helt enastående eldig show. Bra plats i slänten fick jag också och utrustad med vinklad sittbräda gick det riktigt bra att sitta. Utan sittbräda hade det varit sämre för då måste man spjärna emot för att inte rasa nedåt vilket kan förta en del av upplevelsen.

Nämforsen med alla mångtusenåriga hällristningar måste också varje år få besök. Bara att knalla nedför berget och se den obändiga kraft som vattnet uppvisar i sitt fall bland klippor och stenar. Så har det varit i tusentals år. Ingen landhöjning här att tala om, något som vi i Pampas ständigt påminns om både i nutid och historiskt.

Fläskpannkaka på Ingelas Café inne i Näsåker är också ett måste för min del. Så god fläskpannkaka som där serveras! En tradition jag försöker upprätta. Fläskpannkaka är inte vanligt på denna sida pölen vilket är synd.

Dessa är mina tre ”måsten” på Urkult.

Just nu håller jag på att gå genom alla bilder och videos som jag tog. Ett tidsödande arbete som normalt tar hela hösten. I år vill jag dock bli klart så fort som möjligt för att kunna leverera bilder till Urkult, festivalfotograf som jag var i år.


Summering av Urkult 2017 

Här en drös bilder från fredagen

Såpbubblor vid Hembydsgården
Nära Badplatscampingen
Här bodde ett livat och entusiastiskt gäng. Trummor mitt i natten klockan 3-4 var inte så uppskattat. Men de tystnade snart efter tillsägelse. Inget tjafs där inte!
Allehanda te till försäljning på marknadsgatan
Interiör från Urkult

I väntan på sin favoritmusik i Danslogen…
… som kanske var RIM?
Serveringen nära Solscenen

 

Här en bild jag gjorde som tack för årets Urkult

0 kommentarer

  • Erik Forsling

    Vill bara gratulera till att du har fått uppleva ännu ett lyckat Urkult, jag vet hur mycket den festivalen betyder för dig. Själv har jag ingen dragning alls, så man kanske kan säga att du fått min del av entusiasmen också, dubbel dos. Det bjuder jag på med öppet hjärta. Däremot genererade engagemanget också nedanstående SMS-konversation, delvis förkortad – men det framgår tydligt var:

    Jag till Kära K. – lördag 5/8, 18:44.

    ”Hej.
    Satt och tänkte på bra, och då dyker ju du oftast upp. Är du på Urkult och jazzar loss? Att jag frågar beror bara på att P.J., den finlandssvenske bloggaren jag ibland skriver om, är på plats. Han är alltid lika hänförd. I år är han dessutom städslad som festivalfotograf.

    Hälsa honom från mig, om du är på plats. Han är lätt att känna igen.

    Jag vet inte, men jag gissar att Urkult passar dig bra.

    Annars är det ju Pride i huvudstaden också. ”Jag har längtat i ett helt år”, är en radiorubrik till det evenemanget, och ganska – nästan exakt lika innehållsmässigt – är min bloggväns kommentar i ett inlägg, /…/.

    /—/ [Fyra oväsentliga stycken utelämnade].”

    Kära K. – söndag 6/8 01:31.

    ”Man tackar! 😀 vi har dansat i tre dagar non stop. Galet bra allt! Tror jag sett PO”

    Jag. – söndag natt 6/8.

    ”Hejsan!

    Tack i natten, nu fick jag lite energi igen, efter några vegeterande timmar. Av innehållet i ditt meddelande drar jag slutsatsen att du faktiskt är på Urkult.

    P.J. ska det vara, inte PO. Vad gäller honom skrev jag ju att du skulle hälsa till honom/prata med honom, inte se honom. Du får bli en levande länk, mitt i all elektronik. Till skillnad från bloggkommentarer/e-post är ju du en levande människa. Dessutom får han ju träffa en osedvanligt vacker kvinna. Tror det lider brist på sådana i de (sic) Västernorrländska obygden.

    El Gordo”

    Jag igen. – Söndag 15:49.

    ”Nå, hur går det med P.J., din hedonist. // Erik.

    Kära K. – Söndag.

    ”Det blev försent. :-(”

    Jag. – Söndag.

    ”Försent? Har du lämnat redan. Klockan är bara söndag eftermiddag.”

    Kära K. – Söndag.

    ”Det slutade igår kväll!”

    Jag. – Söndag.

    ”Svikare!, säger den ständigt positive.”

    Ja minsann, och där var det klart slut. Tänk så mycket som sker i det fördolda, eller hur.

    • PJ

      Ja, tänk så mycket som sker som man inget vet om. Kära K gick nog bokstavligt talat min näsa förbi. Men kul verkar hon ha haft och det är huvudsaken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *