Frisk luft och morgonbön

Idag tog vi morgonpromenaden kl. 06.30. Det går förvånansvärt lätt att klä på sig, fästa kopplet och sedan bege sig ut på en kortare morgonpromenad så tidigt. Vädret var passligt och ingen blåst att tala om. Och frisk luft fick jag, en nog så underskattad naturtillgång. Jag läste igår om smogen i Peking som begränsade sikten till ett par hundra meter för att inte tala om vad luften kunde tänkas innehålla för ohälsosamma ämnen.

Jag har ofta funderat över vissa kinesiska och japanska flygpassagerare som har andningsskydd för munnen fast de befinner sig på en flygplats i Europa med förhållandevis ren luft. Jag menar, visst kan det finnas dålig luft även här, speciellt nära storstäder och i länder med stora industrier och mycket trafik men jag har ändå aldrig känt att jag skulle besvärats av dålig luft inomhus på en flygplats. Har de andningsskyddet för egna hälsoproblem, gammal vana från sitt eget hemland eller är de rädd för smittsamma sjukdomar? Ibland får jag en obändig lust att gå fram och fråga.

En idé: borde inte skoldagen börja med en rask promenad för morgontrötta barn och ungdomar? En kvart avsätts för motion och för nytt syre i blodomloppet innan lektionerna börjar. Jag undrar om inte det skulle få lite fart på hjärncellerna och humöret för de flesta av dagens elever. Många är ju trötta redan från morgonen och mycket bättre blir det inte heller under dagen. En bra start på dagen är hälften vunnet.

När jag gick i mellanskolan hade vi morgonbön. Om så är fallet fortfarande i republiken vet jag inte men vi marscherade klassvis iväg till gymnastiksalen och ställde upp oss på räta led. Sedan blev det morgonpsalm, läsning av någon text och morgonbön. Det berodde vem som ledde morgonbönen men ibland kunde de bli så långrandiga att någon bland eleverna svimmade. Då hördes en duns och då visste man att, jaha, nu var det någon som stöp i golvet. Kanske var det värmen och dålig ventilation i salen som hade sitt finger med i spelet men det hände någon gång emellanåt. Nåja, en liten svimning har aldrig skadat en annars frisk människa. Själv svimmade jag i lumpen men det är en annan historia.

Nu vet jag som sagt inte om morgonbön mera tillämpas i skolgången men det skulle kanske inte skada med lite psalmsång och en sväng ut i det fria som inledning på ytterligare en dag på kunskapens väg. Vill man rationalisera det hela så sjunger de små liven psalmerna medan de hurtfriskt gångar i morgonens första daggfriska timmar.

Få se vad Nelli och jag sjunger för psalm imorgon bitti när vi i tidig otta spatserar längs med väg kantad av mörk skog och djupa skuggor? Vägbelysning, vad är det?