Det var en gång…
Gårdagens blogginlägg om minnesstunden på Furirbostället har skapat en kraftigt ökad trafik på bloggen. Bilderna var fina, tycker jag själv, men det är troligen förslaget om att starta berättartillfällen som lyfter bloggen. Och ju mer jag tänker på saken, varför inte?
Förr i världen var det ju vanligt att folk talade med varandra, nu för tiden är det skärmtid och dans på tangentbordet som gäller. Eller så viftar man frenetiskt på mobilen eller plattan. Men hur ofta tittar man varandra i ögonen, fångar förväntningar och nyfikenhet, ser kroppsspråket, hör den viktiga konstpausen?
Själv är jag ingen talare men jag uppskattar verkligen att lyssna till en god historia framförd med inlevelse och en fin slutknorr. Vad som behövs är en ”ordförande” som öppnar och slår an tonen. Kastar ut teman i publiken och så rullar det på av sig självt. Den första rösten som harklar sig och säger: Det var en gång… eller Jag minns… eller Jag vet inte om ni känner till…
På Facebook fick jag ett tips om Västerbottensteatern i Skellefteå som satsar på detta med berättande. Jag får hålla ögonen på deras program. Berättarfestivalen går av stapeln 3-9 april 2017 i samma stad.
Torgny Lindgren är en mästare på att berätta men i hastigheten hittar jag just nu ingen berättelse att avlyssna på nätet. Istället får jag laborera bland Svenska berättelser från Sveriges Radio. Dessa berättelser är ofta halvtimmen men en god historia kan vara allt från några sekunder till det oändliga.
Du kanske också gillar
0 kommentarer
fritidsbloggenblog
Det är så roligt att lyssna när äldre personer berättar gamla historier och traditioner! Värdefullt och lärorikt!
Tror det blir intressantare ju äldre man blir!
Bara att ta tillvara chansen när den finns!
PJ
Barn gillar ju också att lyssna på berättelser. Sagor och sånt. Sedan blir det en tid när annat intresserar och tid inte finns. Tyvärr. Men i något skede mognar man och börjar åter lyssna. Vi borde lyssna mera!
raniamaria
Svar: Det hade vi, oerhört trevligt! Tack, kul att du tycker om hur jag filmat och klippt 🙂 Åh haha jag knäpper aldrig jackor / koftor / skjortor. Jag tycker det känns så tight och som att det hindrar mig från att röra mig bekvämt då. Med lager på lager så fryser man inte, jag är ofta väldigt bra kläd under jackan (underställ i ull osv) 😀