Mot ljusare tider, vad det lider

Tänk, redan har en månad gått sedan midvintersolståndet (21 dec.) med en dagslängd (mellan solens uppgång och nedgång) av 4 timmar och 34 minuter på denna breddgrad. Idag är solen uppe 6 h 24 min. Inte långt från 2 timmar längre dag och fort går det nu för herr Sol att förlänga dagarna. Vi går mot ljusare tider och det tycker jag mig märka redan nu i verkliga livet. Kring jul blev det mörkt strax efter 15 på eftermiddagen, idag kan man vara ute och skotta snö ända till närmare halv fem utan belysning.

Snö har jag minsann fått skotta men inga stora ansträngningar ändå för det har inte kommit så mycket per gång och snön har varit lätt när det har varit så kallt. Som lägst -19,1 C men bara några kilometer längre bort på fastlandet har det varit betydligt kallare. Så snöskottningen har nästan varit ett nöje. Så klar och frisk luft och garanterat myggfritt.

I måndags var det som kallast men också som finast för solen sken och snön gnistrade och allt var så bra. Tänk att en måndag bara få sätta sig i bilen och åka runt i landskapet och knäppa någon bild här och någon bild där. Att vara friherre har sina fördelar. Utan tvekan bjuder vintern på fina fotomöjligheter. Är det inte sol och vita vidder kan det vara strålande månsken mitt i natten som ger drömska, nästan overkliga stämningsbilder. För att inte tala om blodmånen häromdagen men den missade jag. Visserligen stod jag på pass klockan 07:13 när den skulle vara som mest röd och visst såg jag den men ack en molnslöja kom naturligtvis just då och förtog den mesta effekten av solens, månens och jordens positioner just denna morgon.

Nåja, jag har inte tidigare lyckats så bra med månfotograferingen så jag hade inte så stora förhoppningar men försöka duga. Istället blir det några bilder från i måndags och det är väl inte så dumt heller. Ack vi lever i en härlig tid!

Vit vinterväg med blått tak

Ett härligt slott som tyvärr ingen verkar bo i.

Longhornen med sin lurviga pälsar verkar inte ha något problem med att vara ute i kölden.

Och tittar där lyser solen bakom kröken!

Månjakt

Brukar ni sova dåligt när det är fullmåne? Eller är det en myt? Hur som haver så sov jag dåligt senaste natt och vaknade utan svårighet kl. tre när larmet gick igång. Det var ju supermåne på gång och jag ville inte missa detta tillfälle att få en fin bild på månen.

En första koll visade luckor i molntäcket men klockan halv fyra kom det mera moln. Jag traskade i alla fall i väg ut på åkern för att ha fri horisont och ställde upp stativet. Sedan vidtog väntan på att det skulle bli lite mindre moln men tji fick jag. Istället kom det lite regn och jag fick ta av mig mössan och sätta den över kameran så att den inte skulle bli våt. Efter dryga halvtimmen tröttnade jag och gick hem fuktig i håret.

Klockan 05.11 när den totala fasen inleddes gick jag åter ut på gårdstunet men fy så mörkt det var. Mörkt som i en säck och inte en skymt av månen. En kort stund senare skymtade jag dock stjärnor rakt ovanför mig och jag beslöt att än en gång göra ett försök.

Denna gång inget regn och jag fick också ett kort ögonblick se den röda månen i sydväst men molnen tog hastig överhanden och sedan blev det inget mer. Tyvärr, men jag gjorde ett tappert försök!

Istället fick jag stå och filosofera över nattens väsen. Före klockan fyra sover ännu alla i byn och det hördes inget annat ljud än vindens sus i trädens kronor. Det var som om jag blev ett med alla skuggorna och mörkret. En grå eminens på vakt, skulle man kanske kunna säga, och ibland känner jag mig också som sådan även om liknelsen haltar något denna tidiga morgon.

Efter halv sex börjar det hända saker i byn. Först hörde jag en mus eller sork i gräset bredvid mig, kort därefter gol grannens tupp. En bil startade samtidigt i närheten och körde iväg.  Flera andra bilar kom körandes, folk på väg till arbete. I motsatt riktning körde en foderbil och en lastbil för att hämta virke. Vägbelysningen tändes, något som förstörde nattens ro med sitt sylvassa sken. Så kändes det efter det behagliga mörkret. Rävarna i närheten började också ge ljud ifrån sig och ett par hundar skällde avlägset. I öster klarnade himlen upp men det hjälpte föga när månen befann sig i sydväst.

Klockan sex gick jag hem utan bild på supermånen. Istället blev det frukost och lyssnande på radion. Där har jag kanske mera tur denna morgon?

2015-09-28 tidig otta
En mörk bild men i nordost börjar dagen gry.