Ekorrn satt i granen Hoppa han från tallegren stötte han sitt lilla ben och den långa ludna svansen Så kunde jag muntert ha sjungit härom kvällen, även om det är en förenkling av texten. Det var visst också något barn som störde den lilla rackaren men det lämnade jag bort. På samma gång kunde jag också lämnat bort den långa ludna svansen för den fanns liksom inte. Muntert och muntert, egentligen var det inte alls lustigt, mera hade jag smärtsamt velat skrika ut versen och höja min blick mot himlen och avsluta med ett kraftfullt: Varför? Jag var vid villan och tog ett dopp i den sena kvällen. Vad hände…