Allehanda

Kustsvenskar

När jag i morse läste den lokala tidningen Vasabladet fick jag  tips om en intressant bok. Juha Ruusuvuori har gett ut en bok med titeln ”Muukalainen rantaruotsissa”. Boken torde också komma på svenska i december och är en humoristisk resebok om svenska Österbotten och dess folk. Den handlar om de som många finnar kallar kustsvenskar. Så mycket mera än så vet de inte om oss svenskspråkiga i Österbotten. Vi är de okända i Finland och buntas ihop med andra finlandssvenskar och jämförs ofta med den finlandsvenska kultur och historia som finns i Helsingfors. Visst har vi mycket gemensamt med våra bröder i södra Finland men det finns även skillnader i mentalitet, yrkesliv, kultur och vardagsliv.

I Helsingfors torde de flesta finlandssvenskar vara tvåspråkiga men i Österbotten är många enbart svenskspråkiga med svaga kunskaper i finska. T.o.m. de som tagit studenten kan ha dåliga kunskaper i finska beroende på att språk är färskvara och behöver ständig stimulans. Detta förvånar många finnar som tror att alla i Finland pratar finska utan större problem. Denna brist på kunskap om oss svenskösterbottningar finns inte enbart hos finnarna i Finland utan även hos många innebyggare i kungariket i väster. Jag har träffat personer i kungariket som tycker att jag är duktig som lärt mig svenska så bra på så kort tid. De fattar inte att svenska är mitt modersmål och jag  ofta har ett större ordförråd och bättre språkbehandling än medelsvensson. De hänger upp sig på min finlandssvenska språkmelodi som de kallar brytning vilket den naturligtvis inte är.

Det låter kanske som skryt att jag skulle ha ett bra ordförråd men sanningen är den att jag läst många böcker i mina dagar varav många tillhör den klassiska litteraturen. Jag löser också korsord och är allmänt intresserad av språk och ord. T.ex. hör eller läser jag ett ord som jag inte riktigt förstår innebörden av slår jag upp det i Ordlistan eller gör en grundlig forskning i ämnet. Det har gett mig många trevliga stunder och aha-upplevelser.

Något som jag retar mig på är uttryck som ”Ankdammen” och ”Svenskatalande – bättre folk” vilka är vanligt förekommande i finlandssvensk media. De är uttryck som många i Österbotten känner sig främmande inför. Ankdammen beskriver den finlandssvenska gemenskapen som inskränkt och navelskådande medan jag uppfattar svenskösterbottningen som öppen och tolerant. T.ex. har Närpes kommun i Österbotten hela 10 % invandrare som oftast är väl integrerade i arbetslivet, något som är sällsynt i övriga Finland. Även i vår kommun finns det många flyktingar och vad jag vet har det inte varit några större problem med dem. Vi har även mycket goda kontakter med kungariket, inte minst genom SVT och alla emigranter i landet i väster.

”Svenskatalande – bättre folk” är ett provocerande uttryck som kan spä på många finnars fördomar om oss finlandssvenskar. Möjligen är det som ironi gångbart i Helsingfors och radio X3M men själv känner jag djup motvilja mot detta uttryck. Här har vi en skillnad mellan allmogen i Österbotten och det finlandssvenska innefolket i huvudstaden.

Alltnog, boken verkar intressant och den står på min inköpslista. Är den tillräckligt bra borde den också användas för att sprida kunskap om oss svenskösterbottningar. Vi får se om Juha Ruusuvuori lever upp till förväntningarna.

 

Budord som även jag försöker leva upp till

0 kommentarer

  • Syster Yster

    Jag tycker också att det skulle vara intressanta att läsa den. Tyvärr försvinner ofta fina nyanser då det översätts så det skulle vara kul att läsa den på både finska och svenska. Juha Ruusuvuori har skrivit ett antal läsvärda artiklar i Vbl om finnar kontra finlandssvenskar.

    • Chorizo

      Jo, det har du rätt i men det är inte ett uttryck vi själva använder utan det är finnar som bor i inlandet som kallar oss så.
      Visst, budorden är allmängiltiga och går utmärkt att tillämpa var som helst i världen. Tyvärr är det inte alla som gör det.

  • E

    Det där låter som en intressant bok, den ska jag lägga på min lista också, ev faktiskt den finska varianten, tror jag går i land med det.

    ”Budorden” förvånar mig, är det där faktiskt något typiskt finlandssvenskt i finnarnas ögon? Jag tycker inte det är så stor skillnad mellan språkgrupperna, åtminstone inte på den tvåspråkiga ort där jag bor.

    • Chorizo

      Tja, det beror på vilka erfarenheter författaren gjort. Ibland kan man faktiskt träffa på personer som beter sig som om det är första gången de är utanför bygränsen. Det gäller nog alla grupper av folk, skulle jag tro

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »