Forskning på hög nivå

Så mycket att stå i de senaste dagarna, därför inte så mycket bloggande. Hösten har verkligen exploderat i våra trakter och jag har sprungit runt med kameran för att försöka fånga något av den färgprakt som genomstrålat byn. Alla färger har kommit fram på en gång. Blått och grått, grönt, orange, gult. Ganska ovanligt egentligen.

Jag har dessutom varit på kurs. Kurs i släktforskning. Medborgarinstitutet (MI) arrangerade denna kurs (två dagar)  med den kända släktforskaren Torbjörn Nikus som dragare. Vi fick mycket länkar, uppslag och idéer att spinna vidare på. Sist og syvende är det ändå en själv som är motorn i framgångsrik släktforskning. Man måste ha intresse och driv, för det är tidskrävande. Samtidigt ger det så mycket. Vilka var våra förfäder och hur levde de? De var andra människor, främlingar, men ändå samma genetiska arv. Hur mycket orkar vi forska?

Själv har jag ett projekt på gång för att utforska migrationen över Kvarken. Varför och hur ofta korsade människorna Kvarken för att bosätta sig på andra sidan havet i öster/väster? Släktforskningen är till stor hjälp men hur mycket får vi veta, alla detaljerna, alla vedermödor och framgångar? Fanns det framgångar eller blev kampen för att överleva svår?

Jag kommer framledes att fortsätta med min forsking och i första hand på Internet samtidigt som jag har så mycket annat att göra: bloggen, fotograferandet, skötsel av hus och hem, radiohobbyn, läsande av böcker, lyssnande av all musik i världen, röjning i skogen, resor och upplevelser runt om i världen, konst och kultur. Så mycket att upptäcka i världen, tur att jag är friherre.

Byholms hamn i Oxkangar

Här börjar Oxkangar

Vau, min lada mitt i apelsinsaften

Gammel-Ahlnäs hamn

Kvarnen mitt i by

Så här såg det ut i morse hos mig. Himlen färgades lila under några minuter när solen steg upp. Sedan var den färgen borta men allt det andra finns kvar ännu några dagar.

Vassor Fjärdsändan!

 

Ny kurs och nytt bräde?

Jag vaknade onödigt tidigt i morse och låg en stund och tänkte på något så trist som statistik. Världen är full av statistik och information. Frågan är bara hur vi skall kunna ta till oss all denna information utan att gå vilse eller tröttna halvvägs. Om man inte till professionen umgås med statistik så är det inte någon självklarhet att hitta rätt och framför allt tolka rätt.

Idag surrar det av tolkningar av statistik både i sociala medier och på tidningarnas hemsidor. Ofta tolkar folk/politiker statistiken enligt egen åsikt eller så är de inte tillräckligt källkritisk. Hur skall man då som vanlig bondpojk veta vad som är rätt eller fel? Och var skall man söka statistik och vad betyder egentligen de olika termerna och begreppen? Vilka är de stora sammanhangen och vad skall man jämföra med? Viktiga saker i det digitala samhället som är nödvändiga att behärska om man vill bilda sig en egen uppfattning och inte enbart låna öronen åt de som är högljuddast och mest släng i käften. Det är inte alls säkert de har rätt trots sin vältalighet och sitt självsäkra uppträdande.

Dessa frågställningar gjorde att jag fick en idé i tidig otta: varför skulle inte MI (Medborgarinstitutet) kunna ordna en kvällskurs i ämnet nästa år? Jag tror att både företagare, lekmän, kommunpolitiker och vanligt, grovt folk skulle ha nytta av detta. Inte någon avancerad universitetskurs utan anpassad och det grundläggande. Sådant låg jag och tänkte på innan jag steg upp. Borde jag skicka e-post i ärendet till höga vederbörande inom MI?

På det mera praktiska planet kan jag meddela att jag fått all ved under tak som jag tänkt mig. Så nu kan vintern komma när som helst. Eller nej, den kan gott vänta ett par månader till. Till jul! En kall vinter utlovas så få se vad som vankas? Några småfåglar har de senaste dagarna suttit titt som tätt på fönsterbrädan och tittat in när jag suttit vid datorn. Kanske är det ett tecken på att det blir en riktig vinter i år och att de tycker att jag gott kunde sätta upp ett fågelbräde och fylla det med godsaker? En av dem satt och hackade på givaren till min väderstation. En nog så tydlig vink! I bästa fall finns det kanske ett bräde i uthuset? Ett billigt nöjde även för mig.

vedbacken
Så ser det ut på vedbacken just nu: tomt och ödsligt. Men snart börjar jag fylla på igen.
vedlidret
Och så ser det ut i lidret. Räcker gott och väl kommande vinter fast det inte ser ut att vara en så stor hop.

På rätt kurs

Idag kom katalogen över höstens kurser hos Medborgarinstitutet (MI). Även min spanska kurs fanns med, samma veckodag men med annat klockslag och annan lokalitet. Passar kanske mina kurskamrater bättre eftersom flera hade problem med att hinna i tid. Själv kommer jag att missa de två först kurstillfällena men förhoppningsvis kommer jag ändå att få tala spanska och öva. Roligt är att en nybörjarkurs i spanska också startar. Det brukar alltid gå att fylla en sådan, sedan beror det på hur många nivåer de orkar. Även en nybörjarkurs i tyska är på gång vilket också är glädjande för att inte tala om en kurs i kinesiska. Ryska lyser däremot med sin frånvaro vilket förvånar något. Möjligen kan det bero på lärarbrist eller för litet förhandsintresse. Fint är i alla fall att ett flertal språkkurser anordnas, inte bara de jag räknade upp.

Kurs i hantering av digitalkameran går även detta år min näsa förbi eftersom det är samma kväll som spanskan. Synd, annars hade jag också anmält mig dit. En föreläsning om Världsnaturarvet Höga Kusten – Kvarken hade varit intressant men även där krock tidsmässigt. Spännande blir att se vilka intressanta föreläsningar Arbis i Den lyckliga staden har att bjuda denna höst. Deras torsdagsföreläsningar brukar dra mycket folk ofta hittar jag något som intresserar. Vid koll på nätet finner jag Paolo Robertos ”Find your fighting spirit”, en föreläsning om att våga misslyckas, att aldrig ge upp och att alltid låta nyfikenheten vara lite större än fegheten. Den föreläsningen tror jag blir bra, kanske det finns fler.

Ja, inte har jag då fritidsproblem. Möjligen att jag har för lite fritid då.

örnsköldsvik 2014
Att gå på kvällskurs och höra föreläsningar är att lyfta sig själv något. – Kranarna i Örnsköldsvik.

Åter på skolbänken

Ikväll kan man säga att hösten har infunnit sig på riktigt. Säsongens första kurstillfälle i vår spanska kurs har ägt rum. Visst är sommaren fin men studierna i spanskan hänger inte riktigt med på sommaren. Därför är det bra att kursen åter fick en start. Kursen är fullbokad, tolv personer, och vi får hoppas att alla är med genom höstens och vinterns lektioner.

De flesta deltagarna är gamla ansikten men även några nya adepter mötte upp. Kul! Ju fler vi är, desto mindre märks det om någon måste vara borta en kväll.

Ett nytt ansikte var lärarens. Detta år skall vi ha Roberto från Santiago de Compostela i Galicien som lärare. Det är alltid spännande med ny lärare och efter den första kvällen så verkar det bra. Ledigt och avslappnat, lite humor och historier inblandad i undervisningen, lagom fart på hans prat så att man hinner uppfatta vad han säger. Han har själv kämpat med att lära sig svenska och har säkert då fått erfarenhet hur det är att lära sig ett helt nytt språk. Efter tre år i republiken pratar han en rätt bra svenska och ligger nog hästlängder före oss i våra försök att lära spanska.

Han berättade en liten historia om hans första tid i provinsen och hur han lärde sig svenska. Han fick plugga som alla andra och pröva sig fram, göra misstag och försöka på nytt. Bl.a. villa han omsätta signa spirande kunskaper i praktiken och besökte ett café där han skulle be om kaffe och samtidigt fråga vad det kostade. Han övade noga och hade meningarna klara; döm om hans förvåning när han inte förstod ett ord av den som svada som mötte honom från andra sidan disken. Först trodde han att han var helt kass på svenska tills han upptäckte att kassadamen hade svarat honom på finska. Det visade sig att hon inte hade mycket bättre kunskaper i svenska än han och tillsammans fick de ursäkta sina bristande kunskaper i svenska. De var ungefär likvärdiga och fick lösa betalningen på engelska.

Dock är det ganska ovanligt att kassapersonal och affärsexpediter i provinshuvudstaden inte kan båda språken. På andra håll i republiken är det mera vanligt.

Han tänker också ha med inslag om spansk kultur, vardagsliv, sedvänjor, mat och annat som dyker upp. Det lovar bli en intressant vinter med förhoppningsvis ytterligare förkovran i spanska språket och den spanska kulturen. På första lektionen blev det mest repetition så den största behållningen var upptäckten att jag till stor del förstod hans spanska. Än finns det hopp för jag har inte under sommaruppehållet glömt allt vad jag lärde förra vintern.

museo del jamon
Museo del Jamon hette detta ställe i Madrid där jag i april åt en bocadillo, tillsammans med ett fat skinkbitar och en öl för en billig penning. Jag blev glatt överraskad.