Allehanda

Grekisk afton

Som av en tillfällighet ringer Sister Jane och frågor om jag vill hänga med på en Grekisk Afton. ευχαριστίες, naturligtvis.  Inte för att jag har några speciella band till Grekland, jag har inte besökt landet, inte ens smakat en moussaka. Jo, i mellanskolan fick vi en ganska grundlig genomgång av Grekland och framför allt dess historia men det moderna Grekland är mig tämligen okänt förutom den eviga krisen som maler på. Ok, jag råkade häromdagen skiva ett blogginlägg där Grekland var inblandat. Jag kunde ju bara inte backa.

Färden styrdes till den lokala krögaren, Nabben, som utlovade Grekisk Afton. Låt mig vara ärlig och säga att jag hade mina dubier om hur denna afton kunde vara utformad. Mina fromma förhoppningar om levande grekisk musik kom genast på skam. Inte en endaste liten bouzoukispelade grek syntes till. Kanske det var för mycket begärt?  En högtalare en meter bakom min rygg serverade grekisk musik och till dess fördel var att ljudnivån var moderat. –  Jo, jag är musikalisk allätare och grekisk musik är vacker!

Vi fördjupade oss i menyn och eftersom jag inte tidigare ätit moussaka så valde jag en sådan som varmrätt föregången av en äkta grekisk sallad. En Grekisk Afton tarvar en grekisk öl eller ett grekiskt vin. Öl ville jag ha men grekisk sådan fanns inte i sortimentet vilket var en liten miss. Nåja, vi manfolk beställde varsin öl av okänd inhemsk tillverkning och låtsades att den var grekisk. Det gick bra det också.

Som efterätt blev vi alla nyfikan på Baklavan som fanns på menyn. När det kom till kritan hade den utgått. Kaputt, veck. Som den handlingens man jag är fiskade jag fram min mobil och googlade raskt fram en bild av nämnda baklava. Det visade sig vara ett sött bakverk som i mina ögon mest såg ut som ett wienerbröd. Jag lät mig därmed nöja och beställde ett glas madeira som efterrätt, jag var nämligen redan mer än mätt när måltidens avslutning kom på tal. Något sött ville jag ändå ha och ett glas madeira är inte så dumt.

Först såg krögaren smått förvirrad ut när jag beställde min madeira. Det är troligen inte många som beställer denna dryck på landskapets krogar och restauranger. Men vaddå, en flaska madeira av god kvalité skall väl ändå alltid finnas på hyllan? Som tur var drog han sig till minnes att madeira används i köket vid tillagning av vissa rätter. Han lovade att undersöka tillgången på kökets madeiraförråd i förhoppning om att kocken inte druckit upp den sista skvätten. Det visade sig att kocken inte varit alltför snål på madeiran utan jag fick mitt glas som jag avslutningsvis smuttade på. – Jag kan varmt rekommendera en madeira som avslutning på en måltid istället för kaffe och konjak eller en kalorifylld efterrätt när magen är mer än välfylld.

Salladen som förrätt var utomordentligt god. En och annan oliv fanns med och osten var superb. Mycket gott! Även moussakan som jag beställde som varmrätt var excellent.  Krögaren försäkrade att en levande grek, som ibland syntes i bakgrunden, hade sitt finger med i maten som bjöds. Det kändes betryggande men skymten av något finger såg jag inte till i min moussaka. Kanske någon annan fick det, ungefär som mandeln i julgröten.

Sister Jane klagade på att det kändes kallt på stolen och vips framtrollades en värmare som startades omgående. På några minuter var det varmt under bordet som vid middagstid i Aten i juli. Sådant uppskattades speciellt av Sister även om vi andra fick onödigt varmt i kalsongen.

Även om vissa yttre dekorationer saknades för att framkalla den fullkomliga grekiska aftonen så fick kvällen klart godkänt tack vare maten och den trevliga betjäningen. Det visade sig att kyparen tidigare hade arbetat i Saltgruvan så då måste det ju vara bra.

Som avslutning framförde vi önskemål om en ny temakväll och då med spanskt stuk. Naturligtvis med samma goda matlagning, spanska rätter, spanskt vin och öl (jag lyfte fram San Miguel som är mitt favoritöl), flamencomusik i högtalaren, även om en eldig, livslevande spansk gitarrist vore att föredra, spanska flaggor och ett porträtt av kung Juan Carlos I och drottning Sophia på väggen. På tal om Juan Carlos så skulle det inte vara helt fel med en spansk brandy med namn Carlos till kaffet vid detta tillfälle. Att inte förglömma en flaska Madeira av god kvalité på hyllan i baren,även om den är portugisisk.

Den traditionella bilden när en bloggare varit i farten på restaurang. Denna gång den grekiska salladen.

4 kommentarer

  • stenuppsala

    Lät ju trevligt och gott – nu ’nyfiken i en strut’ – vad är det bitar på tallriken till höger, gulaktig nyans – intill den halva skivan rödlök?

    • PJ

      Ja, säg det, den som vet. Det var iaf något slags tunnbröd, inte som chips utan mjukare och med mera konsistens. Rätt goda. En halva hade jag ätit upp när jag kom ihåg att ta en bild.

  • lagottocattleya

    Personligen älskar jag grekisk mat. Moussaka är lätt att göra och smakar superbt. Däremot har jag aldrig försökt mig på dolmades – att vira in maten/köttet i vinbärsblad. Kåldolmar är jag heller inte bra på. Och sån tur att greken var levande!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »