Resor

El Curso

En av anledningarna till att vi gjorde resan var för att gå på kurs i spanska. Vår egen lärarinna på vinterns kvällskurs hade ordnat kontakt med Kielikoulu Barcelona, en kursverksamhet med finländsk anknytning genom Hannu Arvio. Lektionerna hölls sedan på Club Escandinavo de Barcelona. – Hannu mötte oss och vinkande också av oss på Barcelonas stora flygplats, El Prat.

Det var naturligtvis spännande att prova på denna forma av språkundervisning, något som det finns gott om runt om i världen. Det är inte alls ovanligt att man, under kortare eller längre tid, kan läsa ett språk på ort och ställe. En av damerna i vår grupp hade redan provat detta i Madrid och trodde skarpt på detta koncept, något som jag så här i efterhand, får hålla med om. Tiden borde dock vara åtminstone ett par veckor för att få riktig fart på munlädret.

Första morgonen tog vi linje L1 till station Urgell. Kvällen innan hade jag förutseende nog skaffat ett 5-dagarskort (28 europenningar) för obegränsade resor på buss och Metro. Vad hände, jo kortläsaren vägrade godkänna mitt kort! Vändkorset stod som fastsvetsat trots att jag provade flera gånger. Alla andra kunde obehindrat passera och stod på andra sidan och väntade otåligt på mig. Lite nervös blev jag och smått ilsken när en spansk matrona kom till min undsättning. Hon stannade mitt i vändkorset och vinkade till mig att komma på samma gång. Jag fattade vinken och klämde mig in i vändkorset och tätt tillsammans makade vi oss genom den förbenade vändkorset. Jag tror inte jag varit i så nära kontakt med en spansk kvinna tidigare. Vänliga och hjälpsamma var de i storstaden Barcelona.

Kortet fungerade sedan utmärkt, varför jag inte behövde anlita någon fler spanjorska, vilket på ett sätt var synd.

Vår lärarinna Marián visade sig vara humorist och med god mimik. Vi fick månget gott skratt. Vår första uppgift var att bokstavera våra namn efter att hon först skrivit på tavlan vad som hon uppfattade. Några bokstäver fick hon rätt men annars blev vi tvungen att rätta henne i den mån vi kom ihåg alfabetet. De flesta bokstäver är lätta att minnas medan andra är, låt säga, annorlunda.

Det fina med kursen var det ständiga flödet av spanska. Blir man tillräckligt hjärntvättad så nog kommer också språket. Det handlar om tid och intensitet. Förstod vi inte med detsamma använde hon andra ord och ombildade meningarna. Jag tror alla i vår grupp trivdes och fann spanskkursen som ett annorlunda element på en semesterresa.

Vi fick också som praktiska uppgifter att handla i saluhall och beställa på café, något som vi klarade galant. Sista dagen gjorde vi en utflykt till Montjuїc där vi fikade. Det var då som Herr V. försvann.

Lite blev jag taggad att prova på att gå en liknande kurs längre fram i tiden och då främst inom konversation. Jag tror att redan att en 2-veckors kurs skulle ge en hel del. Men fram tills dess gäller det att hålla kunskaperna vid liv. Språk är färskvara. Reda ett par månaders paus skapar luckor.  Förhoppningsvis fortsätter vår kurs i spanska kommande vinter.

Vår lärarinna Maria som sista dagen fick blommor.
En av linbanorna på berget Montjuїc. Måste naturligtvis åkas.

4 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »