Åter på skolbänken
Ikväll kan man säga att hösten har infunnit sig på riktigt. Säsongens första kurstillfälle i vår spanska kurs har ägt rum. Visst är sommaren fin men studierna i spanskan hänger inte riktigt med på sommaren. Därför är det bra att kursen åter fick en start. Kursen är fullbokad, tolv personer, och vi får hoppas att alla är med genom höstens och vinterns lektioner.
De flesta deltagarna är gamla ansikten men även några nya adepter mötte upp. Kul! Ju fler vi är, desto mindre märks det om någon måste vara borta en kväll.
Ett nytt ansikte var lärarens. Detta år skall vi ha Roberto från Santiago de Compostela i Galicien som lärare. Det är alltid spännande med ny lärare och efter den första kvällen så verkar det bra. Ledigt och avslappnat, lite humor och historier inblandad i undervisningen, lagom fart på hans prat så att man hinner uppfatta vad han säger. Han har själv kämpat med att lära sig svenska och har säkert då fått erfarenhet hur det är att lära sig ett helt nytt språk. Efter tre år i republiken pratar han en rätt bra svenska och ligger nog hästlängder före oss i våra försök att lära spanska.
Han berättade en liten historia om hans första tid i provinsen och hur han lärde sig svenska. Han fick plugga som alla andra och pröva sig fram, göra misstag och försöka på nytt. Bl.a. villa han omsätta signa spirande kunskaper i praktiken och besökte ett café där han skulle be om kaffe och samtidigt fråga vad det kostade. Han övade noga och hade meningarna klara; döm om hans förvåning när han inte förstod ett ord av den som svada som mötte honom från andra sidan disken. Först trodde han att han var helt kass på svenska tills han upptäckte att kassadamen hade svarat honom på finska. Det visade sig att hon inte hade mycket bättre kunskaper i svenska än han och tillsammans fick de ursäkta sina bristande kunskaper i svenska. De var ungefär likvärdiga och fick lösa betalningen på engelska.
Dock är det ganska ovanligt att kassapersonal och affärsexpediter i provinshuvudstaden inte kan båda språken. På andra håll i republiken är det mera vanligt.
Han tänker också ha med inslag om spansk kultur, vardagsliv, sedvänjor, mat och annat som dyker upp. Det lovar bli en intressant vinter med förhoppningsvis ytterligare förkovran i spanska språket och den spanska kulturen. På första lektionen blev det mest repetition så den största behållningen var upptäckten att jag till stor del förstod hans spanska. Än finns det hopp för jag har inte under sommaruppehållet glömt allt vad jag lärde förra vintern.

4 kommentarer
lagottocattleya
Där var vi också…fint ställe! Kul med din spanska – jag blir imponerad att ni hänger i så många!
PJN
Ja, det är jag också. Ofta brukar språkkurser hålla i sig två-tre år och sedan dör de ut men vi är ett gäng som lyckats hålla ihop.
narmasthjartat
ñam ñam (ang. din bocadillo etc.)
Visst ar det roligt att utvecklas i ett språk! Oftast är nybrjarkurserna fullsatta men ju högre upp i nivåerna man kommer desto glesare blir det och ofta läggs de ned pga brist på elever.
PJN
Ja, den var faktiskt god, den goda bocadillon. Att jag fick ett fat med skinkbitar var inte heller så dåligt. Det hade jag inte räknat med.
Så är det ofta med kurser. Man får också räkna med att någon eller några slutar av olika orsaker efter ett par lektioner. Skulle vi blir kvar alla tolv genom hela vintern är det lite ovanligt.