Rapport från byn

Nejdå, jag har inte gått i vinterdvala även om jag varit borta från bloggen några dagar.

Snö har det kommit och nu kan vi med fog säga att vi har en riktig vinter. Kallt, eller rättare sagt kallare, blir det även de närmsta veckorna. Om vi på något sätt drabbas av stormen Cora vet jag inte men den lär vara på väg hitåt. Vi får se hur det ser ut i morgon bitti.

Snöskottningen har det varit si som så med. Tung snö och känningar i ryggen har gjort att jag inte hunnit ikapp innan nästa snöfall kommit. Svåger har lovat att i morgon komma och röja upp med traktorn så då är jag på god fot igen. Det ser inte ut att bli så mycket snö därefter de närmsta veckorna.

På tal om fot så är stortån på höger fot inte riktigt bra ännu. Någon långpromenad blir det inte tal om på några dagar ännu men idag kunde jag i alla fall ta sparken till bystugan där byarådet bjöd på nyårskaffe, en tradition som uppskattas mycket i byn. Vid Storback mitt i byn susade jag iväg med god fart på medarna.

Ja, nyårskaffet. – Hela 35 själar behagade infinna sig för att avnjuta kaffe/te och bakelser. Byarådets ordförande hälsade välkommen och sedan satte surret igång. Därefter avtackades en av styrelsens medlemmar som nu lämnat styrelsen och vi fick även höra berättas om långväga besök i byn från i somras. Då besökte nämligen en ättling till emigranter, Hugo Sand, vår by. I början på 1900-talet emigrerade folk från byn till Misiones i norra Argentina och herr Sand besökte i somras republiken och sökte då även sina rötter. De fanns i första hand i Oxkangar och i Hellnäs.

Själv besökte jag Misiones för tre år sedan men då kände jag inte närmare till Sand utan jag höll på med mitt i Iguazu. Tänk, mera än tre år sedan jag sist varit på resa. Jag räknar då inte de otaliga utflykter jag gjort i norra Sverige, ej heller resan till Lofoten i höstas och en tur till Köpenhamn/Malmö. Det är liksom för nära hemknutarna men resor ändå. Små resor är också resor.

Just nu håller jag på med planering och funderingar på en resa senare på vårvintern men först vill jag se om Bettan klarar besiktningen på torsdag utan alltför mycket pengarassel. Hon är i fint skick men man vet ju inte vad stationens farbröder, och någon enstaka tant, hittar och hittar på. Vi håller tummarna för att det går vägen.

Mycket mera än så blir det inte i denna rapport från en by uti vinterlandskap. – Jo, isarna håller på att lägga sig men är ännu förrädiska på många ställen och vi vill ju alla hålla oss torrskodda och vid liv. Ha det gott!


De stora biffarnas land och vackra vyer

Vinterbäck i Djupsund

Här står några av åkdonen för de som tog sig till byastugan idag. Min spark står längst till höger. Granris framför bron skall det va!

 

Annonser

På glid mot bakelse och ljusare tider

Jag tog både bakelse och flera pepparkakor! Frossade lite.

Byarådet bjöd på nyårskaffe på bystugan. Vi säger på bystugan, inte i bystugan. De senaste dagarnas kyla dämpade sig och jag plockade fram sparkstöttingen för en färd till detta lilla kalas. Till en början gick det så där. När det är kallt väder glider sparken saktare, så sakta att det t.o.m. stannade helt i backen på väg ned till byn. Kanske det dåliga föret också hade att göra med att det var första gången i vinter jag provade sparken. Den brukar glida lite dåligt den första stunden. På hemvägen gick det betydligt lättare, jag formligen flög fram.

Ett trettital själar hade samlats i festsalen och vi bjöds på kaffe/te, bakelse och pepparkakor. Syftet är att vi bybor skall träffas och språkas vid en stund, dryfta vad som hänt i byn, minnas och trivas tillsammans.

Förr i världen var det vanligt med julfrämmande. Julfrämmande betydde att man månaden efter jul besökte varandra, bjöd på kaffe och pratade. Granen skulle naturligtvis vara kvar och julstämningen kändes i varje vrå. Denna sed har sakta försvunnit och därför är nyårskaffet på byastugen, ofta på trettondagen, en välkommen ersättning. Nytt för i år var att vi höll en tyst minut för de som avlidit i byn senaste år. De har varit ovanligt många 2016.

Nu ser vi fram emot påskbrasan påskaftonen 15 april! Då är det betydligt ljusare tider.

2017-01-06-002
Både små och stora medar användes för transport till bystugan. Bilarna räknas inte! Min spark till vänster.

Kaffet och skylten

Jag tog både småbröd och bakelse, drack te och konverserade. Vid mitt bord satt flera tedrickare så jag kände mig inte ensam i detta kaffedrickandets förlovade land. Själv slutade jag dricka kaffe för ungefär 10 år sedan och har inte en endaste gång känt mig frestad att återvända till bönans bruna elixir. Den tiden jag var hänfallen åt denna dryck var det vara bara Zoegas rostning som godkändes, en kaffesort som inte finns till salu i republiken, vad jag vet.

Byarådet bjöd på jul- och nyårskaffe, ett årligt återkommande evenemang. Utanför bystugan stod sparkstöttingarna i en ganska prydlig rad och inne i stugvärmen satt tanterna och farbröderna förväntansfulla vid borden. Ej  heller att förglömma några av byns yngre själar som bänkat sig. Under församlingens fötter fanns ett nylagt golv som på detta sätt invigdes. Även toaletten var helt ny med modern klosett och spegel på väggen men jag vet inte om någon idag nändes inviga denna bekvämlighetsinrättning. Renoveringen har varit kostsam men nödvändig, som ordförande sade inledningsvis.

Det stora samtalsämnet var Skylten. Själv bidrog jag med några utprintade förslag på motiv till skylten som skall bli en trivselskylt vid *inträdet till byn, inte någon trist infoskylt. Bilderna vandrade runt och hummande och harklande hördes när menigheten granskade bilderna. Vid grannbordet höjdes rösterna, ärendet engagerar, men dog bort när påtåren serverades. Vad slutresultatet blir får vi se till våren när byarådet grunnat färdigt på saken. Vi får dock hoppas att skylten inte görs på Elof Lindemans Skyltfabrik. Det gäller att stava bynamnet och vidhängande paroll rätt. Det får inte bli något med: ändernas by, rändernas by eller någon annan skum felstavning. Jag får förmodligen återkomma i ärendet.

*byns avträde finns vid ett helt annat ställe och är rödmålat. Få se vilken färg skylten får?

Ett väl beprövat fortskaffningsmedel i byn vintertid, sparkar, kom idag till användning
Två bakelser blev kvar på brickan. Ingen vågade ta en till för då hade man kanske fått inviga den nyrenoverade tuppen