Livet på landet

Kallt om bena, tillika om armar och hals

I söndags plockade jag fram cykeln. Putsade av den det värsta dammet och slängde benet över sadeln. Jo, det kan jag göra än. Då faller mitt norra öga på cykeldatorns lilla display som är helt tom. Inte en nuffra syns, batteriet är helt tomt. Och inget nytt batteri fanns hemma. Bara att ställa tillbaka cykeln i uthuset och invänta bättre tider.

Neee, det gjorde jag inte alls men det skrev jag på Facebook för att se vilken reaktion det blev bland mina FB-vänner. Och mycket riktigt, efter en stund kom en försynt kommentar ”Det går nog att cykla utan batteri”. Jag hade väntat mig ett något mera dräpande svar där jag fått ett gapskratt och en spydig kommentar om mitt teknikfjanteri. Så blev det inte förutom en som tyckte att det bara var undanflykter.

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om cykeldatorn men det är kul att kunna se live hur fort jag trampar på. Istället har jag min Sport Tracker-app i telefonen som mäter sträcka, tid och en massa annat men den har jag inte framme när jag cyklar.

Idag fick jag hem ett nytt batteri till cykeldatorn men jag tror att fler utfärder på cykel får vänta lite grann. Det var ruskigt kallt i söndags i en isande motvind så det blev bara 6 kilometer på cykel. Men alltid en början.

Jag längtar verkligen efter ljumma vårkvällars cykelturer. Det är bäst på kvällarna! Efter att vi ställde om klockorna senaste helg så har det även blivit ljusare på kvällarna. Så bra, våren är äntligen här även om det utlovas ruskväder denna vecka.

Har du gjort din första cykeltur för säsongen eller är du en friskus som cyklar året runt? Det beror också lite på var man bor. Den tiden jag bodde i Malmö cyklade jag nästan varje dag, året runt.

Se där, jag lyckade skriva ett helt inlägg utan att en enda gång nämna…! Det går framåt!

Äntligen fick den komma ut i solskenet, cykeln som jag ifjol köpte begagnad av en bekant. Den har inget namn. Cykeln alltså. Vad sägs om, öh, Pålle?

Min intention i söndags var att cykla till villan ca. 5 km bort. Kallt som sagt men en del av vägen var  också i  dåligt skick. Menföre med mjuk vägbana, gropar och hjulspår gjorde att jag vände. Istället körde Bettan och jag ut i morse när det var påfruset. Det gick hur bra som helst.

Än ligger isen blank och fin ute på fjärden men inne i byn håller den på att försvinna. Nu är hela Hellnäs sund öppet ända bort till Bockholmen. Det tackar och bockar vi för! Det är därför det heter Bockholmen.

4 kommentarer

  • annepauline

    Vilken tuff cykel du har! Jag cyklar så gott som året runt. Dock inte om det råkar bli en massa snö eller ishalka vilket det inte är så speciellt ofta eller långa tider här. Du skulle nog skratta ihjäl dig om du såg min cykel, det är en riktigt gammaldags variant med stadig ”mommosadel”. Min cykel heter Brunte, en pålitlig dragare med stora lastmöjligheter. Brunte är så otroligt lättrampad. Jag är nästan tvungen att kolla då och då så att inte kedjan hoppat av. Jag lånade ut Brunte till en yngling som normalt har en riktig racercykel som kostat närmare en miljon ( nå nää ) och jag fick omgående ett sms av denna yngling som utropade: Oj, så lättrampad Brunte är! Nästan som min! Jag skojade och skrev till svar: Ska vi byta cyklar med varann? Men min mommosadel vill jag ha kvar!
    Här skiner solen men mitt i allt blev det kallt. Minus sju grader. Så kallt har vi ju inte haft på hela denna så kallade vinter.

    • Per

      Den är nästan terränggående. Breda och kraftiga däck som ändå rullar fint på asfalt. Men snö cyklar jag helst inte i. Idag får vi en laddning med tung snö men jag känner mig inte frestad att testa däcken.

      Du har alltså en humoristisk cykel? En sådan man bli glad åt? En mommocykel är också en cykel och är den lättrampad så gör det inte saken sämre. Du bör nog inte byta bort den. Och namnet är ju fint!

      Jo, jag såg i morse att ni hade flera grader kallare än vi här uppe. Just nu har vi +1 och snöfall.

  • annepauline

    Säg inte det här till nån, jag brukar prata med min cykel. Ställer jag Brunte på något ställe så brukar jag alltid säga lite tyst: Nu stannar du här. Jag kommer snart tillbaka. När jag kommer tillbaka säger jag: Hej Brunte, nu åker vi hem. Jag vet inte om jag inbillar mig ( nä, det kan jag aldrig tro ) men jag får för mig varenda gång att Brunte svarar mig också.

    • Per

      Jag är tyst som en papegoja! Det kan du lite på. 😉
      Det är klart att Brunte svarar. Det gäller bara att ha ett sjätte öra och öppet sinnelag.
      Själv brukar jag säga till Bettan när vi gjort en snygg omkörning: Det klarade du bra, Bettan!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »