-
Kamp och kramp
Vet ni hur det är att sitta fast i en rävsax? En sådan där fälla där räven trampar rakt ned mellan de taggförsedda spännjärnen och vips så slår fällan fast och där sitter räven fångad i plåga och vånda under evighetslånga timmar tills jägaren dyker upp och hämtar sitt byte. Det fick jag känna på idag, fast inte i timmar utan mera i minuter. Sister Jane och nästgårdssvåger tycker att min björkdunge i deras solnedgång har växt sig alltför stor och vill därför göra ett ingrepp medelst gallring av björkarna. Varför inte, jag behöver småningom mera ved och björkarna är fin och präktiga, passar säkert bra i min spis om…
-
En vinter som denna
Denna vinter är ingen annan lik. I alla fall inte de senaste vintrarna. Snön, det lilla som kom, har mestadels sjunkit ihop och ställvis smält bort. Ikväll när jag kom hem efter dagens värv i Saltgruvan glänste sunden av vattensjuk is. Även denna vecka får vi räkna med gråväder och temperaturer kring noll. Igår körde jag till villan för att se hur det stod till där ute. Normalt brukar man inte kunna köra dit denna tid på året på oplogad väg men nu behövdes ingen snöröjning för att ta sig fram. Lite slirigt var det men med fart i uppförsbackarna gick det bra. Jag lade märke till en stig, en…
-
Räv och örn
I förrgår i tidig otta såg jag en överkörd och död räv på vägen vid Peipinsjön. Ungefär där de doftande virkeshögarna fanns men som nu ersatts med rullader av ris. Hygget rensas på allt som kan tänkas ge en slant. Just där låg räven. På kvällen när jag återvände var räven borta. Kanske någon stannat och sparkat den i diket? Idag låg räven åter på vägen när jag återvände. Mitt på vägen. Jag såg den på håll och observerade också en stor rovfågel och några kråkor. De kalasade på räven allt vad de hann innan jag dök upp i kurvan. Då lyfte den stora fågeln och jag överdriver inte mycket…
-
Självmordskandidat
Ikväll var jag ute en sväng med Brunte. Fint väder och lite trafik men en regnskur gjorde att Brunte blev våt om mulen. Torkarna fick vifta en stund. I en kurva på slätten mot socknen satt plötsligt ett litet knyte helt stilla mitt på körbanan där vi rusade fram. Jag gjorde en gir in på motsatta körbanan och fortfarande satt knytet helt stilla trots att vi susade förbi i 80 knyck. Inte en min visade den luggslitna och våta rävungen. En riktig självmordskandidat, tänkte jag. I backspegeln såg jag hur den reste sig och sakta knallade ned i diket. Kanske den var trött på livet och tänkte: ”Inte denna gång,…