Från julbord till Bomullsängeln
Jag läste häromdagen i provinsens ledande svenskspråkiga dagstidning Vasabladet att de som besöker teatrar och museer lever längre. För de som ser konst eller teater någon gång i månaden minskar risken att dö i förtid med 31 % jämfört med de som inte gjorde det alls. Man borde alltså springa på teater och museer titt som tätt så får man också motion på samma gång. Full fart med andra ord.
Igår besöktes Wasa Teater där teaterstycket Bomullsängeln sågs. Hur mycket längre jag kommer att leva efter denna bedrift vet jag ej för inte springer jag på teater och museer varje månad. I bästa fall blev det kanske någon månad längre tid för mig på denna blåa planet efter gårdagens upplevelser. Får vi hoppas.
Allra först besöktes restaurang Hejm vid Fiskestranden där julbordet avåts. Sister Jane och svåger var även närvarande. Det var till och med andra gången denna höst som de plockade åt sig av julbordets läckerheter från denna restaurang.
Åh, så gott det var! Fiskbordet hade flera fisksorter som bara var så goda att jag blev tvungen att ta en gång till även om jag just nu försöker mig på smala linjen. Tyvärr infaller kampanjen lite illa eftersom julen främjar allt annat än bantning. Vi gör så gott vi kan och tar nya tag efter nyår.
En annan delikatess var rödkålen som var alldeles utsökt! Den godaste rödkål jag ätit. Köttbullarna och skinkan var också prima. Vid varmrätterna stod kockarna själva och instruerade och informerade allt medan de fyllde på faten. Personalen var flink och uppmärksam, förstod dialekt och andra språk av olika slag. Av fem gafflar får restaurang Hejms julbord fem gafflar som betyg! Till detta avnjöts ett utmärkt närproducerat öl av märket Keppo, Dark lager.
Efter julbordet begav vi oss till Wasa Teater och deras nyrenoverade lokaliteter. Kvällens pjäs hette som sagt Bomullsängeln. Pjäsen handlar om kvinnor som i början på 1900-talet kom från finska kommuner till Vasa för att jobba på Bomullsfabriken. Många hade det fattigt men på fabriken fick de i alla fall en liten lön och ett eget liv även om förhållandena också där många gånger var under all kritik. Hårt arbete på fabriken, låga löner, bolagets regler och kvinnornas egna små glädjeämnen band dem samman även om de inte alltid hade samma åsikter. Kriget mellan röda och vita spökade i bakgrunden och många misstrodde fackföreningarna som ändå kom att spela en stor roll för bättre förhållanden på fabriken och så småningom högre levnadsstandard. Men först skulle andra världskriget genomlidas men allt vad detta innebar. Och någonstans fanns det förlovade landet Sverige som lockade med mycket högre löner och arbete för alla. Emigrationen har i långa tider varit Österbottens räddning och åderlåtning. Kanske blir det en fortsättning på historien längre fram?
Jag rekommenderar pjäsen för alla men speciellt för ungdomar som många gånger tar välfärd och hög levnadsstandard för given. Allt har varit en kamp att uppnå och inget har kommit gratis. Varken högre löner eller kvinnors lika värde med männen. Allt kan vinnas men allt kan också förloras om man inte känner till historien och förstår de svängningar som tidens pendel gör. Därför bör också yngre generationer se pjäsen.
Jag gillade verkligen hur man med enkla rekvisita kunde uppnå dramatiska effekter. Även förflyttningar i tiden var skickligt gjorda, jag tappade aldrig tråden. Sångnumren var välljudande och borgar för mera musikaliska inslag från denna teater. Skådespelarna gjorde en lovvärd insats och ljudet nådde fram.
Vi får se, kanske det blir fler teaterbesök för ett längre liv.
Har du år 2019 besökt teater, sommarteater eller museum av något slag? Föreläsningar, bio eller musikevenemang? Festival?
Bomullsängeln – Wasa Teater
Hejm – restaurangen
Vi kom allra först till bords på Hejm. Vi hade en tid att passa. Senare kom det mera folk.
Så går det när man försöker hålla tillbaka vid juletid. Men jag föråt mig inte. Efterrätt och sötsaker avstod jag från.
Tyvärr fick vi inte fotografera under själva föreställningen men istället blir det några bilder från nya, fräscha Wasa Teater. Här vid bardisken på restaurang Ernst.
En bild från foajén. Salongen var inte fullsatt men så är det nära på jul och folk har förmodligen mycket annat att göra nu. Bomullsänglarna spelas in på nya året 2020. 29 maj är sista föreställningen.
Här en vägg som visar alla institutioner, stiftelser och företag som bidrog till den stora renoveringen av Wasa Teater 2019.
6 kommentarer
hasse
Det kulturella utbudet 2019 var ganska fattigt . Hade tankar på Erja Lyytinens Blue Christmas-show på Ritz men därav bidde inget.
Såg /lyssnade på henne i Efter Nio men hon nådde nog inte upp till Muddy Waters klass vill jag påstå. Får ta ny fart 2020.
Per
Du får ta nya kulturella tag år 2020! Vill du avsluta innevarande år eller börja nästa år med något lättsmält så kanske filmen ”En del av mitt hjärta” med musik av Tomas Ledin är något för dig? Går både på vanliga bion och på Ritz. Eller kanske det inte räknas som kultur? Tomas Ledins musik har av kritiker klassats som radhusmusik men jag gillar hans stil och klassiska låtar.
Erik Forsling
Armbandsurets visare har tippat över dygnsskiftet till julaftonens morgon med snart tre timmar. Det är dags att att önska herr bloggägare God Jul, nu när vår natur är mörk av moln och brist på snö. Vi får nöja oss med det artificiella människoskapade ljus som i åtskilliga fall lyser upp vår nordliga tillvaro. Själv är jag mest förvirrad och trött efter att ha tjänstgjort ovanligt mycket. När nu ledigheten på nästan två veckor inträtt är jag mest vilse i pannkakan, och jag ber om unskyld för att jag inte direkt kommenterar ditt inlägg.
Kultur är viktigt, det tycker jag. Vad sedan kultur innebär är mångfacetterat. Odling är grundbetydelsen, och ur all lyckad odling gror någonting förhoppningsvis konstruktivt. Ett spirande liv, så annorlunda mot missväxt. Allt började med den sående bondens groende, fält och utvecklade småningom sin betydelse till att omfatta de sköna konsterna, så viktiga för livet.
Så visst representerar kulturen/odlingen i alla dess betydelser organiserat liv. Att sedan, i såväl jordbruk som i människoliv, liemannen slutligen kommer, det faller sig naturligt. Dock, om vi övergår till den del av kulturen som omfattar de sköna konsterna, så finns onekligen odödliga verk representerade. Eller är vissa av dem bara ovanligt långlivade? Allt människoskapat dör väl slutligen ut, precis som vi människor.
Ovanstående blev, kan tyckas, nästan en dyster nekrolog – men motsatsen var avsedd. Julen är födelsens tid och påsken inte bara dödens tid – utan även uppståndelsens.
Lev väl P.J.
Per
Tack det samma! Må du få en fridfull jul och möjlighet att ladda batterierna. Kan behövas efter en intensiv jobbperiod.
Ja, vad är kultur? Kan, som jag skrev i kommentaren till Hasse, Tomas Ledins musik vara kultur? Han har ju också sjungit låtar på ångermanländska och det tycker jag definitivt är en kulturell yttring. Men är låten ”Sensuella Isabella” kultur? Kanske vi får skilja på finkultur, allmogetrall och nyskapande alster som inte alltid tas emot med öppna armar till att börja med. Huvudsaken är att det ger något till någon även om vi inte alltid är ense om nyttan och nöjet.
Trots ditt krassa konstaterade att förmodligen dör allt människoskapt ut så får vi ta vara på nuet och just nu blicka mot stjärnorna. Och dem ser man bäst på natten när inte artificiellt människoskapat ljus stör. Om bara molntäcket som lagt sig som en våt, grå filt över Norden denna höst skulle lätta.
annepauline
Ha en trevlig julafton PJ och alla andra som läser här!
Per
Tack det samma!