En vinter som denna

Denna vinter är ingen annan lik. I alla fall inte de senaste vintrarna. Snön, det lilla som kom, har mestadels sjunkit ihop och ställvis smält bort. Ikväll när jag kom hem efter dagens värv i Saltgruvan glänste sunden av vattensjuk is. Även denna vecka får vi räkna med gråväder och temperaturer kring noll.

Igår körde jag till villan för att se hur det stod till där ute. Normalt brukar man inte kunna köra dit denna tid på året på oplogad väg men nu behövdes ingen snöröjning för att ta sig fram. Lite slirigt var det men med fart i uppförsbackarna gick det bra.

Jag lade märke till en stig, en travad stråt som om ett djur gått samma bana flera gånger. Uppe i backen slutade spåren vid ett stenkummel. Åt motsatt håll ledde spåren ut på isen. Troligen en räv som har haft/har sitt bo där bland stenarna och sedan gått ut på isen för att söka skräpfisk som fiskaren, som har ut sina bragder utanför villan, slängt på isen. Hur jag än visslade utanför öppningen bland stenarna så syntes ingen Mickel till; han var nog inte hemma just då.

Annars var det lugnt och stilla. Endast lätta vindar i trädtopparna, små, försynta pipljud från okända småfåglar och en hackspett som flög hojtande över till andra sidan. Det är så här som jag njuter mest av tillvaron ute vid min sommarstuga. Helt ensam, inte en kotte så långt ögat nådde. Jo förresten, både en och flera kottar såg jag, fast av det tysta slaget.

Om ett par veckor har de flesta vintersemester här i trakten och då kan jag tänka mig att det blir lite mera liv och rörelse, speciellt om det skulle bli lite mera vinterlikt tills dess. Snöskotrar skall köras, pimpelfiske provas, skidorna på fötterna och de mest modiga värmer kanske upp villan för några dagars vistelse ut vid sitt sommarresidens. Brännved skall också huggas så snart hörs motorsågar i fjärran, ilsket vrålande fälla både björk och asp.

Men så här i början av februari är det som mest rofyllt. Det är som om vintern står och väger, tar ett djupt andetag innan den låter solen alltmer ta över och släppa fram vårvindar friska, som leka och viska. Några veckor till så har vi den tid när kölden, även om den kan vara stäng på natten, ändå inte förmår hejda dagsmejans dripp och dropp.

bo
Här har någon sitt bo
kalotfjärden
Fjärden ligger stilla och vit, bara fiskebragders pinnar minna om mänsklig aktivitet.
kottar
Någon ekorre såg jag inte men kottar hängde frestande för den hugade

Annonser

8 thoughts on “En vinter som denna”

  1. Jag förstår hur du njuter av stillheten och ensamheten där ute. Lite av samma känsla kan jag få när jag går utmed havet i Falsterbo och inte ser någon annan människa. Inte på sommaren alltså… 😉

    Gilla

    1. Då får du nog vara tidigt ut på stranden!? Sommartid är nog den stranden populär. Men kanske sen höst och vinter, då kan jag tänka mig att det är mera glest mellan flanörerna.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s