Huppegupptäcksfärd över Kvarken till Holmön

Rubriken till detta inlägg får sin förklaring längre fram men senaste weekend gjorde jag tillsammans med sister Jane och svåger en upptäcktsfärd till Byviken på Holmön med segelbåt. En upptäcktsfärd var det för mig men svåger har besökt stället flera gånger tidigare för att inte tala om den andra båten från Oravais vars skeppare har besökt Holmön sedan barnsben. Årtionden; han är väl mer eller mindre gammal i gården får man väl säga.

Vi var alltså två segelbåtar som seglade iväg i fredags vid middagstid över Kvarken, det hav som skiljer Sverige och Finland åt ungefär i höjd med Vasa och Umeå. Detta som upplysning till de läsare som inte är insatta i våra förhållanden här uppe. För att krångla till det ytterligare finns Norra och Södra Kvarken samt Östra och Västra Kvarken. Klura ut det, den som kan.

Till att börja med var det inte mycket till vind för att segla så vi körde med maskin en bit utanför Mickelsörarna och där hissade vi segel och seglade över i god vind och med båda seglen uppe. Försegel och Storsegel heter det visst. Jag vet väldigt lite om segling och dess termer men visst var det en härlig känsla att drivas fram av vinden, se havet och uppleva tystnaden jämfört med en motorbåt. Bara vindens kraft i seglen, vågorna mot skrovet, solen sken mest hela tiden och inget land i sikte mitt på Kvarken. Bara det ändlösa havet och vid horisonten dök det upp ett lastfartyg av något slag. Det försvann efter en stund, vem vet vart, och där fortsatte vi två segelbåtar på det blånande hav mot en sol som närmade sig horisonten.

Snart nog dök dock land upp i sikte föröver. Så heter det, föröver till skillnad mot akterut som är bakåt. Holmön till vänster (babord) och föröver Stora Fjäderägg som reste sig ur havet. På Stora Fjäderägg finns ett vandrarhem vid en gammal fyr. Dit kan man ta sig med en slup, ytterligare en konstig sjöterm, från Byviken på norra delen av Holmön. Slup, det är alltså en äldre segelbåt av något slag. Verkar intressant och få se om jag inte skall ta mig dit en vacker dag! Först färja till Byviken och sedan slup till Stora Fjäderägg.

Micke, skepparen från Oravais, berättade att ibland firas/ har firats Tysta veckan på Stora Fjäderägg. Hur ofta och när framkom inte men det hela går ut på att inte säga ett enda ord till en annan människa på en vecka utan bara gå där och bliga, meditera och vara för sig själv. Det skulle vara spännande att prova. Jag utgår från att man inte är uppkopplad 24/7. Kanske ett hemligt evenemang för jag hittade inget om detta på nätet.

Närmare tio på fredagskvällen gled vi in genom gattet vid Byviken och fann också plats vid gästbryggan.

Byviken visade sig vara en riktigt trevlig by samlad vid hamnen och en bit uppåt land. Färja som går flera gånger om dagen till fastlandet som ligger cirka 9 km bort. Affär och krog, hembygdsgård och båtmuseum. Visfestivalen som går av stapeln nästa vecka samt SeaJazz. För att inte tala om Postrodden som båda våra skeppare deltagit i flera gånger.

Vädret var fint och varmt. För varmt för mig som gillar lite mera tempererade tillstånd i skuggan men folket på badstranden trivdes. Jag besökte båtmuseet och köpte där ett par böcker från ön. En trevlig dam informerade mig om ön och dess sevärdheter. Plötsligt fick hon syn på slupen som skulle avgå till Stora Fjäderägg och rusade iväg. Hon skulle fotografera. Själv hade jag problem med appen Swish som inte ville fungera så jag hade annat att göra. Den skulle visst uppdateras men det kom jag på först senare. Annars hade jag köpt en bok till.

Affären besökte jag också. Där kunde man betala hamnavgiften för gästande båtar som var 150 kr per dygn. Killen som tog betalt hade en unge på armen som inte var värst gammal. Kanske ett år. Det gick bra ändå. Folket var annars väldigt trevliga och alla hälsade. Det var hemvändardagen i lördags så de var kanske extra artiga då eller så var det bara av gammal och ohejdad vana. Det gick lätt att slå sig i slang med folket där, om de var sommargäster eller infödingar vet jag inte så noga.

Några bilar körde omkring men mest var det fyrhjulingar och flakmopeder. Praktiskt på de små vägarna som också på vissa sträckor hade vägbelysning. Plus en del cyklar som förvånansvärt ofta stod olåsta.

Egentligen hade jag tänkt hyra en cykel men just då mitt på dagen var alla upptagna och sedan tyckte jag det var för varmt att cykla runt på ön. Jag hade bl.a. tänkt besöka fyren Bergudden. Det får bli en annan gång.

Istället gick vi i samlad tropp och inspekterade byn. Besökte bl.a. öns kyrka, drack en öl på byns krog Novas Inn innan vi kollade in marknaden de hade på hembygdsgården. Där fanns också en utställning med tavlor som byns befolkning lånade ut till denna dag. Ofta föreställandes båtar och sjöliv. Till sist avslutade vi vandringen med en himmelsk god räkmacka på Novas Inn. Den satt fint som lunch och kan rekommenderas!

På kvällen blev det återbesök på krogen och då spelades country av ett par killar på scen. Jag fick flera tummen upp för min t-shirt med Wentus Blues Band på framsidan. Bandet var tydligen känt och populärt bland publiken.

På söndag var det mässa i kyrkan med efterföljande kyrkfika samt guidad kyrkogårdsvandring. Vandringen hade varit intressant att följa för man kan få mången god historia och bra insyn i släkter på ön men då befann vi oss långt ut på Kvarken i kamp med vågorna.

Vi lämnade Byviken kl. 8 på morgonen med några droppar regn och endast lätta vindar. Vi passerade Stora Fjäderägg och satte kurs mot Mickelsörarna. Sis och svåger hissade seglen och förberedde sig på en lika trevlig seglats som vid utfärden. Men det ville sig inte, de fick problem med storseglet och snart mötte vi stora vågor och vind runt 10-12 meter i sekunden något som var lite oväntat.

Framför allt var det vågorna som kom mera eller mindre från syd till sydost vilket gjorde att Bounty började doppa fören och vattnet slog in över båten. Ingen fara på så sätt men när båten gör sina dykningar i vågdalar och sedan på nästa topp slår ned på andra sidan, då gäller det att hålla sig fast och ha allting surrat och rätt placerat ombord.

Jag får i sammanhanget beundra sis för hennes insatser ombord. Hon var kock, matros och navigatör på samma gång. Svåger var skeppare och höll mest till vid ratten. Ut på däck för att greja med seglen trots denna besvärliga sjögång, hålla reda på alla grejor och kämpa på trots att hon till på köpet hade ont i axeln. Bra var det att de fick träna tillsammans att hantera båten. Jag hade nog mest varit i vägen, skulle jag tro.

Själv höll jag till i sittbrunnen under kapellet men när sedan vatten började slå in över båten blev även jag våt (jag hade inga vattentäta kläder) och fann för gott att installera mig liggandes på en soffa i kajutan tryggt förankrad mellan bord och soffkuddar. Så mycket seglare är jag. Glömde också bort att filma med min GoPro-kamera som är vattentät. Det grämer mig mest för jag hade kunnat få en hel del fin film under den mest dramatiska perioden. Nåja, jag blev inte sjösjuk vilket i sig är en liten bedrift.

Såja, nu har ni fått förklaringen på huppegupp i rubriken. Det var helt enkelt en väldigt guppig överfart några timmar. Annars tog det ungefär 10 timmar att ta sig från Oxkangar till Byviken med segel och/eller motorgång.

Ombord fanns en uppsättning apparater som hjälpte till med navigation, kommunikation och annan kontroll som vattendjup och framfart i knop. Sis hade programmerat plottern (ytterligare en sjöterm) och hade på sin platta också sjökort att följa. Svåger är mera av den gamla stammen och håller sig helst till sjökort i pappersformat. Men visst är det behändigt att med digitala hjälpmedel helt kunna ersätta sjökortet och alla andra trix som erfarna sjöfarare har. Dock bör sjökort finnas ombord ifall allt det moderna slås ut av en eller annan orsak. Det kan hända mycket på sjön som man inte kan förutse.

Roligt var att jag i min mobil kunde följa med vår färd på ”Eniro på Sjön”, en app som jag är helt säker på att man kan navigera till Sverige med. Allt fanns ju där och positionen syntes med några få meters marginal.

När det lugnat ned sig på finska sidan grejade sis till en ärtsoppa som smakade utmärkt och snart anlöpte vi byhamnen efter en lyckad seglats. Jag får tacka för en bra och intressant utfärd och trevligt sällskap från de båda segelbåtarna. Holmön är värt att besöka och kanske jag någon dag återvänder. Jag nämnde ju tidigare ett besök på Stora Fjäderägg och varför inte ett par dagar i Byviken på höstkanten. Kanske inte i år men det kommer fler år om Gud vill. Nu närmast får jag nästa vecka koncentrera mig på årets stora händelse för mig. Ja, ni vet vad.


Holmöarna (Wikipedia)

Holmöportalen

Kvarken (Wikipedia)

Stora Fjäderägg Vandrarhem

Visfestivalen på Holmön (kommande veckoslut)

Lite sång innan vi tittar på alla bilderna!

[youtube=https://youtu.be/dvu846NTGeU]

Sister Jane och svåger lastar in provianten

Deras segelbåt är en Hallberg-Rassy Monsun. En klassiker bland segelbåtar om jag förstått rätt. I Byviken smög en kvinna längs med bryggan och spanade in Bounty. De hade nämligen tidigare  ägt en sådan och det var ett kärt återseende för henne. Hon steg ombord och fick sig ett litet snack med svåger och sis.  Hon gjorde svågers dag!

En av byns måsar kollar in att vi håller oss på rätt sida av remmaren när vi styr ut på böljan den blå.

Oj, här växer visst nästa julgran på en kobbe. Någon direkt storm var det inte som inledning på färden.

Se där kom en fraktare av något slag. Den försvann efter en stund.

Natten närmar sig. Dags att uppsöka kojen.

Byviken på Holmön

Här ligger visst Helena Elisabeth och väntar på avgång. Det finns en annan, större färja som är på reparation men den kommer i trafik först till hösten.

En titt i båtmuseet

Kyrkan på Holmön

Novas Inn, bykrogen på Holmön. Som sagt, jättegoda räkmackor!

Sådant tyckte jag mig hitta här och var. Tecken av något slag eller bara slarviga fötter?

Badstranden var inte fy skam. Servicebyggnaden för gästhamnen också helt ok.

Ett vanligt  åkdom på ön tillsammans med fyrhjulingar.

Oj, den har visst sjungit på sista versen.

Och på sluttampen hem skildes vi från segelbåten från Oravais som tog en annan kurs. Skepp ohoj tills nästa gång!

Från dröm till verklighet

Torsdagskväll besökte jag, tillsammans med sister Jane och nästgårdssvåger den Lyckliga staden. Det var höstens första torsdagsföreläsning hos Arbis.

Linda Hammarberg berättade om sin och sin familjs jorden-runt-segling med segelbåten Mary af Rövarhamn. De gjorde det som många bara drömmer om. De startade från Malmö år 2010 och återvände drygt fyra år senare. En lång resa som fick sin början med att mamma Linda lovade sin dotter Lovis att de skulle segla till Kurrekurreduttön, ön där Pippi Långstrumps pappa var kung. Ön hittades också på kartan efter ett visst sökarbete och den visade sig finnas på andra sidan jordklotet utanför Papua New Guinea.

Deras färd finns beskriven på deras blogg Mary af Rövarhamn – Öden och äventyr i Hoppetossas kölvatten samt i TV-serien Familjer på äventyr som också hittas på YouTube.

Jag är ingen inbiten seglare, knappt så jag har min egen lilla båt i sjön, så det var inte p.g.a. seglingsintresse jag följde med på föreläsningen utan för att familjen Hammarberg valt ett annorlunda liv, nämligen att bo på sin segelbåt, göra kortare och längre seglatser för att till sist segla iväg jorden-runt. Att de också tog med barnen Lovis och Otto samt skeppskatten Båtsman var annorlunda vilket gjorde att de planerade sina seglatser ytterst noggrant för att inte råka ut för otrevligheter. T.ex. så råkade de ut för en riktig storm en enda gång vilket är anmärkningsvärt på en så lång färd under så lång tid.

Just detta med att barnen var med tyckte jag var intressant. Linda berättade att barnen ofta öppnade dörrar där annars kanske misstänksamhet och byråkrati väntat. De ankrade ofta upp vid små öar och mindre byar där de inte kunde språket men barn har en naturlig förmåga att hitta lekkamrater vilket underlättade konakten med lokalbefolkningen. De stannade en längre tid i en hamn på Sri Lanka och där var det noggrann kontroll vid landgång med detektorer likt säkerhetskontrollen på flygplatser. Dock behövde familjen Hammarberg aldrig gå genom dessa kontroller p.g.a. att säkerhetpersonalen fattade tycke för barnen och kände igen dem.

Föreläsningen var intressant och inte den sista jag kommer att bevista i höst. Den 5 november kommer Åke Mokvist till Arbis i Nykarleby och då kommer jag åter att bänka mig för att höra honom berätta om ”Ovanliga möten i ord och bild”. Jag har läst den ena av hans böcker ”De ovanliga”. För att citera direkt från Arbis hemsida: ”Åke väcker frågan om det är tillåtet att välja sitt eget sätt att leva och om alla har samma rätt och värde.” Som ni ser är jag intresserad av människor och levnadsöden som inte finns i boxen vi försöker stoppa in folk i.

gammel ahlnäs hamn
Här en bild från en av våra byhamnar. Den har inte Mary af Rövarhamn besökt men nog Vasa där skeppskatten Båtsman gick i land och höll sig borta ett par dygn. 

Om Båtsmans äventyr i Vasa finns att läsa på http://symary.com/2015/09/18/vilse-i-vasa/