-
Trummor och show på gräsmatta
Jag laddade upp en video på YouTube igår. Enda sättet för att folk skall titta den är att saluföra den på olika sätt; det har jag konstaterat tidigare med all tydlighet. Främst på Facebook och här på bloggen. Jag menar, vad är det för idé att fota och filma om inte någon tittar?Då kan jag lika gärna lämna kameran hemma. Fördelen för er här på bloggen är att ni får lite bonus i form av skriven text. Gruppen heter alltså Brincadeira och kommer från Barcelona. Ja, jag har visst skrivet om dem tidigare om jag inte missminner mig. De var en av mina favoriter på Urkult och trots att jag…
-
Visor på väg och förhållandevis rapp bekantskap
Svåger från den lyckliga staden ringde igår och var eld och lågor. De hade i lördags firat 40-års jubileum som äkta makar, sister Jane och han. De hade vandrat på Västerö vandringsled, ätit middag på Nabben och framför allt lyssnat på bra musik på kvällen. Det var mest därför han var uppeldad. De hade nämligen lyssnat på ”Visor på väg” vid Andra Sjön i den lyckliga staden. Trots att de kom sent och fick sitta på hårda träbänkar utan ryggstöd var det värt varenda minut, bedyrade han. Själv blev jag intresserad av den sista förställningen som den ambulerande finlandssvenska visfestivalen bjöd in till i Carpella (Karperö) på söndagskvällen. Nästgårds sister…
-
Brincadeira och eldnatten
Tänk er en sensommarnatt, fortfarande ljum och fin. Mörkret sänker sig vid midnatt kring höga furor och eldar tänds. Sång och kuling hörs som tusentals år tidigare på denna uråldriga plats vid älven och fram ur skuggor stiger ett muller och myller av trummor, artister, eldkonster, magiska toner, ännu mera eld och så den spanska gruppen Brincadeira som står för musik och uppträdandet tillsammans med Nordcirkus. Jag talar om Eldnatten på Urkult 30 juli i Näsåker där tusentals människor sitter i slänten ned mot den naturliga huvudscenen och väntar på invigningen av årets folkfest i dagarna tre. Så här medan våren lider mot sitt slut, med en synnerligen kall och blöt…
-
En kväll på Strampen
De flesta verkade vara klädd som för begravning. Svarta kostymer för herrarna och svart/vitt för damerna. Det var nästan bara vid vårt bord som vi hade en mera ljus klädsel med inslag av vinrött, kvällen till ära. Visserligen är det höst men ändå ganska varmt ute och de flesta löven är kvar i träden även om den gula färgen gör sig allt mera påmind. Restaurangen var i det närmaste fullsatt på lördagskvällen när det bjöds på show med Tina Turner covers. Publiken var medelålders även om det även fanns yngre gäster med på något hörn. De flesta var svenskspråkiga i denna svenskhetens högborg i provinshuvudstanden, restaurang Strampen vid Inre Hamnen.…