Bilder från helgen

Ikväll blir det några bilder från gårdagen och från dagens bypromenad.  Efter min Norrlandresa har jag inte varit så aktiv med kameran men kände att nu var det åter dags att få något fint på minneskortet. Hoppades jag i alla fall.

Så fina höstbilder som jag fick i Norrland får jag knappast här. Av någon anledning lyser inte träden lika mycket som i fjällen. Visst blir löven gula och visst finns det träd som lönn som kan ha riktigt fina färger men rent allmänt är färgerna betydligt mattare och ofta blir de bara bruna och trillar sedan av.

Men solnedgångar har vi ändå och igår kväll tog jag en runda till Oravais hamn och området däromkring. Några bilder blev bra.

Ikväll visade sig också ett praktfullt norrsken en stund. Just då satt jag och tittade på minneskonserten för Kim Larsen i Köpenhamn när sister Jane från den Lyckliga staden ringde och varslade. Just då var det ett starkt norrsken men när jag en kvart senare var på plats vid bönehuset var redan det bästa förbi och sedan kom moln. De bilder jag fick blev inte helt skarpa men alltid något som en början på norrskenssäsongen.

Orsaken till att jag for till bönehuset Betel är att där har jag fri sikt norrut. Tyvärr störde också vägbelysningen. Den släcker ned först vid midnatt.

Bilderna från Norrlandsresan är nu processade och klara. Nu återstår det angenäma arbetet med att välja vilka jag vill ha på min Flickr-sida. Jag återkommer med resultatet.

Hopptornet vid simstranden i Oravais. Inga som badade denna kväll

Röd var himlen i sydväst. Om inte annat är färgrika solnedgångar är alltid tacksamma att fotografera. Å andra sidan finns det miljoner och åter miljoner bilder på fina solnedgångar.

Ön Stelet syns vid horisonten

Gult var det här ändå en smula

Grå lada och gula aspar hör till bilden i oktober

Inte så bra bild men träning ger färdighet.

Solen gör sorti

Jag gjorde ikväll en liten rundtur i skärgården. Inte medelst båt utan med Brunte som ivrig dragare. Man kan säga att jag gjorde turen som digital hantverkare när datorer behöver service och korrigering i stugorna. I framsätet låg kameran.

Vid ett par tillfällen stod jag ut ur min diligens och kollade in solnedgången. Detta naturens fenomen, ofta bedårande, ibland färgrik, alltid med en stämning att dagen är slut, vila väntar. Några timmar senare väcks en ny dag till liv.

Här några bilder från Österbotten en kall majkväll år 2017.

Lågvatten i Stråkaviken.
Spaning mot väster
En helt vanlig kväll på Västerö
Vadan detta? En zeppelinare som bunkrar i toppen av en jordisk gran. Uppe till vänster ser vi ett UFO? Jag häpnar i skymningen.

Doris ringde men jag vattnade blommorna

I ett par kvällars tid har jag haft den trevliga, eller om man så vill, den opraktiska vanan att ta mig en rejäl tupplur efter kvällsvarden. Ikväll lade jag mig på soffan i akt och mening att studera den eminenta hembygdsskriften Orvas som utkommer varje sommar i vår kommun. Mitt i en släktutredning somnade jag. Jag väcktes ett par timmar senare av en dam från Ghana.

Det är inte första gången som fruntimmer från Ghana visar mig uppmärksamhet och vill ha kontakt. Nu har de t.o.m. blivit så modiga att de ringer upp mitt i min skönaste sömn och stör. Men de får kallt nobben. Datorn står på mest hela tiden hemma hos mig och i den har jag installerat programmet Skype, ett utmärkt telefon- och kommunikationsprogram, som dessa suspekta kjoltyg behagar använda. När jag kollar deras profil är det oftast en kvinna i 20-30-års ålder med ett svårt tungvrickarnamn, mestadels från Ghana och utan andra uppgifter. Som den skeptiker jag är, anar jag ugglor i mossen och ville inte slösa min tid på diverse lurendrejeri. Högst troligt är något sådant.

Det goda med detta var att Doris Duffe med konstigt efternamn väckte mig så att jag inte sov bort hela kvällen och sedan inte får sova inatt. Jag tryckte på ignorera-knappen och så var det bra med den saken.

Men pigg som en mört var jag. Jag beslöt mig vid 10-tiden att åka iväg till byns begravningsplats i Malakton för att vattna blommorna på mina förfäders gravar. Där vilar mina föräldrar, far- och morföräldrar, fastrar och morbröder och många andra som jag känt. Där vill jag också att min lekamen skall försvinna i jordens famn en gång när så är dags. Vackrare begravningsplats får man leta efter, med sjöutsikt och en sjunkande sol i väster.

Det var fint när solen gick ned bakom skogen. Sjön var alldeles stilla, nästan ingen mygg, sjöfåglars läten ljöd över hav och strand och en svag disridå skymtade över vattenytan i väster. Hade det inte varit för platsens speciella karaktär hade jag gott kunna tänka mig att campa på ängen bredvid och bara insupa lugnet innan några timmars skymning och halvmörker åter ger vika för en ny dag med sol i öster. En ny dag med lediga fyra veckor som väntar. Jippiii, det är snart semester! Som jag väntat.

Sävens sus kan höras när vinden sveper förbi
I väster försvinner solen men den stiger åter upp

Tur att det är semester

En snabb cykeltur till sundet för att inmundiga en glass med tillhörande korv företogs i kvällningen. Hallon-saltlakrits-glass var riktigt gott, hur underligt det än låter. Vid borden sutto gubbar och gummor slickande den ena kulan efter den andra, språkandes om än det ena, än det andra. Mest om andra. Cykling som är väldigt populärt avhandlades och årets Vätternrunda dessikrerades. Vad gick bra, vad gick inte så bra. Själv tog jag två korvar som efterrätt, slött lyssnande på deras taktiksnack

Kan tyckas märkligt med sådan efterrätt men sådana är tiderna för mig. Sover lite hur som helst. Pigg som en mört i mörtstugan, nästa stund sover jag som en vedklabb i traven. Tur att det är semester.

På eftermiddagen gjorde jag ett besök i en av landskapets köplador. Plockade lite varor i vagnen och njöt av den svala som flög kring min kropp. Så är det på dylika ställen med kyldiskar och färskvaror. Tempererat och behagligt. Plötsligt stod en dam framför mig som jag sett tidigare. Var, när och hur? Javisst, en av systrarna Wik. Men vem av dem? Jag gjorde en trevande framställning och såg att hon ruskade på huvudet. Nehej, inte Wik. Ingen syster heller. Jag var ute på helt fel spår men jag visste att jag sett henne tidigare. Aj, jasså, jobbat på Aftonbo, fick jag mig informerat. Vårdat gamla mor. Javisst, nu gick det upp en augustimåne för mig. Det var hon som jag alltid trodde var en av systrarna Wik. Så lik, så lik, nästan som en Wik.

Själv blev hon också perplex och började plocka varor i en helt annan vagn än den som hennes vapendragare rattade. Han såg allmänt butter ut och blev ännu mera mulen när hon inte höll reda på sin vagn. Den tredje mannen (finns det inte en film som heter så?) vars vagn plötsligt fick tillökning av både oliver och saltgurka såg generad ut och fortsatte utan att plocka bort de oönskade varorna. Säkert något han kan behöva i denna värme. En oliv och en skiva saltgurka på ett kex och ett glas vin på kvällskvisten vore väl inte så dumt? Hoppas att han hade kex och vin hemma.

Som avslutning på kvällen tog jag ett dopp. Klockan var närmare halv elva och det var så skönt i den varma kvällen. Solen närmade sig horisonten och spred sitt sken bland holmar och grynnor i väst. Tur att det är semester.

Solnedgång i juli