Allehanda

Doris ringde men jag vattnade blommorna

I ett par kvällars tid har jag haft den trevliga, eller om man så vill, den opraktiska vanan att ta mig en rejäl tupplur efter kvällsvarden. Ikväll lade jag mig på soffan i akt och mening att studera den eminenta hembygdsskriften Orvas som utkommer varje sommar i vår kommun. Mitt i en släktutredning somnade jag. Jag väcktes ett par timmar senare av en dam från Ghana.

Det är inte första gången som fruntimmer från Ghana visar mig uppmärksamhet och vill ha kontakt. Nu har de t.o.m. blivit så modiga att de ringer upp mitt i min skönaste sömn och stör. Men de får kallt nobben. Datorn står på mest hela tiden hemma hos mig och i den har jag installerat programmet Skype, ett utmärkt telefon- och kommunikationsprogram, som dessa suspekta kjoltyg behagar använda. När jag kollar deras profil är det oftast en kvinna i 20-30-års ålder med ett svårt tungvrickarnamn, mestadels från Ghana och utan andra uppgifter. Som den skeptiker jag är, anar jag ugglor i mossen och ville inte slösa min tid på diverse lurendrejeri. Högst troligt är något sådant.

Det goda med detta var att Doris Duffe med konstigt efternamn väckte mig så att jag inte sov bort hela kvällen och sedan inte får sova inatt. Jag tryckte på ignorera-knappen och så var det bra med den saken.

Men pigg som en mört var jag. Jag beslöt mig vid 10-tiden att åka iväg till byns begravningsplats i Malakton för att vattna blommorna på mina förfäders gravar. Där vilar mina föräldrar, far- och morföräldrar, fastrar och morbröder och många andra som jag känt. Där vill jag också att min lekamen skall försvinna i jordens famn en gång när så är dags. Vackrare begravningsplats får man leta efter, med sjöutsikt och en sjunkande sol i väster.

Det var fint när solen gick ned bakom skogen. Sjön var alldeles stilla, nästan ingen mygg, sjöfåglars läten ljöd över hav och strand och en svag disridå skymtade över vattenytan i väster. Hade det inte varit för platsens speciella karaktär hade jag gott kunna tänka mig att campa på ängen bredvid och bara insupa lugnet innan några timmars skymning och halvmörker åter ger vika för en ny dag med sol i öster. En ny dag med lediga fyra veckor som väntar. Jippiii, det är snart semester! Som jag väntat.

Sävens sus kan höras när vinden sveper förbi
I väster försvinner solen men den stiger åter upp

2 kommentarer

  • Bernella Westman

    Det är första veckan vi har semester här också, Sköööönt fast det bara regnar o åskar, TACK för en INTRESSANT blogg med tankar o bilder hem från Oxis. Jag läser den med nöje.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »