-
På glid mot bakelse och ljusare tider
Jag tog både bakelse och flera pepparkakor! Frossade lite. Byarådet bjöd på nyårskaffe på bystugan. Vi säger på bystugan, inte i bystugan. De senaste dagarnas kyla dämpade sig och jag plockade fram sparkstöttingen för en färd till detta lilla kalas. Till en början gick det så där. När det är kallt väder glider sparken saktare, så sakta att det t.o.m. stannade helt i backen på väg ned till byn. Kanske det dåliga föret också hade att göra med att det var första gången i vinter jag provade sparken. Den brukar glida lite dåligt den första stunden. På hemvägen gick det betydligt lättare, jag formligen flög fram. Ett trettital själar hade…
-
Sparkföre
Trots gårdagens storm ville jag gå ut en tur på eftermiddagen. Jag tänkte mig att fotografera vid någon av byns bryggor men när jag närmade mig f.d. bybutiken så ångrade jag mig. Vinden kändes inte allt bra, snål, kall och kämpig på åkerfälten. Mycket bättre var det säkert inte nere vid stränderna varför jag vände hemåt, i motvind och lätt snöfall. Med hukande kropp och nedböjt huvud travade jag hem och såg då mest den hårda, snötäckta vägbanan. Det som då slog mig var: vilket fint sparkföre! När jag kom hem plockade jag fram sparkstöttingen och fortsatte på landsvägen in i skogen västerut. Först syntes rostiga medspår i snön med…
-
Huru man kan hamna i toaletten av ren nyfikenhet och huru man med spark träffar folk
Idag gjorde jag en fin tur i solskenet som behagade stråla över byn. Sparkstöttingen gled längs den frusna vägen som en raket. Långkalsonger fick jag dock montera på mina skankar för en bitande nordanvind ville ibland svepa fram över åker och teg. Men vände jag mitt anlete mot solen så värmde den lite. Visserligen ligger byn några minuter vid sidan av pulsådern genom landskapet och avståndet till provinshuvudstaden är hela 40 minuter men byn är ändå ingen håla som Gud glömde. På min färd i olika vädersträck på byvägarna träffade jag flera bybor men även utbölingar som sökte sig till byn för att *pimpla eller besöka sina villor för snöskottning och…
-
Med sparken till förr i världen
Med långa steg med mitt ena ben förflyttade jag mig snabbt framåt längs den vintriga vägen vars körbana mestadels bestod av hårdpackad snö och is. Nedför backarna gick det som ett huj och t.o.m. uppför backarna kunde jag med god fart glida fram. Som ni förstår så var jag idag ut på tur med sparkstöttingen, allmänt här i trakten enbart kallad sparken. Med rosig kind och frusen tipp, med röda snibbar som stack fram under mössan och med lätt rim i ögonbrynen susade jag fram på medar av järn. I övrigt var jag rejält klädd och frös inte det minsta, inte ens i händerna. Annat var det förr i världen…