Ibland snubblar man över händelser och samtal som får en att tänka på något man upplevt tidigare. Denna gång var det en dikt av Dan Andersson: ”Vaggsången vid Kestina” som kom fram i mitt sinne. Jag är en stor beundrare av Dan Andersson och hans samlade skrifter finns i min bokhylla. Även om de är lästa bläddrar jag ofta i böckerna. Han skrev mycket prosa men även hans dikter är speciella och läsvärda. Av alla hans dikter är Vaggsången den som mest präntat sig fast i mitt minne. Denna dikt rymmer så mycket; fattigdom, ålderdom, vaggor, det enkla livet, kärlek, natur, trolldom, livsvisdom. Det är Dan Andersson i ett nötskal.…