Allehanda

Novembersnö

Senaste natt kom snön tillbaka. Fem centimeter. Den kommer troligen att smälta bort men kanske redan nästa gång det snöar så stannar den? Jag tror att vi kommer att få en riktig vinter detta år.

Det märkliga är att på andra sidan Kvarken har det kommit bra mycket mera snö och där har det varit stora trafiksvårigheter på sina håll. Söder om Örnsköldsvik stod trafiken tidvis helt stilla idag. Tänk om det blir så när mitt lilla planerade äventyr om ett par veckor går av stapeln. Fast det är inte helt spikat ännu, några detaljer måste ännu ordnas . Vi får se var det landar.

Vackert var det i alla fall i morse men senare på dagen blev det plusgrader och blötsnö. Svåger från den Lyckliga staden svepte förbi med traktor och skogsvagn. Han for för att köra ut virke från en gallring han gjort. Bäst att få det gjort innan mera snö kommer som gömmer alla travar han ordnat. ”Vi måste dra oxen ur brunnen” sa sister Jane, med tanke på att det var söndag. Hon och Nelly var också till städs.

Några bilder fick jag och visst är det fint att fotografera på vintern med snö i träden och med is på sjön. Lågt stående sol och gnistrande, kalla snöflingor. Norrskenet och starkt månsken i snötyngd skog; det är upplevelser det som slår varje party i storstaden. Att höra isen knaka och sjunga. Färd på sparkstötting. Knarret under skorna i 30-gradig kyla.  Nåja, nu bar det visst i diket. Så sträng kyla undanber vi oss, knarret till trots.

Snart en månad till vintersolståndet och sedan är det jul. Tiden som friherre går ännu fortare än när jag var på jobb. Inget klättrande på väggarna här. Vart springer tiden?

Ovanligt jämn terräng med tanke på de stenkummel som annars finns i våra skogar.
Jag tror svåger känner sig mycket nöjd med resultatet av gallringen. 
Isen börjar lägga sig på träsk, vikar och små sjöar som Krossen.
Se där om inte solen också skymtade en stund i den annars jämngråa dagen.

2 kommentarer

  • Erik Forsling

    ”Tiden som friherre går ännu fortare än när jag var på jobb. Inget klättrande på väggarna här. Vart springer tiden?”

    Tiden/livet kan upplevas springa redan för små barn, eller åtminstone deras föräldrar. De här nedanstående raderna gav mig en gång Kära K., utskrivna på A-4. Jag blev mycket rörd, trodde att det var hon som författat dem, och insåg mina tillkortakommanden, eftersom de såklart syftade på min ofta otåliga hållning som småbarnsförälder. Jag vet, det är sant. Men det var en text av ”Robban”. Såklart blev den inte sämre av det. Källa till nedan:
    [https://genius.com/Robert-broberg-spring-inte-sa-fort-pappa-lyrics ].

    ”Spring inte så fort, Pappa..
    Vänta på mig..
    Det e nåt jag vill visa dig..
    En död fågel, som trillat ner ifrån sitt bo..

    Pappa, vet du vart man kommer när man dör?

    Spring inte så fort, Pappa..
    Vänta på mig..
    Jag har nåt jag vill ge till dig..
    En stor teckning, som jag alldeles nyss gjort..
    Med ett jätte fint slott där vi kan leka att vi bor..

    Spring inte så fort, Pappa..
    Vänta på mig..
    Lalalalalalalalaa lalalala lalalalalala…

    Spring inte så fort, Pappa..
    Vänta på mig..
    Det e nåt jag vill fråga dig..
    Varför e det så viktigt, med att vi kommer dit bort?
    Jag tycker leken här och nu jämt känns så kort.”

    Jag tror inte att det tarvas, men musik hittar du bl.a. här: https://www.youtube.com/watch?v=vxzXoWvm46M

    Spring inte så fort pappa. Pappa är Gud, pappa kan alla svar – men han uppför sig inte kronologiskt acceptabelt. Javisst. Tiden går med en upplevd accelererande hastighet ju äldre man blir. Du, jag, en massa av oss, har upplevt känslan. Nu har jag min egen helt ointressanta, och knappast unika, tanke om fenomenet, så den lämnar vi därhän – där den hör hemma. En gång, när medelåldern tog oskulden av min gamla världsuppfattning, frågade jag min mor om det där fenomenet. Fritt citerat:

    ”Det är konstigt att jag tycker att tiden bara går fortare och fortare ju äldre jag blir, och många andra säger detsamma. Fortsätter den att gå fortare när man blir ännu äldre?”
    Jag ville varken be om nåd eller bekräftelse, men svaret var koncist:
    ”Ja, det gör den.” Ingen grund fanns för att käfta emot.

    Livets ånglok drar sina vagnar med allt intensivare skorstenspustar, och en allt högre hastighet – mot en station vi inte köpt biljett till. Bara Den Väldige vet när vi når vår destination, och var stationen ligger. Vi är inte där än, men nästa fråga blir Viktor Rydbergs: Vadan och varthän? Hur vi än anstränger oss kan vi inte svara på den frågan heller. Den är också spörsmål för helt andra sinnen än våra hjärnor. Vill du ta del av den senares uttalade fråga, då finns den här nedan, men det har du nog redan gjort

    http://runeberg.org/rydbdikt/vadan.html

  • PJ

    Det var en fin låt! Trots att jag anser mig ganska väl bevandrad i svensk musik har jag inte hört den tidigare.

    Tiden är oändlig, sa de ifjol på en av Urkults barnteatrar. Därom torde de lärda tvista. Men den kan upplevas som oändligt lång. Det är inte heller bra. Upplevs tiden som alltför snabb får vi kanske göra som Chris Burden, lägga oss bakom en glasruta och sedan där förbli. Då går tiden garanterat inte för fort.

    Ja, Viktor, han skrev annat än bara Tomten, han.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *