Allehanda

Leta nyckel och annat

Under mina resor brukar jag vara ganska duktig på att hålla koll på mina grejor och även packa rätt. Inte glömma något vid packningen och inte slarva bort det ena med det andra under resans gång. Jag har mina listor som jag går följer under packningen.  Var har jag min bilnyckel, plånbok, mobiltelefon och inte minst, har jag rumskort/nyckel i handen när jag lämnar mitt hotellrum för en spatsertur på stan eller bara för frukost på morgonen?

Dock var jag lite slarvig vid senaste road trippen. Kanske ett trendbrott? Kanske jag blivit lite ovan att resa under pandemin?

Redan tidigt på resan förra veckan blev jag varse om att jag saknade ett batteri till min systemkamera. Jag har två batteri för säkerhets skull men nu var det ena försvunnet. Jag letade genom hela packningen och kollade alla fickor men batteriet stod icke att finna och jag var tämligen säker på att jag placerat det i vänster jackficka där jag alltid brukade ha det. Alltså hade jag lyckats slarva bort batteriet vilket var förargligt. Som tur var tog jag inte så många bilder per dag att jag behövde byta batteri under dagens lopp men ändå.

Döm om min förvåning när jag sedan kom hem och såg batteriet ligga förnöjt på byrån vid gavelfönstret!  Jag hade alltså missat att plocka med mig batteriet trots att jag noga kollade alla bord och ytor innan jag for. Aja, baja!

Under resans gång brukar jag på ett papper anteckna diverse tidpunkter och händelser. Bara som ett stöd för minnet när jag till exempel skriver blogg och dagbok. Ett ganska värdefullt papper för mig. Flitigt skrev jag upp diverse saker, inklusive mätarställningen på bilen när jag tankade sista gången på ABC i Torneå. Sedan dess är papperslappen försvunnen! Står icke att finna någonstans och allra minst i skjortans bröstficka där dokumentet hade sin hedersplats tillsammans med pennan. Någonstans i Torneå tappade jag mina anteckningar så nu får jag lita på minnet och naturligtvis alla fotografier jag tog.

Hädanefter kommer jag att strunta i papperslappar under resor och i stället förlita mig på telefonens anteckningar eller intalade röstmeddelande. Det sista är ganska effektivt och tidsbesparande. Sedan renskriver jag mina läten hemmavid i lugn och ro.

Sedan gäller det förstås att inte tappa mobiltelefonen men den är kopplad både till Googles och Samungs tjänster för att hitta den på Internet. Bra, eller hur?

Jag läste i söndagens blaska att Power har till försäljning Samsung 4-pack bluetooth taggar som kan placeras på diverse viktiga saker som till exempel stugnycklarna. Kunde vara bra att ha, tänkte jag. Både under resor och hemmavid. Sedan är det bara att kolla i mobiltelefonen var nycklarna finns när jag tappat dem. Räckvidd upp till 120 meter. Idag hade jag behövt en sådan tagg på mina stugnycklar.

Jag läste nämligen i dagens Vasabladet att NTM-centralen håller på att kartlägga var källor finns i provinsen och det råkar sig så att i närheten av min gård finns tre källor varav en dock blev förstörd när vägen grundrenoverades på 80-talet. Jag tänkte att det kunde vara intressant att se hur de ser ut och mår idag samt ta någon bild. Kanske jag rapporterar dem men formuläret var helt på finska så det är lite tveksamt om jag tragglar mig genom det.

Så jag gick till skogs och fann mina källor, en uttorkad, en med lite vatten och en med mycket fint och klart vatten. Där har också skogens djur sina stigar förbi och kan släcka törsten på sina vandringar. Och det bästa, inte en enda älgfluga antastade mig! Kanske de fick på mopo senaste natt när den första kölden visade sig.

När jag kom hem från skogen saknade jag mina stugnycklar. Borta, inte i någon ficka fanns de. Suckar och förtvivlan, bara att gå tillbaka till skogen i samma spår och hoppas på det bästa att jag hittar dem. Nix, inte vid den första källan, trots att jag noga granskade varje kvadratmeter. Men si, lyckan stod mig bi för vid den andra källan, där blänkte något bland lingonriset och visst var det mina nycklar som låg där. Så glad jag blev! Det hade blivit dyrt att göra nya nycklar för den ena till vägbommen för villavägen är av dyrare sort och det skulle inte förvåna mig om den kostar över 50 europenningar. I stället kommer jag att lägga dessa penningar på att köpa bluetooth-taggar till mina stugnycklar, bilnycklar och plånbok. De kostar visserligen 90 europenningar men kan vara värt utgiften när olyckan är framme.

Speciellt under en resa kan det vara värdefullt att kunna leta borttappade saker via mobiltelefonen. Till exempel bilnycklar. Hur gör man annars? På pottkanten är man minst sagt i den situationen.

Har du tappat bort något värdefullt eller nycklar och upplevt allt besvär det ställde till med?

Trollforsen

Här hade det inte varit kul att tappa mobiltelefonen när jag tog en bild mitt på hängbron över Trollforsen som är en del av Piteälv. Då hade varken bluetooth-taggar eller annat hjälpt.

Trollforsen

Men en bit längre upp längs med Trollforsen hade taggar på borttappad bilnyckel varit till stor nytta. Jag berättar mera om Trollforsen i ett annat inlägg.

Källa i Oxkangar

Detta är en av källorna som jag besökte idag. Den med mycket och klart vatten. Lite löv och skräp på ytan men det bortrensat är jag säker på att det är ett drickbart vatten. Här togs vatten till husbehov och boskapen förr i världen. Kanske en meter djup?

4 kommentarer

  • Wesber

    Vackra höstbilder från Norrland. Jag förlägger allting hela tiden, det är fullt sjå att tänka tänka och åter tänka för att veta var jag har allt när jag är ute och far. En dag när jag plockade in matvaror i kylskåpet så la jag in mobiltelefonen där också, det är inte begynnande demens utan jag är bara allmänt virrig. Förresten, finns källan kvar där vi brukade hämta vatten med gummihjulakärran, då när vi var så rädda för att gå förbi ert hus om Kiviniemi var där. Och katten följde alltid med oss och låg o tryckte i ett dike tills vi kom tillbaka, alldeles vid infarten till din systersons fd hus lade han sig och väntade. Här är det gråmulet idag men inget regn men solen kommer till helgen. Ska bli kul att få se flera foton från trippen du gjorde.

    • Per

      Jag tror inte vi är ensamma om att tappa eller förlägga saker och ting. Jag har också lagt saker i kylskåpet som inte hör hemma där som till exempel plånboken. Ååå så jag letade, var nästan på väg att spärr kort och annat.

      Jag antar att du menar Dånaback-källan som var alldeles i närheten av landsvägen. Jo, den finns kvar men är numera torrlagd. Det var den som strök med när vägbygget på 80-talet genomfördes. Före det var det vanligt att folk hämtade sitt vatten där, även villabor på väg till sin sommarstuga. – Haha, så ni var rädda för Kiviniemi? Jag tror han skulle skratt gott idag om han visste det. Han är förresten på G med en enmanspjäs på Wasa Teater i höst ”Bladis påjkan” som handlar om ett par bröder från skogsbyarna i kommunen som beträdde brottets bana. Har bokat biljett.

      Fler bilder på kommande.

  • annepauline

    Vackra bilder! Vi hade en källa där vi hämtade kaffevatten. Den källan sinade aldrig, inte ens de torraste somrarna.
    Jag undrar om källan finns kvar.
    Jag sitter och fnissar lite åt dina saker som mystiskt försvinner. Tur att man inte är ensam, mina grejer försvinner hela tiden och jag blir alldeles tvärtokig på att hålla på och leta. Det förhåller sig så att viktiga saker lägger jag på BRA ställen. Det är bara det att dessa BRA ställen varierar väldans och jag glömmer vilket bra ställe som gäller när jag ska ha tag i till exempel ett visst papper. Då blir det till att leta, leta, leta. Jag undrar ju förstås om jag slängt pappret i tidningsreturen i misstag. Ve och fasa och problem. Jag brukar hitta till sist men fy fasen vilken tid och energi det tar. Och jag lär mig aldrig, likadant år ut och år in.

    • Per

      Tack! Jo, det var vanligt förr i världen att hämta vatten från en kallkälla. Då visste folk var källorna fanns, idag är det en sällsynthet att folk vet det.

      Just det, BRA ställen kan vara förrädiska. Jag hade ju tappat ett par skyddsglasögon som jag köpte i våras. Vips var de borta. Sedan hittade jag dem på exakt ett sådant bra ställe som jag kollat minst 17 gånger men inte sett dem. Jag måste ha varit blind. Samma med hammaren som var försvunnen. Den låg bredvid huggkubben i vedlidret. Som jag letade efter den halva sommaren!
      Det har också hänt mig att jag gått genom flera kassar med returpapper i mitt letande efter papper. Sällan finns de där. Men, det som inte är stulet brukar i de flesta fall komma fram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.