Leta nyckel och annat

Under mina resor brukar jag vara ganska duktig på att hålla koll på mina grejor och även packa rätt. Inte glömma något vid packningen och inte slarva bort det ena med det andra under resans gång. Jag har mina listor som jag går följer under packningen.  Var har jag min bilnyckel, plånbok, mobiltelefon och inte minst, har jag rumskort/nyckel i handen när jag lämnar mitt hotellrum för en spatsertur på stan eller bara för frukost på morgonen?

Dock var jag lite slarvig vid senaste road trippen. Kanske ett trendbrott? Kanske jag blivit lite ovan att resa under pandemin?

Redan tidigt på resan förra veckan blev jag varse om att jag saknade ett batteri till min systemkamera. Jag har två batteri för säkerhets skull men nu var det ena försvunnet. Jag letade genom hela packningen och kollade alla fickor men batteriet stod icke att finna och jag var tämligen säker på att jag placerat det i vänster jackficka där jag alltid brukade ha det. Alltså hade jag lyckats slarva bort batteriet vilket var förargligt. Som tur var tog jag inte så många bilder per dag att jag behövde byta batteri under dagens lopp men ändå.

Döm om min förvåning när jag sedan kom hem och såg batteriet ligga förnöjt på byrån vid gavelfönstret!  Jag hade alltså missat att plocka med mig batteriet trots att jag noga kollade alla bord och ytor innan jag for. Aja, baja!

Under resans gång brukar jag på ett papper anteckna diverse tidpunkter och händelser. Bara som ett stöd för minnet när jag till exempel skriver blogg och dagbok. Ett ganska värdefullt papper för mig. Flitigt skrev jag upp diverse saker, inklusive mätarställningen på bilen när jag tankade sista gången på ABC i Torneå. Sedan dess är papperslappen försvunnen! Står icke att finna någonstans och allra minst i skjortans bröstficka där dokumentet hade sin hedersplats tillsammans med pennan. Någonstans i Torneå tappade jag mina anteckningar så nu får jag lita på minnet och naturligtvis alla fotografier jag tog.

Hädanefter kommer jag att strunta i papperslappar under resor och i stället förlita mig på telefonens anteckningar eller intalade röstmeddelande. Det sista är ganska effektivt och tidsbesparande. Sedan renskriver jag mina läten hemmavid i lugn och ro.

Sedan gäller det förstås att inte tappa mobiltelefonen men den är kopplad både till Googles och Samungs tjänster för att hitta den på Internet. Bra, eller hur?

Jag läste i söndagens blaska att Power har till försäljning Samsung 4-pack bluetooth taggar som kan placeras på diverse viktiga saker som till exempel stugnycklarna. Kunde vara bra att ha, tänkte jag. Både under resor och hemmavid. Sedan är det bara att kolla i mobiltelefonen var nycklarna finns när jag tappat dem. Räckvidd upp till 120 meter. Idag hade jag behövt en sådan tagg på mina stugnycklar.

Jag läste nämligen i dagens Vasabladet att NTM-centralen håller på att kartlägga var källor finns i provinsen och det råkar sig så att i närheten av min gård finns tre källor varav en dock blev förstörd när vägen grundrenoverades på 80-talet. Jag tänkte att det kunde vara intressant att se hur de ser ut och mår idag samt ta någon bild. Kanske jag rapporterar dem men formuläret var helt på finska så det är lite tveksamt om jag tragglar mig genom det.

Så jag gick till skogs och fann mina källor, en uttorkad, en med lite vatten och en med mycket fint och klart vatten. Där har också skogens djur sina stigar förbi och kan släcka törsten på sina vandringar. Och det bästa, inte en enda älgfluga antastade mig! Kanske de fick på mopo senaste natt när den första kölden visade sig.

När jag kom hem från skogen saknade jag mina stugnycklar. Borta, inte i någon ficka fanns de. Suckar och förtvivlan, bara att gå tillbaka till skogen i samma spår och hoppas på det bästa att jag hittar dem. Nix, inte vid den första källan, trots att jag noga granskade varje kvadratmeter. Men si, lyckan stod mig bi för vid den andra källan, där blänkte något bland lingonriset och visst var det mina nycklar som låg där. Så glad jag blev! Det hade blivit dyrt att göra nya nycklar för den ena till vägbommen för villavägen är av dyrare sort och det skulle inte förvåna mig om den kostar över 50 europenningar. I stället kommer jag att lägga dessa penningar på att köpa bluetooth-taggar till mina stugnycklar, bilnycklar och plånbok. De kostar visserligen 90 europenningar men kan vara värt utgiften när olyckan är framme.

Speciellt under en resa kan det vara värdefullt att kunna leta borttappade saker via mobiltelefonen. Till exempel bilnycklar. Hur gör man annars? På pottkanten är man minst sagt i den situationen.

Har du tappat bort något värdefullt eller nycklar och upplevt allt besvär det ställde till med?

Här hade det inte varit kul att tappa mobiltelefonen när jag tog en bild mitt på hängbron över Trollforsen som är en del av Piteälv. Då hade varken bluetooth-taggar eller annat hjälpt.

Men en bit längre upp längs med Trollforsen hade taggar på borttappad bilnyckel varit till stor nytta. Jag berättar mera om Trollforsen i ett annat inlägg.

Detta är en av källorna som jag besökte idag. Den med mycket och klart vatten. Lite löv och skräp på ytan men det bortrensat är jag säker på att det är ett drickbart vatten. Här togs vatten till husbehov och boskapen förr i världen. Kanske en meter djup?