Militärminnen

Härom dagen skedde en allvarlig olycka i Ekenäs när ett militärfordon krockade med en rälsbuss och fyra personer omkom. Tre var beväringar varav två från Pampas. Olyckan skedde vid en obevakad järnvägsövergång i dåligt väder. Det är ett tungt meddelande som de förolyckades familjer och vänner fått ta emot och händelsen har skapat stor uppmärksamhet i Svenskfinland.

Finland har genom åren behållit sin allmänna värnplikt där också kvinnor kunnat delta som frivilliga. De allra flesta klara sig bra genom denna tid men ibland händer olyckor som t.o.m. förorsakar dödsfall.

När jag gjorde lumpen på 70-talet i Nylands Brigad i Dragsvik, Ekenäs, (den svenskspråkiga militära enheten i Finland) var jag också med om ett olyckstillbud som kunde ha slutat med katastrof.

Jag tjänstgjorde i Granatkastarkompaniet (GRK) och vi hade övning i Syndalen där vi bl.a. sköt serie med granatkastarna. Det innebar att vi matade på så många granater som det var möjligt. En man placerade granaten i eldröret, granaten gled ned till botten och flög sedan iväg. Proceduren upprepades snabbt. Den som laddade granaten vände sig om för att få nästa granat så han hade ingen koll på om granaten verkligen flög iväg, mycket oljud och smällar som det var runt omkring.

Det var just det som hände, en granat flög inte iväg utan blev kvar inne i granatkastaren. Det som nu kunnat hända var att följande granat laddats, glidit ned i röret med den troliga påföljden att båda granaterna exploderat inne i röret. Det hade blivit en smäll utan like och hur det gått för oss som befann oss i närheten kan vi bara spekulera om. Jag vill minnas att det var skarp ammunition vi sköt med. Som tur var upptäckte en av oss beväringar att granaten inte flög iväg och hann stoppa följande laddning med ordern Tuli seis (Eld upphör). I sista stund upphörde eldgivningen från vår granatkastare och ingen fler granat laddades. Jag kan kanske tacka min lyckliga stjärna att jag sitter här ikväll och knappar in denna blogg? Den som upptäckte vad höll på att ske och som fick stopp på laddningen blev befordrad, fick extra permission och troligtvis också någon utmärkelse om jag inte minns fel. En allvarlig händelse var det.

En annan gång var jag med om en övning där vi skulle passera över en sjö med landstigningsbåtar. Vid stranden var det ganska många båtar som skulle iväg, även tunga amfibiefordon som för egen maskin skulle ta sig över sjön. En båt startade och körde iväg men just när den var en kort bit från stranden så började den brinna vid motorn och den stannade. Elden spred sig snabbt i båten och de som befann sig ombord måste hoppa i sjön för att rädda sig. Om de hade flytvästar minns jag inte men alla klarade sig iland och ingen större skada skedde förutom att deras utrustning brann upp. Som tur var skedde det inte på öppen sjö.

Nåja, detta var småsaker jämfört med ett riktigt krig. Likväl är det stor sorg för de anhöriga som drabbas när och om olyckan är framme.


Fyra döda och elva skadade i allvarlig olycka vid plankorsning i Raseborg 

Här en bild från 70-talet när jag gjorde lumpen. Denna gång håller jag i granaten. Vad kompisen hette har jag glömt bort. 
För att återgå till nutid, här en bild från i morse när jag motionerade Nelly. -7,3 C som kallast strax innan soluppgången.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s