Allehanda

Kort från Mallis och snövit morgon

Än är inte allt hopp ute. Idag fanns kort från Mallorca i postlådan när jag vittjade. Med min specialadress! Kortet borde ha kommit någon gång i slutet på denna vecka, torsdag eller fredag. Stämpeln visade 23 april varför tidsåtgången för detta kort att nå fram från Balearerna till Österbotten torde ha varit 9-10 dagar. Ibland glömmer jag bort postlådan och då kan det hända att den är lite full. Dock inte denna gång.

Heter det förresten postlåda eller brevlåda? Detta är jag lite fundersam över ibland, eller för det mesta. Jag tycker båda är lämpliga både för utgående och inkommande post. Efter att jag sökt på nätet är jag fortfarande i bryderi även om en artikel från Dala-Demokraten påstår att ”I en brevlåda stoppar man det man vill skicka till någon” och ”En postlåda är en låda där du får post”. Så det så! Sedan gäller det att komma ihåg detta tills nästa gång endera lådan dyker upp.


Postlåda eller brevlåda – Dala-Demokraten

Brevlåda – Wikipedia

Postlåda – Wikipedia

Kortet från Mallorca tror jag mig veta vem som skickat och utan att avslöja för mycket kommer personen ifråga denna sommar att resa till Paris på ett mycket klimatsmart sätt.
Idel sköna vyer visas och en rejäl katedral har de också på ön. Ett resmål som borde passa även mig. Ett stort tack för det fina kortet!

Suck, så här såg det ut i morse när jag visade näsan på utsidan vid 7-tiden. Tredje dagen med vitt på marken. Maj! Det är ju maj, herr och fru meteorolog!

Fast vi hade ganska varmt på dagen så snön smälte snabbt bort  ändå. Detta är en bild ikväll från Jeitberget alldeles nära. Inget stort berg men vi kallar det Jeitberget på dialekt. Detta är också en sak jag varit villrådig om. Heter det på  Getberget eller Jätteberget på finsvenska? Jag tror jag skriver Jeitberget och antar att det har något med jätte att göra och inte med getter!

 

4 kommentarer

  • annepauline

    Så kul att du får flera fina kort! – Jag tror det ska heta Getberget på finsvenska. Get heter ju jeit på dialekt. Om jag frågade nånting av min mor som hon visste att jag redan visste sa hon alltid: ” Han såm fråågar å veit ir värr än en jeit”. Där fick jag! Så jag tror berget heter Getberget och inte Jätteberget. Vad jätte heter på dialekt vet jag inte riktigt. Undrar om det inte rakt av heter en jett.( en jätte. )

    • Per

      Det är naturligtvis spekulation om namnet på detta lilla berg vi har här men jag tänker på en sägen som berättar om en jättekvinna uppe i Vörå som blev arg på sin man som var ute i skärgården och kopulerade med annan kvinna. Då tog hon två stora stenar för att kasta på honom men hon missade. Den ena stenen landade i Tuckor och den andra i Oxkangar. Båda är flyttblock från istiden och är ganska stora stenar. Jag tänker mig att jätten, som var ute i olovligt ärende, stod på Jeitberget, alltså Jätteberget. Det är knappa 1,5 km mellan stenen och berget. Stenen i Oxkangar kallas Stenkyrkan men har också ett äldre namn, Degerstenen, som betyder Storstenen.

      Jag har svårt att tänka mig getter på det berget och det låter bra mycket mera spännande med jättar, eller hur? 😉

  • annepauline

    Hm, getter på berget, säg inte det, getter är suveräna på att klättra! Men jag köper din berättelse rakt av. Synd att jättekvinnan missade men jätten fick sig förhoppningsvis ett skrämskott. Varför finns det inte sådana där berättelser nu för tiden? Vi bodde granne med en man som var från Vörå förresten. Jösses, vilka spökhistorier han kunde berätta! Jag trodde förstås på alltihopa. Hans fru var ingen jättekvinna men hon var kroniskt svartsjuk så hon kom läggandes över stock och sten med en stekpanna i handen för att leta efter sin historieberättande gubbe. Arg var hon så hon skakade när hon hittade gubben. Han tog upp kepsen som han alltid lade på golvet, dammade av den mot sin hand och sa helt lugnt: Ja måst noo byri ga heim nö.

    • Per

      Vad som blev av jätten vet jag inte. Kanske han flydde över Kvarken eller så lommade han till baka till sin uppbragta hustru. Sådana berättelser finns men de riskerar att falla i glömska om ingen berättar dem vidare. Eller så kan man brodera ut dem lite och påstå att jätten stod på Jeitberget. Är man bara tillräckligt bra berättare lever sådant kvar om man gör det på rätt sätt. Man kan insinuera att jätten stod på Jeitberget, som ett frågetecken och mysterium, och vips är det sant.

      Haha, den gubben hade det inte lätt. En sådan berättare måste ju bara få ut allt det han bar på. Det måste berättas! Sådana människor är värdefulla. Minns du vad han berättade borde du skriva upp det, smått som stort! Även detta med hans svartsjuka kärring.

      Jag hade ett inlägg tidigare i vinter, En hälsning från Härnösand, där jag även lät berättaren och spelmannen Thomas Andersson vara med på ett hörn i en video. I denna video, vid pass 10 minuter in i videon, ger han en härlig framställning om vad muntligt berättade är. Kolla denna video, tiden är färdig på plats så du behöver inte leta.
      https://youtu.be/bNjm7wiAuxI?t=610

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »