Allehanda

Sofi, hon kan skriva, hon…

Jag har läst boken. Utrensningen. Jag köpte den på Finska Bokhandeln i provinshuvudstaden. De har också en hel del böcker på svenska. Det lyfter vi på hatten för.

Boken handlar om två kvinnor, Aliide och Zara. Aliide är av gamla stammen, en kvinna som upplevt kriget. Zara såg sin chans i väst efter Sovjetunionens fall. Hon råkade illa ut.

Det som genast slog mig vid genomläsningen av boken var en viss likhet med en annan bok jag läst, nämligen Alexandriakvartetten av Lawrence Durell. Båda böckerna är mångfasetterade. I Utrensningen läser man om situationen för en ensam kvinna i Estland under andra världskriget och tiden därefter. Tyskarna kom, fördrevs och andra makthavare steg fram. Sovjetdiktaturens brutalitet strålar fram i boken. Aliide våldtas under förhör men gifter sig ändå med en kommunistpamp. Allt för att överleva och rädda gården. Hon förråder sin syster som skickas till Sibirien. Hon är galet förälskad i sin svåger som är nationalist. Honom gömmer hon i ett lönnrum i gårdsbyggnaden.

Zara är född i Vladivostok. Hon lockas till Västeuropa men hamnar i klorna på ryska maffian. Hon tvingas till prostitution och utsätts för terror. I princip samma terror som makthavarna i Estniska socialistiska sovjetrepubliken utövade. Skräck för vad som kan hända om de inte böjer sitt huvud och lyder.

De båda kvinnorna är släkt med varandra men har också annat gemensamt, skam och skräck. Ett fotografi för dem samman. Aliide är misstänksam. Zara vet inte om hon vågar ge sig till känna för sin mormors syster. Boken slutar i samma stil som är genomgående i boken.  Frågor som inte får något svar utan som man själv får gissa sig till eller spekulera om. Samtidigt knyts handlingen ihop på slutet utan att ge ett definitivt svar. Det finns så många frågor utan svar i boken att man tvingas att tänka själv.

I Utrensningen växlar Sofi Oksanen skickligt mellan olika tidsperioder. På ett liknande sätt beskriver Durrell Alexandria och vad som hände där, men genom olika människors ögon. I båda böckerna får man gradvis större klarhet om vad som egentligen hände men genom olika titthål och hur olika människor upplevde historien.

Utrensningen går nu på teatern i provinshuvudstaden men jag kommer inte att se den på scen. Jag vill behålla min version av Utresningen. Men gå på teatern ni som kan, eller läs boken. Det är den värd.

På spaning bakom glas

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »