Allehanda

Minnen från diket

Tidigt i ottan när jag med Brunte rusar fram i landskapet, över back och krön, har jag senaste tid fått syn på ett par lysande figurer på nästan exakt samma ställe varje morgon. Just där i den branta backen innan bron lyser det upp i mörkret. Nästan som ett par änglar syns de. Det är två damer som är ute på tidig motionsrunda. De är riktiga friskusar, klockan är inte ens sex en gång. De månar om liv och lem. Därför har de rejäla reflexvästar.

Hösten är en vacker årstid med färger och klar luft.  Den första frosten nyper snart både löv och kind. Svartisen lurar och då gäller det att vara alert. Annars kan ekipaget hamna i diket eller något ännu värre.

Jag minns i min ungdoms dagar när jag fått körkort och även inhandlat en bil på höstkanten. En grön Ford. Naturligtvis skulle den provköras både en och fler gånger. Jag hade inte alls haft bilen många veckor och skulle ut på en tur en kväll. Vägen såg fin och blank ut. Blank och isig, skall jag tillägga. Svartis var något som jag som nykläckt chaufför inte stiftat bekantskap med tidigare. Jag tror inte ens att jag hade bytt till vinterdäck. I en kurva som till på köpet hade en vägbana som var kullig fick jag sladd. Bilen fick ett eget liv och for än hit, än dit. Den snurrade runt, vände näsan hemåt och stannade med bakändan i diket. Det hade inte varit så farligt men just där fanns det en spetsig sten som behagade ge bakändan en rejäl kyss. Ingen annan sten eller hinder syntes på något annat ställe men just där råkade det finnas en sten.  Plåtverkstad fick uppsökas och x antal bensinpengar fick avsättas för reparation. Hur surt var inte det när jag hellre velat se kosingen komma ut som rök ur avgasröret.

Det är bara två gånger, vad jag minns, som jag besökt diket sittandes bakom ratten. En annan gång höll det på att gå riktigt illa men även då klarade jag mig. Den gången fanns det en dalmatiner i bilen och hur nervös den hunden blev är en historia för sig själv. Jag nöjer mig att förklara att voffsen trodde bilen var en hinderbana där det gällde att hoppa mellan fram- och baksäte så många gånger den hann innan jag fick upp dörren. Ha inte en stor dalmatiner i bilen om ni ämnar köra rally utanför väglinjerna.

Den första dikeskörningen skedde inte alls långt ifrån där jag nu flera morgnar mött de lysande damerna. Att ha ordentliga reflexer eller reflexväst på när man gör höstliga promenader i mörker och skymning är inte dumt. Det kan bespara en både liv och huvudvärk.

Plåthäst i rondell

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »