Usch ja, gräset det växer. Egentligen borde jag vara glad. Hur ofta har jag inte gnällt på vintern och kylan som nupit mig i tårna när de under vinternattens vilda drömvärld behagat leta sig utanför täckets värmande hölje? Visst skall vi vara glada åt grönskan även om vi får tillbringa timmar bakom en eller annan apparat för att tukta dess vilda framfart? Själv har jag del i en gräsklippare av gammal modell där mina egna ben står för framdriften och oktanhaltigt bränsle för själva klippningen. Men det finns andra lösningar på gräsets enorma tillväxt och vårt behov av en snygg gräsmatta. Medicinmannen har skaffat sig ett nytt husdjur som nogsamt…