Jag hade räknat med dramatisk utflykt i purfinska urskogar när jag imorse begav mig söderut. Det jag mest fick se var öppna fält – jag förstår varför provinsen kallas Pampas – buskar, skog med härliga bestånd av tall, bondgårdar här och var, böljande sädesfält, hagar med kor och hästar -förvånansvärt många hästgårdar – och dammiga, krokiga vägar. Men knapert med sten som vi är vana vid i nejden. Jag gjorde mitt årliga besök hos kusin Vitamin i södra delen av provinsen. Vi brukar göra en utfärd åt ett eller annat håll i samband med denna träff och i år så föreslog jag ett besök hos vår kusin Mitavin i Kauhajoki,…