Allehanda

En dag i Pampas finska urskogar

Jag hade räknat med dramatisk utflykt i purfinska urskogar när jag imorse begav mig söderut. Det jag mest fick se var öppna fält – jag förstår varför provinsen kallas Pampas – buskar, skog med härliga bestånd av tall, bondgårdar här och var, böljande sädesfält, hagar med kor och hästar -förvånansvärt många hästgårdar – och dammiga, krokiga vägar. Men knapert med sten som vi är vana vid i nejden.

Jag gjorde mitt årliga besök hos kusin Vitamin i södra delen av provinsen. Vi brukar göra en utfärd åt ett eller annat håll i samband med denna träff och i år så föreslog jag ett besök hos vår kusin Mitavin i Kauhajoki, en helt finskspråkig kommun.

Hennes gemål har sina rötter i trakten och när de pensionerat sig flyttade de till en gård som de renoverat och förvandlat till en idyll. Förbättringarna har skett under många år och  när de nu har sin tid helt för sig själva kan de finputsa, njuta och smida planer.

Vårt besök uppskattades och vi fick ta del av deras tillvaro. Kusin Mitavin bjöd på utsökt fisksoppa på abborre och som efterrätt glass med hallon och grädde på toppen.

Under färden dit förde kusin Vitamin dialog med tanten i GPS:en. Vi hade nämligen olika åsikter om hur vi borde åka och tanten i apparaten kan bli mycket tjatig om man inte följer anvisningarna. Kusin Vitamin gav svar på tal och kommenterade alla stupida förslag som kom från apparaten. Jag tror visst att det uppstod en slags vänskap mellan de två trots meningsskiljaktigheter.  Till sist enades vi alla tre om vägvalet när vi närmade oss bostället.

Dagen blev inte så dramatisk som jag trodde. Jag hade nästan förväntat mig en djupdykning i den finska folksjälen men kunde konstatera att de är nog rätt lika oss kustsvenskar när det kommer till kritan.

På väg till kusin Vitamin upprördes jag dock i mitt sinne när mina medtrafikanter inte uppförde sig bra. Själv är jag ingen nitisk följare av hastighetsbegränsningar men en sak reagerar jag på är när hänsyn inte visas vid vägarbeten. Där går folk omkring och gör sitt jobb, riskerar sitt liv och ser till att vi får fina vägar att åka på. Ändå finns det bilister som gör stupida omkörningar vid dylika arbetsställen. Det var 50 km/h hastighetsbegränsning, jag stannade till inför mötande trafik men blev omkörd av fyra bilar som bara blåste förbi med 70 – 80n km/h. Vad har de att tänka med?

Dagen blev lyckad med den kunde blivit rejält sabbad fem minuter innan jag sade Hej till kusin Vitamin.

Far i huset är flitig samlare av Olaf O. Oversens gubbar och gummor i gips
Mor i huset gillade blommor
En mångahanda vägg med enkel dörr

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »