Resor

En snabbis i Näsåker

Vi är åter hemma sedan ett par dagar, eller rättare sagt natten till söndag.

Sist jag skrev var vi Örnsköldsvik, inhyst på First Hotell Stadt bara ett stenkast från mitt vanliga hotell Elite Plaza men de har höjt priset och verkar också ha hög beläggning så då blev det annat hotellval denna gång. Frukosten helt ok innehållandes de tre viktiga ingredienser som fordras för att jag skall ge godkänt: bacon, äggröra (med rätt konsistens) och salt sill. Och en praktfull matsal fanns på First Stadt. Högt till tak och takkronor.

Vi körde via Sidensjö och Sollefteå mot Näsåker och vid Ed svängde vi av från väg 90 och körde natursköna Turistvägen längs Ångermanälven. Jag ville gärna visa Sister Jane och svåger denna väg nära älven.

Framme i Näsåker besöktes Pelle Molins stuga, hembygdsgården, festplatsen och Nämforsen där vattnet brusade friskt. Alltihop även denna gång sevärt och sister förstod varför jag så gärna talar om Näsåker och varför Urkultfestivalen finns här.

Det mest märkbara var att någon gång i vinter har ganska mycket skog avverkats kring festplatsen. Utsikten mot älven har förbättrats betydligt men samtidigt har det mesta av skogen på Urkult-campingen försvunnit vilket jag tycker är synd. Visserligen finns höga ståtliga tallar kvar men det var mysigt att campa i den skogsmiljö som fanns tidigare. Nu var allt mera öppet och nästan kargt, stubbar vittnade om en tidigare skogsmiljö och något av stämningen har försvunnit. Även den lilla gran under vilken jag brukade tälta var borta. Knappt så jag kunde peka ut platsen.

Skogen gav skugga under soliga, heta dagar och mellan träden gick det lätt att spänna upp ett extra regnskydd för tältet, något som nu blir betydligt svårare.

Inne på festplatsen märktes också att Urkult inte firats sedan 2019 så det finns ett och annat att göra inför nästa uppstart som vi får hoppas sker sommaren 2022. Drygt ett år tills nästa gång, en lååång väntan!

Tyvärr hade Ingelas café stängt på lördagen så fläskpannkakan kunde inte avnjutas på terrassen. Det är en vana jag brukar ha: fläskpannkaka på Ingelas. I stället blev det thaitallrik vid hembygdsgården. Så stor att jag till och med blev tvungen att begå en dödssynd, kasta en del av riset. Tyvärr men mera kunde jag inte äta.

På kvällen avnjöts skärgårdsbordet på Wasa Express som inte fick fulla poäng denna gång, förmodligen därför att denna färja snart skall avpolletteras. Vi får hoppas att skärgårdsbordet får en nytändning på Aurora Botnia.

Framme i Vasa sent på lördagskvällen fick vi köra av bland de sista och därför tog det hela 25 minuter innan vi kunde lämna Vasklot. Själva kontrollen av id och vaccinationsintyg gick snabbt och smidigt men köandet drog ut lite på tiden. Vi fårhoppas att det snart avskaffas.

Ombord fanns passagerare som bar munskydd men de flesta gjorde det inte. För mig är synen av människor en viktig del av resandet även om jag inte pratar med alla. Att jag ser ansikten, miner och uttryck. Det är samma om jag besöker en konsert eller teater, att man ser mänskliga varelser som tar del av samma evenemang. Med dessa munskydd, och bär man dessutom solglasögon, känns det som om Det tysta folket från Suomussalmi är ute och reser. Anonyma halmdockor.

Som sagt, hemma igen i värmen som i början på veckan verkligen slår till. Nu väntas med spänning på Aurora Botnia. Naturligtvis blir det en tur över till Umeå vid första bästa tillfälle det ges möjlighet att bevista något evenemang. Att bara åka över för att strosa runt i butiker är inte för mig så lockande.

Staty Pelle Molin i Näsåker

Här poserar jag vid Pelle Molins staty i Näsåker. Inte heller denna gång blev det besök i hans stuga. Bakom syns en del av Urkultcampingen.

Hembygdsgården i Näsåker

Här vid hembygdsgården var allt sig likt, förutom en förbättrad utsikt mot Ångermanälven men den syns inte just här.

Näsåkers camping

Här på Näsåkers camping fanns tidigare en ganska tät skog men nu är det öppet och man ser nästan över hela området. Visst ser det bra ut med tallarna men jag gillade skogen bättre. Som att sova i moder Naturs famn när jag tältade där uppe till höger i bild bakom de två stora tallarna i förgrunden.

Urspel

Här ser ni beviset på att sister Jane och svåger besökt Festplaten i Näsåker efter att de inspekterat Urspel, barnens eget område. Utan Urkult är Festplatsen visserligen fin men något saknas, människorna!

Solnedgång i Kvarken

Förmodligen den sista solnedgången betraktad från akterdäck ombord på Wasa Express. Sis och svåger tar visst en bild.


Pelle Molin – Wikipedia

 

6 kommentarer

  • annepauline

    Ni verkar haft en fin tripp.
    Thaitallrik på hembygdsgården? Låter lite märkligt och inte går ju en thaitallrik upp mot fläskpannkaka. Det hade passat bättre att servera fläskpannkaka på hembygdsgården. Det ser konstigt ut att se festplatsen så här ”tom”. Där ska ju myllra av människor.

    Här har folk kastat munskydden och totalt glömt det här med att hålla avstånd. Jag har en bekant som hämtade folk på Arlanda. Folk vällde in och ut och där kollades varken det ena eller det andra. Smittan ökar nu igen med rejäla siffror från vecka till vecka.
    Jag vaccinerade mig med Modernas vaccin. Det såg ut att gå så himla bra men på nionde dagen efter vaccinationen blev hela överarmen öm, röd och svullen. En riktig superpundare gick förbi folket som stod i kö för att vaccinera sig. Han tjoade: ”Här står ni och tror ni kan köa för att hålla er friska. Dör ni inte av det ena så dör ni av det andra.” Jag är benägen att hålla med, haha!

    Efter en tid med ”värmechock” på över 30 plusgrader varje dag är det äntligen svalare. Ett par tre regndroppar har kommit idag och ibland hörs en blygsam åska på avstånd. Åskan har minsann lärt sig att hålla avstånd.

    • Per

      Jo, en fin tripp var det, kort men fin. Det hade nog behövts minst en dag till men denna gång blev det en snabbis.
      Thaimat har funnits på hembygdsgården vad jag förstår ganska många år. Åtminstone så länge som jag besökt stället men visst skulle fläskpannkakan passa mycket bra där.
      Inget Urkult i år men nästa år denna tid får vi hoppas att det är på gång och att folk strömmar till och kryllar lite.

      Oj, fick du biverkning? Är du säker på att det inte var en biverkning, det vill säga ett stick av bi eller geting? En FB-bekant hamnade två gånger på sjukhus i sommar på grund av getingstick. Han är allergisk mot getingar.

      Haha, pundaren har nog rätt, alla dör men det beror på tidpunkten. Med vaccin kanske några lever lite längre.
      Nå bra att åtminstone åskan håller avstånd. Samma här, knappt någon åska alls denna sommar. Vi väntar på lite regn som kanske kommer imorgon.

  • annepauline

    Jag kan inte låta bli att tipsa dig om ett udda resmål i Finland. Jag trillade över det här av en ren tillfällighet.
    Parikkala statypark nära ryska gränsen, i Karelen tror jag stället ligger. Jag har lust att åka dit själv. När nu det ska bli. Känner du till detta märkliga ställe?

    • Per

      Nej, den parken kände jag inte till men verkar väldigt intressant. Kruxet är att den ligger långt borta vid ryska gränsen och ännu har jag inte gjort någon riktig road trip Finland. Men vem vet, en vacker dag.
      På sätt och vis liknar den Edvin stigen i Vasa och Alpon Savanni i Nummijärvi som jag besökt men denna park har främst betong som material. Tack för tipset!

  • Anita Berglund

    Hej Per,
    Råkade titta in på Din blogg när jag såg en kommentar som Du lämnat i min blogg för flera år sedan.

    Jag läser att Du inte kunde besöka Pelle Molins stuga. Tråkigt. Men jag kan tipsa om att receptionen på Campingen intill har en nyckel till stugan som man sannolikt fortfarande kan få låna om man vill besöka stugan. Om denna service kvarstår vet jag inte, men gör ett försök nästa gång Du är i Näsåker. 🙂 Lycka till!

    Ett tips: gruppsidan om Pelle Molin på facebook: https://www.facebook.com/groups/202582303092113/

    • Per

      Aha, tack för tipset! Vore intressant att ta en titt invändigt.
      Jo, den FB-gruppen känner jag till och är också med i den gruppen.
      Två böcker har jag i bokhyllan ”Nordland, konturer till en reseskildring” och naturligtvis ”Ådalens poesi”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »