En flottarfilm och minnen av bark och kåda

Men anledning av bilden på flottningsrännan som jag lade in som sist i förra inlägget kom jag att tänka på en film från Junsele-trakten som jag hittat på nätet. Den måste ni se; den visar en gången tid (början av 1960-talet) med strävsamma människor och säkert också ett farligt arbete om det ville sig. Filmen är så enkel och oförställd, utan effektsökeri, att jag blir rent nostalgisk trots att jag inte är från de trakterna eller har haft med flottning att göra.  Speciellt tycker jag om den lugna rösten (Åke Björqvist, Junsele) som allvarligt berättar om flottningen och människorna i filmen. Även dragspelsmusiken är den rätta för att skapa stämning i filmen.  Så nära naturen de arbetade och med hjälp av forsande vatten och stundom dynamit kunde de forsla virket långa sträckor på detta sätt.

Tyvärr hittade jag inte under min resa så mycket mera om flottning än denna ränna som säkert inte används mera med tanke på växtligheten i och kring rännan. Jag skulle tro att det mesta av flottningen upphörde på 1960-talet.

I våra trakter förekom inte flottning men nog virkeshantering och -transport på sjön. Som liten gosse minns jag bogserbåtarna som drog långa släp (grimmor brukade de också kallas) efter sig till Hellnäs och Långskärssund där lastbåtar brukade ligga och lasta virke för vidaretransport till utlandet. Långa stunder kunde man höra bogserbåtarnas malande ljud när de drog sina tunga släp förbi byn. Även bryggan på de större fartygen syntes över strandalarna när fartygen gled in mot Hellnäs sund.

Många i byn fick den tiden, på 1960-talet och tidigare, en stor del av sin inkomst från lastningen ombord på fartygen samt virkeshantering och – försäljning i allmänhet. Barkning av pappersved minns jag speciellt p.g.a. den friska doften från bark och kåda. Säkert höll jag i någon barkkniv och provade att barka någon klabb men förtjänst tror jag inte det blev, därtill var jag ännu för klen i armar och rygg.

Ett annat minne från den tiden var när jag fick följa med far och Sjömannis-Alfred som med motorbåt skulle skjutsa ett befäl ut till ett fartyg som låg i Långskärssund. Båtfärden i sig var kanske inte så märkvärdig men för en liten gosse var det något stort att se denna främmande person iklädd fin uniform med blanka knappar och skärmmössa. Framme vid båten reste sig skrovsidan så hög att man knappt förstod att någon kunde klättra upp på fartyget längs den lejdare som hängde på sidan. Allt var så stort och vidunderligt den tiden. Idag förundras man över annat, t.ex. en flottarfilm från 1960-talet.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6J1r9Qkin7A]