En hel vecka har gått i förkylningens tecken. Två dagar stannade jag hemma från jobbet när snoret rann från näsan snabbare än jag hann torka och hostan rev mitt bröst i bitar. Jag överlevde men får leva med eländet minst en vecka till. Dramatiskt värre. Idag hade jag beställt sotaren till min spis och skorsten. Ett årligt återkommande ärende. Sotaren, en glad typ, som gärna förhör sig om situationen på backen och jobbet medan han putsar spis och mur. Denna gång hann han inte så långt. Jag hörde en salva med föga fina ord genom huset och gick ut på gårdsplan för att se vad som stod på. Där stod…